Björk Hijoort

– “När jag tecknar så tänker jag absolut ingenting. Det är totalt tyst i mitt huvud. Jag börjar med ett blankt papper, tar pennan och börjar. Jag har någon form av egen matematik. Jag börjar oftast symmetriskt i mitten med ansikten sen får det spridas åt alla håll och kanter. Ibland tänker jag ju att jag ska rita något speciellt, typ en giraff eller så men sen blir det ändå inte det i slutändan.” Så beskriver konstnären Alex Andersson sin skapandeprocess. Hennes konst är färgsprakande, iögonfallande och ser ut som ingen annans. Vi upptäckte Alex, eller Björk Hijoort som hon kallar sig, på instagram och blev helt tagna av hennes bildvärld.

Har du alltid ritat?
– Alltid alltid alltid. Så länge jag har kunnat greppa en penna så har jag ritat. Jag vet inte riktigt hur intresset började, det går så långt bak att det inte direkt finns någon start. Jag var en sådan unge som var nöjd bara jag hade papper och penna, då kunde jag roa mig i timmar och det kan jag fortfarande.

Har du alltid tänkt att du ska jobba med det här?
– Jag har väl alltid önskat det men jag hade en lång period då jag nästan förnekade att jag var konstnär. För jag tänkte att det bara var något jag gjorde, inget som är. Jag jobbade jättelänge inom mode och retail men sen kom jag till en punkt då jag insåg att det inte alls var det jag ville göra. Så då slutade jag och kastade mig in i det här.

Hur gick det till?
– Det började med att jag hade fått några uppdrag och det var väl inte förrän då som jag insåg att det faktiskt var något jag kunde jobba med. En måste ju få pengar på något sätt vilket inte alltid är det enklaste när en jobbar med kreativa yrken, det är det ju inte nu heller. Men jag bestämde mig för att söka lite olika skolor för att få CSN. Så kom jag in på Gerlesborg och började där. Gick där i 1,5 år och hoppade av under andra året.

Jag startade mitt eget företag och kände att det blev lite mycket med båda. Sen var nog konstskola inte riktigt min grej. Jag har ritat och målat så himla länge så kommer en plötsligt in i en slags intuition som berättar för en vad som är rätt och vad som är fel. Mycket som fick mig att börja tveka på mig själv och att jag alltid gjort fel. Jag blev väldigt förvirrad av konstskola. Jag började mål på ett sätt som inte var mitt eget och för att blidka andra. Vilket inte är rätt. För mig var det inte rätt väg att gå.

Du använder alltid mycket färg i dina verk, hur kommer det sig?
– Jag hade faktiskt en lång tid i livet då jag bara klädde mig i svart. Sen var det något som hände när jag flyttade till Island 2009, det var något som hände där och hela jag förändrades. Jag började klä mig i färg och intressera mig för färg på ett helt annat sätt. Sen hittade jag pastellfärger, som jag alltid tyckt varit väldigt missförstådda. En använder dem när en pratar om bebisar, det är gulligt och stoppat i ett fack. Jag ville ta ut dem ur facket och började blanda pastell med saker som är kanske lite äckliga och utanför kontexten.
Innan jag flyttade dit var jag nästan en helt annan person. Jag flyttade dit när jag var 18 och det var väl där jag egentligen fick blomma ut, hur ostigt det än låter.

Varför flyttade du dit?
– Jag flyttade dit för att jag vaknade en morgon och hade haft en dröm om att jag hade glömt någonting. Som känslan en har när en gått iväg utan sitt busskort, eller sin telefon, och en får reda på var det är någonstans och att en måste åka och hämta det. Så drömde jag men jag drömde att jag hade glömt något på Island. Så jag åkte dit med en enkelbiljett och tänkte att jag skulle leta upp det jag hade glömt. Så blev jag kvar i 1,5 år. Jobbade som bartender på en bar, flyttade in i ett kollektiv och fick massa vänner så helt plötsligt hade jag ett helt liv där. Sen åkte jag hem för att hälsa på i Sverige men träffade en kille på en busshållplats så blev vi jätte kära så jag stannade i Sverige. Vi är inte tillsammans idag men så blev det.

Hittade du ditt busskort på Island?
– Ja, jag gjorde nog det. Jag hade nog letat runt efter mig själv och min egen identitet och fick utrymme att vara den jag är.

Vad inspireras du av när du tecknar?
– När jag tecknar så tänker jag absolut ingenting. Det är totalt tyst i mitt huvud. Jag börjar med ett blankt papper, tar pennan och börjar. Jag har någon form av egen matematik. Jag börjar oftast symmetriskt i mitten med ansikten sen får det spridas åt alla håll och kanter. Ibland tänker jag ju att jag ska rita något speciellt, typ en giraff eller så men sen blir det ändå inte det i slutändan.

Hur fungerar det med beställningsjobb? Om någon verkligen vill ha en giraff?
– Ja då ritar jag en giraff men det blir ju en giraff med en twist. Men det är ju antagligen därför de bett mig att rita.

När kände du att du hittade din stil?
– Den har väl vuxit fram under några år, jag har väl ritat så som jag gör ju sen 2014. Jag har några saker från 2012 och de ser ganska annorlunda ut men en kan ändå se tendenser till stilen jag har idag.

Vilka är de roligaste jobben du gjort?
– Det är väggmålningar. Jag gjorde två stora väggmålningar på Spendrups och det är lätt topp 3 av de roligaste jobben jag gjort. Dels för att jag fick helt fria händer, de sa att det vore kul om jag tog med något med bryggeri men annars fick jag göra exakt vad jag ville. Bägge väggarna blev jättebra tillslut men jag har alltid en stund i processen där det ser ut som jag bara förstört och vill lägga ned och gå hem. Men så fort jag kommer över den gränsen känns allt bra igen. Sen har jag precis målat på pennstores fönster det var också jättekul.

Hur brukar du få jobb?
– Jag får faktiskt många genom instagram så det är skitbra, pennstore hittade mig så.

Har du något drömjobb?
– Ja alltså det skulle ju vara skitkul att få måla ett helt hus. Om någon säger att ”här har du en lyftkran och 1000 burkar färg”. Dröm!

https://www.instagram.com/bjorkhijoort/