Guinness Collection: Johanna Burai

Johanna Burai är verksam som grafisk designer och konstnär i Stockholm. Hennes examensarbete ”World White Web” från Beckmans Designhögskola har uppmärksammas världen över, nu senast i grupputställningen ”Norm form” på ArkDes i Stockholm. Idag studerar Burai till en masterexamen i visuell kommunikation vid Konstfack. Hennes konstnärskap begränsar sig inte till en specifik form, utan tar sig uttryck i en mängd olika praktiker. Genom grafisk design, illustrationer och keramik utforskar och ifrågasätter Burai de normer som idag präglar vår samtid.

Denna intervjun är ett samarbete med Guinness

Johanna Burai är en av tre konstnärer som fått uppdraget att ta fram ett verk till Guinness Collection. Innan utställningen fick vi möjlighet att prata med henne om allt från hennes arbetsprocess till japansk design från 80-talet. Och så klart om konstverket hon ska ställa ut.

Berätta om verket som du tagit fram till utställningen?
– Jag har tittat mycket på Guinness historia och tidiga kommunikation. Speciellt de reklamfilmerna som gjordes på 90-talet med tydliga politiska teman. Jag har tagit fasta på taglinen i dem filmerna som var “Not Everything in Black and White Makes Sense” och gjort en egen tolkning av det i mitt verk.

Hur ser din process ut när du skapar, exempelvis när du fick denna brief från Guinness?
– Om det finns tid så brukar jag låta det gå några dagar från det att jag har fått briefen och jag sätter igång att börja jobba med den. Jag behöver ha den i bakhuvudet ett tag utan att tänka på den för mycket, på så sätt blir det ett mer naturligt flow för mig i idéfasen. Mina idéer kommer oftast när jag chillar; typ läser, tittar på tv, promenerar eller duschar. Jag brukar sällan sitta och brainstorma. I nästa steg bestämmer jag vad mitt arbete ska resultera i. Ska det bli en poster, en bok eller en skulptur? På så sätt sätter jag ett ramverk för mitt arbete, då är det mycket lättare för mig experimentera med formen.

Hur ser du på konstnärsrollen och ett eventuellt socialt ansvar som konstnär?
– Ingen svarar bättre på den frågan än Nina Simone

 

Hur ser en vanlig dag ut i din studio? Har du några särskilda rutiner?
– Mina dagar varierar väldigt mycket, jag är i skolan, går på föreläsningar, sitter i möten. Jag är i slutarbetet av en fotobok som ska släppas till våren så jag jobbar mycket med den. Min viktigaste rutin är att ta paus och mitt mantra är “balans”. Har jag suttit ner framför datorn länge måste jag ut och röra på mig och titta långt bort (på horisonten). Den här metoden försöker jag även applicera i mitt arbete, att jobba med olika tekniker och uttryck. Jag hatar att vara fast i en stil eller ett material.

Vad är din relation till din studio? Är det en arbetsplats, ett andra hem eller något helt annat?
– Just nu pluggar jag Master i Visuell Kommunikation på Konstfack, så jag är där mycket. Men annars är min studio min dator. Så länge jag har den och internet kan min “studio” i princip vara vart som helst. Det finns överlag en romantisk idé om konstnärers arbetsplatser. Att det är ett sånt kreativt kaos med färg och grejer överallt. Mitt skrivbord är väldigt minimalistiskt. Kanske för att jag har too much going on i mitt huvud så jag måste ha så lite intryck som möjligt när jag arbetar.

Jobbar du ensam i din eller sitter ni flera i studion? I så fall, hur påverkar det dig att jobba med andra konstnärer i samma rum?
– Jag trivs bäst med att jobba runt folk. Jag hade en period då jag jobbade ensam hemifrån, det var riktigt deppigt. Det är alltid bra att ha folk kring sig som man kan bolla idéer med eller få spontan feedback av.


Finns det något som du måste ha tillgängligt i din studio at all times?

– Musik! Om jag arbetar i samma rum som andra så är mina hörlurar livsviktiga.

Var hämtar du inspiration?
– Jag har en bok hemma som heter Advertising Design in Japan Vol. 21 som är från 1986. Den låter inte jättekul men den är helt fantastisk! Jag inspireras på tusen olika sätt av varenda sida i den. 80-tals design från Japan är the shit. Annars inspireras jag mycket av musik och personligheter. Jag älskar också fulsnygga saker, ett litet fel i något som är perfekt är det bästa jag vet.

Läs mer om Johannas medverkan i vårt projekt Guinnes Collection på radarcollective.com/event/guinness och se till att följa henne på Instagram under @johannaburai

Foto: Beata Cervin