Amanda Gylling

Amanda Gyllings bilder liknar visuell poesi från en enda lång semester. Hennes värld är vacker, glittrande, naken och lekfull. Det är en värld som inspirerar, både till skapande och att se nya platser, eller att se gamla platser med nya ögon.
Vi har intervjuat Amanda Gylling, fotografen som jobbar analogt i en digital värd.

Hur upptäckte du fotografi?
– Genom detaljerna jag hela tiden såg runt mig. När jag insåg att jag kunde fånga dem med hjälp av ett verktyg blev fotografi genast intressant för mig. Min pappa fotograferade mycket när vi reste och jag fick låna kameran. Instagram blev också en inkörsport. Till en början blev jag så inspirerad där att jag höll på att sprängas.

Minns du när du började kalla dig för fotograf?
– För ca 3-4 år sedan, då flyttade jag till Australien och startade egen firma.

Med 3 ord, hur skulle du beskriva din skapande stil?
– Det går undan.

Hur kommer det sig att du fotar analogt?
– Det analoga verktyget har blivit en bra motvikt till mitt svar på överstående frågan. Jag slår automatiskt ner på takten och lägger mer tid, kärlek och medvetenhet på varje klick. Sedan älskar jag det analoga uttrycket och tycker att det jag ser framför mig och vill fånga översätts bättre och mer exakt på film än om jag fotograferar digitalt.

Vad är det bästa med ditt yrke?
– Att det är så lekfullt. Men också alla underbara färger och former. Det vackra kommer oftast till mig som en pil. Jag kan inte värja mig. Alla dessa detaljer som lätt undgår oss om vi inte tittar. Att lyckas fånga och bevara det, ibland från grunden skapa det – för att kunna fortsätta gosa med det i sinnena efteråt – det är en go känsla. Jag hoppas jag kan inspirera andra till att se alla små mirakel.

Av allt du åstadkommit hittills i ditt liv vad är du mest stolt över?
– Jag gick in i väggen för två år sedan. Sedan dess har jag sakta men säkert tagit mig tillbaka. Det är jag otroligt stolt över!

Vilken bild i din portfolio skulle du säga beskriver dig och ditt skapande bäst?
– Skrivit om detta svar tre gånger nu. Klistrat in bilder för att sedan radera dem.
Sanningen är att jag inte vet. Eller, den riktiga sanningen är väl snarare att jag inte vill. Står inte ut med känslan av att behöva definiera mig själv. Jag får dille på nya saker hela tiden. Mitt skapande skiftar från vecka till vecka. Och jag från dag till dag.

Vad betyder instagram för dig?
– Jag önskar jag kunde säga ”ingenting” och då mena att den inte ”kommer åt mig” eller ”berör mig”. Det är ju bara en app och den betyder egentligen ingenting om man kollar på vad som egentligen betyder. Så är det! Men tyvärr så kommer den inte ”inte åt mig” bara för det. Jag blir påverkad. Jag har en otrolig hatkärlek till Instagram. Ett underbart forum där jag får dela min kreativitet, där många av mina roliga jobb rullar in, där jag ser och träffar andra som älskar att skapa. Men också en plats där man lätt springer bort från sig själv, tappar fattningen. Ett tag kan man säga att Instagram var min verklighet och alla som känner till appen vet att det är en ytterst skev verklighet. Jag gick vilse. På samma sätt som Instagram var en katalysator in i detta spännande yrke var det en katalysator ur det. Jag for in i väggen.

Balansen är A och O. Jag jobbar fortfarande på den. Det händer ofta att jag tar bort appen ett tag. När jag är på semester, måste vila hjärnan eller vill jobba med min kreativitet själv, till exempel. I somras hade jag den inte under en månad. Underbart skönt och väldigt viktigt för mitt välmående. Nu försöker jag hitta ett sunt sätt att använda den, för den är som sagt häftig också – med allt fint material att inspireras av och den fantastiska möjligheten att dela och inspirera själv. Man får påminna sig själv om den verkliga verkligenheten ofta bara. Vem man är och vad man vill där, och inte tvärtom!

Om du skulle ge ett råd till Amanda Gylling för 5 år sedan, vad skulle du vilja säga?
– Var jätte jätte snäll mot dig själv!

 

www.amandagylling.com
@amandagylling