Guinness Collection: Cajsa Wessberg

Cajsa Wessberg arbetar som illustratör och designer i Stockholm. Efter sin examen från Beckmans Designhögskola har Cajsas konstnärskap uppmärksammats på många håll. Startskottet kom att bli hennes examensarbete “Köttdjur” som prisbelönats flera gånger om. Hennes detaljrika illustrationer med enkla och självklara linjer, känns och syns igen. Vid första anblick kan Cajsas illustrationer uppfattas som både oskuldsfulla och barnsliga men hennes verk är långt ifrån naiva. Konstnären behandlar svåra frågor genom lekfulla motiv. Nu är hon aktuell i våran utställning Guinnes Collection.

Denna intervjun är ett samarbete med Guinness

Berätta om verket som du tar fram till utställningen?
– Ja, det får vi se! Jag har nämligen inte gjort det ännu. Temat är kontraster, så jag blev sugen på att göra två bilder. En med ett levande korallrev och en med ett dött. Kontrasten i verken skulle ske mot varandra, lite som en serie. Där blir det en tydlig kontrast mellan levande och dött, oförstört och förstört. För mig är det skönt att jobba med bilder som har ett tydligt budskap och mening. Budskapet i det här motivet kanske inte är en nyhet för någon, men en påminnelse om vad som händer. En liten klapp på axeln för att lyfta frågan om miljöförstöring.

 

Hur tänkte du kring briefen du fick inför Guinness Collection?
– Jag tyckte det kändes kul att det var så fritt, utan särskilda riktlinjer och begränsningar. Sen försökte jag komma på en idé ganska snabbt utan att överanalysera uppdraget för mycket. Jag körde på och försökte undvika att fastna så mycket i tankarna.

 

Du har en tydlig form som känns igen samtidigt som den är väldigt unik. Hur arbetade du fram den?
– Ja, det är sånt som kommer med tiden — jag har hållit på med det här ganska länge. Självklart har det förändrats med åren men grunden satte jag under tiden jag gick på gymnasiet. Jag gillar att det inte känns pretentiöst, det är något jag gärna strävar efter. Jag blir väldigt inspirerad av det opretentiösa, det tycker jag är uppfriskande.

jag har ingen gud som jag ser upp till eller ens kan namnet på

Var hämtar du inspiration, har du några förebilder?
– Jag gillar när saker känns enkelt och genomförbart. Det går jag igång på. Jag har aldrig varit mycket för förebilder egentligen. Men självklart så finns det folk jag tycker är duktiga på många sätt som jag får inspiration från. Men jag har ingen gud som jag ser upp till eller ens kan namnet på. Kanske Tove Jansson, hennes namn kan jag. Annars kan jag få mycket inspiration av natur, när jag är ute i skogen.

Du reser mycket med ditt andra jobb som modell, hur inspirerar resorna dig?
– Framförallt tar resorna mycket tid, oftast känner jag att jag inte skapa. Kreativt skiljer sig mode mycket väldigt mycket från min illustrationsstil. Jag kan däremot få mycket inspiration genom kläder; vad jag vill ha på mig och dylikt men inte till mitt ritande.

Hur ser du på konstnärsrollen och hur ett eventuellt socialt ansvar påverkar ditt skapande?
– Självklart känner jag ett socialt ansvar. Det är närvarande i alla mina uttrycksformer. När jag illustrerar för barn försöker jag att bryta upp normer genom att tillexempel utmana den stereotypa kärnfamiljen. Normbrytande frågor är något jag jobbat med i exempelvis verket Köttdjur och överhuvudtaget när jag arbetat med djur. Jag har tillexempel illustrerat för “Djurens Rätt”.

Hur ser din arbetsplats ut, har du en studio?
– Jag har ingen ateljé längre faktiskt. Jag skaffade en studio precis samtidigt som jag började resa med mitt andra jobb och insåg ganska fort att jag hellre ville jobba hemifrån när jag väl landat. Jag hade liksom inget behov av att gå hemifrån. Så nu sitter jag vid mitt lilla köksbord när jag jobbar. Första tiden efter min examen mådde jag inte så bra av att inte ha en arbetsplats och blev deppig när jag jobbade hemma. Men nu för tiden får jag sällan en heldag med jobb, det blir ofta mycket möten och avbrott.

Hur gör du för att komma in i ett bra arbetsflow?
– Det kan vara väldigt svårt, allra först måste jag städa. Om jag verkligen måste koncentrera mig så skriver jag ett tidsschema — när jag ska jobba och när jag ska ta rast. Det hjälper mig undvika att göra andra saker typ diska eller städa.

– Den bästa arbetsplats jag haft på länge var nu när jag var i Tokyo. Jag hade ett stort illustrationsjobb som tog mycket tid med en kort deadline. Så jag började jobba i en hotellobby tillsammans med massor av andra personer som också satt och arbetade. När jag försöker sitta på exempelvis caféer i Sverige har det inte alls gått lika bra. Jag vet inte vad det var som skiljde sig. Kanske var det på grund av att lägenheten jag hyrde inte hade ett riktigt bord där jag kunde sitta. Jag blev tvungen att gå och jobba på en annan plats, det fanns inga andra alternativ.

skitsamma det här kommer ändå inte bli bra

Hur påverkar det dig att jobba med andra människor i samma studio?
– Jag vill helst sitta ensam när jag jobbar, jag koncentrerar mig mycket bättre då. Det hjälper mig att vara i min egen lilla bubbla. Jag tror det har att göra med att jag inte vill bli bedömd när jag jobbar. Jag vill inte känna att någon kollar över min axel, då får jag prestationsångest.

– En anledning till det kan vara att jag blir så självkritisk. Det hela grundar sig nog i att jag ofta har för lite tid när jag börjar jobba med ett uppdrag. Om jag börjar försent kommer det inte bli bra. Samtidigt finns det en kraft i att det måste göras. Det finns en kraft i att inte vela för mycket utan istället fatta beslut snabbt. Det är kanske då det blir opretentiöst också, när man redan tänkt, ”skitsamma det här kommer ändå inte bli bra”.

Finns det något som du måste ha tillgängligt när du skapar?
– Ja, jag behöver en kopp te och en mysig miljö. Det ska vara rent, fint och hemtrevligt. I min förra ateljé var det något med rummet som inte kändes rätt. Det var lite som en dagismiljö, dålig belysning och lite fult. Då hade jag svårt att komma igång med jobbet.

Läs mer om Cajsas medverkan i vårt projekt Guinnes Collection på radarcollective.com/event/guinness och se till att följa henne på Instagram under @cajsawessberg

Foto: Beata Cervin