Hej Mattias Hedlund – grundare av Into the Valley

“Om det som hände på förra årets festival upprepas igen så ska jag skicka en faktura till svenska staten och sen betala tillbaka alla biljetter till våra gäster.”

En personlig intervju med Mattias Hedlund som är grundare av Into the Valley, Into the Factory och Into the Castle. Här berättar han för första gången själv varför Into the Valley flyttar från Sverige, om vad framtidens festivaler har att bjuda på och mycket mer.

Som ambassadörer för Into the Valley är vi självklart väldigt glada att få vara en del av hans resa.

Into the Valley har verkligen dominerat och hamnat på många fina listor världen över. Hur pepp är du på festivalsommar? Och utöver dina egna, vilka festivaler besöker du i år?
Jag har mer energi och skaparglädje än någonsin. Det jag och mitt team vill skapa är den ultimata festivalupplevelsen. För oss är en stark och relevant lineup bara början på det som bygger en riktigt bra festival. Helhetsupplevelsen består av så mycket mer och det är den vi arbetar för att kunna erbjuda våra gäster. Nog om det, jag försöker besöka så många festivaler som möjligt varje år, både för att få inspiration generellt men även för att hinna lyssna på alla fantastiska artister som jag allt som oftast tyvärr inte hinner lyssna på när de spelar hos oss.

 

Vilket är ditt starkaste minne från de två år som du kört Into the Valley?
Starkaste minnena handlar om energin i dansen, alla möten, intrycken från alla människor och att vi lyckats locka besökare från nästan 50 länder till ett helt nytt koncept. På två år har vi byggt en internationell gemenskap med mer än 100 000 engagerade följare från hela världen, sjukt när man tänker på det. Men som svar på din fråga så tänker jag också väldigt mycket på de saker som inte blivit som vi önskat, än. Speciellt när det har varit utom vår kontroll. I Dalhalla handlade om sånt som toaletter, camping och bussar.

Jag är en ut i fingerspetsarna en perfektionist och när saker inte alls blir som det är tänkt i produktionen skapar det en stor känsla av maktlöshet. Nu gillar jag verkligen inte att skylla ifrån mig men alla dessa tre saker plus samarbetet med myndigheterna hade min tidigare partner hand om. Mitt mål var att starta en festival med den ultimata upplevelsen och då behöver allt falla på plats och vara riktigt bra. Sagt och gjort så avslutade jag det samarbetet och startade organisationen Music Goes Further, som nu har till uppgift att förverkliga min vision tillsammans med mig. Tro mig när jag säger att i år kommer besökarna äntligen få uppleva det som var målet från början. Allt skapat från Music Goes Further, ingen mellanhand och ingen partner som inte håller måttet eller missförstår visionen. I vårt team har vi alla såklart olika ansvarsområden men alla hjälper varandra och enas kring målet att skapa en kulturell upplevelse utöver det normala.

Från Dalhalla till ett slott i Sydafrika, ett stenbrott i Baltikum och en övergiven fabrik i Sörmland, hur gick det till och vem kom på idéerna?
Tankarna på en expansion kom redan efter första året när vi märkte att vårt koncept drog mer gäster från utlandet än från Sverige. Jag satte mig och skissade upp ett förlag och hade faktiskt festival nummer två startklar redan efter förra årets Into the Valley. Platsen var i Filippinerna på ett fantastiskt häftigt och vackert område. Festivalen var helt klar att släppas men då kom president Duterte till makten. Med hans politik så kände jag att jag inte vågade gå vidare utifrån gästernas trygghet och säkerhet.

Inför 2016 års festival i Rättvik sålde vi slut alla boenden och campingen 2 veckor innan festivalen ägde rum, vilket är precis den perioden då man normalt har som högst tryck i biljettförsäljnigen. Så redan innan festivalen hade ägt rum visste jag att vi var tvungna att flytta till nästa år. Sen blev campingen inte bra alls plus polisens överdrivna (aggressiva) insats. Då blev det klart i min skalle att Into the Valley i Dalhalla skulle flyttas plus att vi ska göra 5 helt nya festivaler. Med det sagt vill jag också säga att jag som arrangör alltid kommer stå upp för två saker: 1. Alla ska ha rätt att dansa och få sprida kärlek. 2. Våra gästers upplevelser är värda allt för oss, jag kommer alltid stå på deras sida så länge de sköter sig. Om någon sen behandlar våra gäster illa igen så är det enkelt. Då förlorar Sverige oss som festival. Vår festival är en plats där alla är med och deltar på samma nivå, ingen är bättre än någon annan och alla är lika mycket värda. Alla är där med ett gemensamt mål och det är att koppla av och njuta av musik, dans, mat, dryck, konst och mötet med alla människor.

Våra gäster är i snitt 28 år och reser verkligen från hela världen. Det enda jag ber om från berörda myndigheter är att de respekterar danskulturens rätt att existera och friheten/rättigheten att uttrycka sig med och genom dans. Om det som hände på förra årets festival upprepas igen så ska jag skicka en faktura till svenska staten och sen betala tillbaka alla biljetter till våra gäster. Och vi Music Goes Further flyttar alla våra verksamheter från Sverige. Då har vi kommit till den punkten då det inte går att genomföra min vision om den ultimata festivalupplevelsen i Sverige, vilket vore oerhört tragiskt.

Det som förbryllar mig mest är hur är det ens möjligt att vi som seriös, laglig arrangör blir är såhär utsatta och stenhårt kontrollerade. Samtidigt som vi vet att det finns illegala festivaler och evenemang som är tillgängliga även för minderåriga och där det förekommer minst lika mycket olagligheter. Det är en gåta för mig hur vi som försöker bygga en seriös och trygg plattform för vår kultur pressas så hårt samtidigt som många oseriösa arrangörer till synes helt slipper kontroll. Och, de ska veta en sak, vi tjänar ännu inga pengar på våra festivaler, vi är fortfarande i en uppbyggnadsprocess. Med deras sätt att jobba emot oss och våra gäster är vi de som går ut som förlorare. För folk kritiserar ju oss som arrangör, för ingen vill gå på en festival där man känner sig iakttagen, ifrågasatt och misstänkt.

Många framhöll att det var polisens offensiv på gränsen till aggressivitet i sig som gjorde att många gäster kände olust och otrygghet på vår festival förra året. För oss handlar festivalupplevelsen om service och självklart måste polisen få göra sitt jobb men göra det korrekt, professionellt och relevant. Vi har inga busar som använder våld eller liknande. På de två första åren Rättvik hade vi noll våldsbrott, noll sexualbrott och noll stölder rapporterade. Det jag säger nu får inte för att avskräcka våra gäster utan tvärtom, jag är på er sida och jag kommer kräva saker i år och om det inte följs upp så kommer även Into the Factory att flyttas utomlands. Det har ni alla mitt ord på.

Vilka klubbar ska man hålla koll på i Stockholm i år?
Love Potion, Mmmmm, Botanica, Fomo och 1991 är de mest intressanta just nu enligt mig.

Vad saknar du på Stockholms klubbscen?
Om den legala klubbscenen någonsin ska kunna få tillbaka ledartröjan för att utveckla klubbkulturen på ett säkert och lagligt sätt så måste vi få ett nytt regelverk som möjliggör att ha våra kära klubbar öppna till 07.00/ 08.00 eller kanske till och med 10.00. 3-4 av fyra klubbar jag listade här ovan i förra frågan är just underground klubbar som på olika sätt tänjer på gränserna i lagstiftningen. I flera länder både i Europa och världen över ser vi en våg av generösare tillstånd som möjliggör för lagliga klubbar att erbjuda en säker och trygg miljö för gästerna långt in på morgonen och ibland till och med genom en 24 timmars licens.

Du har arrangerat klubbar, fester och festivaler i många år men när föddes ditt intresse för dansmusik? Finns det något specifikt tillfälle som var avgörande?
I börja va klubbkulturen min personliga hobby. Jag köpte mängder med vinyler, sprang på alla de klubbar som fanns då som Docklands, Turbin, G-klubben osv. Så mitt intresse för elektronisk musik föddes på dansgolvet och tog mig med storm. Sen kom ju “förbudstiden”, då polisen bannlyste all elektronisk musik på nattklubbar. Under den tiden arbetade jag som bartender och såg min möjlighet att bidra till kulturen jag älskade. Det var då jag startade Grodan Cocktail Club i källaren på Grev turegatan. När förbudet var som starkast och rave oftast skedde som brytrave eller i skogen, så startade jag min lilla klubb mitt i överklassens högborg. Det magiska var att ingen från myndigheterna fattade riktigt vad det var vi gjorde. Mitt i förbudet kunde vi verkligen skapa något unikt där och jag är fortfarande än idag väldigt stolt över Grodan.

Sist men inte minst, vilken är din mest spelade låt just nu?
Det här låter kanske lite corny men allt jag lyssnar på hela dagarna är mixar från lokala artister i de olika regionerna där våra festivaler är planerade. Jag har bestämt mig att verkligen ta in och förstå platserna vi ska till och deras musikaliska DNA. Mycket av min lediga tid har jag också helt tyst omkring mig. Stundtals kan tystnaden vara det absolut bästa som finns, ha ha…!

/ Anita

 

Leave a comment