Fredrik Altinell: “Framtiden är nu”

Fredrik Altinell är fotografen från skogen som numera bor i Berlin. Hans drömska, experimentella och lekfulla stil känns ofta hämtad från en annan värld. Glädjen och nyfikenheten i hans skapande är något som tydligt syns i varje bild han tar. Inspirationen kommer ofta från dåtid men Fredrik är enligt oss, en av framtidens mest spännande fotografer, och framtiden är som Fredrik säger, nu.

Var kommer intresset för fotografi ifrån?
Jag var alltid visuellt intresserad. Redan som barn såg jag bilder i huvudet innan läggdags, och fick då välja att förverkliga dom genom att rita, bygga med lego eller sandlådan. Hehe sandlådan är ju faktiskt ett ganska kasst medium.
Jag backpackade sen några år efter gymnasiet och började fotografera ganska maniskt. Det här var ju innan iphone så det var liksom nytt att fotografera digitalt. Till slut blev fotandet roligare än resan och jag bestämde mig för att bli fotograf.

– Jag flyttade tillbaka till Oslo där jag bott några år och jobbat ihop pengarna till resandet. En polare praktiserade på en reklambyrå och berättade för mig hur jag natt efter natt kunde smita in och använda deras fotostudio i smyg. Jag var tvungen att fota av utrustningen innan jag använde det, så det såg likadant ut när jag lämnade som när jag kom. Alltid med ett nöjt leende på mina läppar när jag stoppade in de blå sockerplasten i innerfickan efter en natts fotande. Smooth criminal!

Dina bilder är väldigt drömska, vad inspireras du av?
– Min barndom satte liksom grunden – uppväxt ute i skogen vid en liten sjö där jag kunde leka och dagdrömma.
Sen lekte jag mycket med mammas kläder, art worken på pappas vinylsamling, tv-spelen och massa dagdrömmande i skogen. Tv-spelet Zelda var stort för mig.
Idag inspireras jag mest av människor, musik och modern konst. Tauba Auerbach och Dieter Roth är mina favoriter just nu. Mestadels elektronisk musik.
Barn är också fantastiska. Deras genuinitet är alltid inspirerade.

Vilka bilder i din portfolio skulle du säga representerar din stil bäst?
– Bäst beskriver de bilder som inte är i portfolion. Jag kommer snart ut med ett dokumentärt arbete där jag dokumenterat techno och psytrance-festivaler under 4 somrar. Bland de kommersiella arbetena är det svårt att peka på något. Det är ju alltid ett teamwork. Kläderna som utgångspunkt och gruppdynamiken som ledsagare.

Hur skulle du beskriva ditt skapande?
– Är det självförverkligande att bygga sin egna värld eller är det en flykt från den riktiga världen? Katharina Grosse sa en fin sak under öppningstalet på Hamburger Banhof (museum i Berlin)
‘I see paintings not as an object to show art on, rather a door to a  universe otherwise hidden’.
Jag går runt och ser olika fotografers bilder överallt. En Tunbjörk, en Rinko, Martina Hoogland Ivanow.
Sen hittar en en ny fotograf med en orginell stil och  – ens verklighet blev lite rikare med ytterligare en referens.

Du är bosatt i Berlin hur kommer det sig?
– Det har så mycket själ.

Vad är det bästa med att bo där?
– Att jag kan vara mig själv och att det är en konstant ström av stimulans och inspiration. Just nu reser jag i Indien, och kommer på mig själv att sakna Berlin även att jag vet att det är minusgrader och slask.

Finns det någon drömplåtning du fantiserar om?
– Jag ser mer bilder än karriärssteg. Men älskar Henrik Vibskov och skulle Acne Paper starta igen så står jag i kö. Gillar den rådande råa trenden men längtar tills modefotografi blir vackert igen. Jo! Jag skulle vilja starta ett eget magasin med tiden. Om någon vill finansiera så slå en plingeling!

Av allt du åstadkommit hittills, vad är du mest nöjd med?
– Att jag kan vakna upp och få göra detta på heltid. Im in it for life. Beredd att offra mycket i livet. Jag är 32 år och är så långt ifrån familj man kan komma.

Hur ser framtiden ut?
– Framtiden är nu.