Gränslandet – En symfonisk fest

Den 24-25e augusti förvandlas Trädgården till en symfonisk fest. Under helgen som kommer finns möjlighet att uppleva en 60 personer stark symfoniorkester tillsammans med artisterna El Perro del Mar och Loney Dear, höra klassiska guldkorn av Beethoven och Mozart samt nutida svenska tonsättargenier som Anders Hillborg och Karin Rehnqvist

Under två dagar och nätter kommer klassisk musik, rå minimalism, delirisk elektro, och interaktiv konst vävas samman  mitt i stadsdjungeln och området under Skanstullsbron kommer transformeras till en sprudlande kulturbonanza. Att missa detta är något som antagligen skulle ångras för resten av livet.

Inför helgens symfoniska fest har vi passat på att ställa några frågor till de två medverkande artisterna El Perro Del Mar (Sarah Assbring) och Loney Dear (Emil Svanängen) samt två av initiativtagarna bakom Gränslandet,  David Huang och Christian Karlsen. 

Foto: Izabella Englund

David och Christian, när ni får frågan vad Gränslandet är, vad svarar ni då?
– En symfonisk festival. Det är otroligt svårt att definiera det men det är också lite där vi medvetet valt att lägga oss. Så brett och snävt som möjligt. Men först och främst är det en festival för musik där vi har en orkester på 60 personer som är vårt husband.
Ursprungsidén var att vi ville ta Beethovens 5e symfoni till trädgården där vi tror det finns människor som egentligen skulle uppskatta den men kanske inte hittar till konserthusen. Det handlar väldigt mycket om att skapa möjligheter och tillfällen för människor att höra musik som de kanske vanligtvis inte hör.
Vi vill lite slå hål på myten att klassisk musik skulle vara en otillgänglig konstform för vissa. Att allt handlar om kontextualisering.

Hur föddes idéen?
– Ideén föddes egentligen förra året. Trädgården är ju en plats som är mer öppen för det alternativa så vi hade det som ett experiment förra året och skapade en dagsfest med klassisk musik, sen blev det så lyckat, över förväntan, att vi bestämde oss för att skapa en 2-dagars festival i år. 2 dagar och 2 nätter. Vi var 30 musiker där förra året, nu kommer vi vara 80 totalt.

Hur kommer det sig att det blev just El Perro Del Mar och Loney Dear ni valde att arbeta med till detta?
– Det var i samråd med bokaren för trädgården, Johanna Beckman, det var hon som föreslog dem och sen lyssnade vi igenom deras material och kände direkt att det skulle passa, en kunde höra orkestern. Sen var det lite kul för det visade sig att det var en av Sarahs stora drömmar att spela med en orkester.

Vad ser ni mest fram emot med helgen?
– Musicera. Mötet med publiken. En kommer ju så nära, någon kommer ju sitta en halvmeter från ens skor. Det finns ingen riktig scen.

Varför är det så viktigt att få ut den klassiska musiken till en bredare publik?
– För att vi älskar den. Vi vill sprida den musiken som vi uppskattar och fått enorma upplevelser av, det vill en dela och vi tror att många skulle kunna få samma fantastiska upplevelse.
Det finns ju vissa saker som är speciella för klassisk musik, att den tar tid, den tar längre tid att spela och att lyssna på. Vi tror att det är nödvändigt att det finns ett sådant forum för folk, framförallt idag. Att sitta ned i 20 minuter och inte titta på sin instagram. Bara låta öronen göra jobbet och tankarna sväva iväg. Många skulle säkert må extremt bra av att ha detta i sitt liv.

Foto: Izabella Englund

Hej Sarah! Enligt instagram repades det med orkestern häromdagen, hur är det att ha en sådan uppbackning på scen? 
– Orkestern har börjat repa men jag börjar först idag (20/8). Ska bli oerhört kul! Och rörande. Att få höra sin musik omarbetad till en hel orkester är en stark sak. Jag kanske bryter ihop under repen och konserten. En orkester är ju en stor levande organism. Jag har sjungit en del i kyrkokörer tidigare och då varit uppbackad av ensembler av olika slag och det är en helt galet fantastisk upplevelse. Nu är det lilla jag som är uppbackad av en hel symfoniorkester. Jag kanske helt enkelt bryter ihop. Av lycka menar jag då…

Vad var din första tanke när du fick frågan om att medverka i detta?
– Min första tanke när jag fick förfrågan var bara att det var självklart att tacka ja. Det kändes som ett lyckligt sammanträffande då min ep We Are History, som är den vi kommer att framföra, rörde sig så mycket i ett symfoniskt landskap och jag själv har varit oerhört sugen på att ge mig in i en mer symfonisk och organisk ljudvärld.

Vad ser du mest fram emot med helgens Gränsland?
– Jag ser fram emot båda konserterna av Mozart och Beethoven. Jag har alltid lyssnat väldigt mycket på klassisk musik, ända sedan jag var liten. I perioder är det klassisk musik som är min enda musikaliska inspiration – popmusik är så full av associationer till annat att det är svårt att sätta ett eget avtryck på det. I den klassiska musiken är jag väl möjligen mer av en storögd besökare som egentligen bara kan häpna över musikens möjligheter. Den slår också an något i en som känns outgrundligt mänskligt oavsett tid och rum.

Vad kan vi förvänta oss av ditt framträdande?
– Bortsett från då mig omgärdad av 60 musiker kan man förvänta sig smärta och skönhet i ljuvaste form. För sublimt för att missa helt enkelt!

Emil, hur är att ha en hel orkester som uppbackning på scen? 
– Det vi försöker komma åt är att det inte är en uppbackning utan att vi tillsammans är delar i en slags klocka. De lite mer krångliga låtarna som vi repar mest på tillhör den kategorin. All rytm och funk ligger i orkestern.
Det är en bra fråga, men det handlar om en kollektiv upplevelse från scenen, men med skillnaden att jag och dirigenten Christian och Kristina som spelar soloviolin kan påverka en del saker ännu mer.
Det tar ganska lång tid att skriva musik när det ska vara lite mer inriktat. Jag har suttit i sommar och skrivit ganska mycket. Så roligt.

Har du skrivit visst material enbart för detta?
– Ja precis.

Vad var din första spontana tanke när du fick förfrågan om att medverka i detta?
– Jag tänkte att det lät som en dröm att få göra musik med dom här människorna.

Vad ser du mest fram emot med helgens Gränsland?
– Konserten, se hur musiken blir, efterhänget och att gå och kolla dagen efter med.

Lyssnar du själv på klassisk musik?
– Ja, jag gillar dom där gamla vanliga. Pärt, Nico Muhly, Bach osv.

 

Initiativtagare till Gränslandet – symfonisk fest är pianisten David Huang, dirigenten Christian Karlsen samt Trädgården under ledning av Johanna Beckman. Festivalen produceras av föreningen ALMA i samarbete med Bohm Bohm Room. Dessutom kommer festivalen bjuda på interaktiv konst kurerad av Den Nya Akademien – Livsbistron.

Foto: Märtha Thisner

Gränslandet pågår 24 – 25 augusti
Fredag: 17 – 03
Lördag: 14 – 03
Mer info om biljetter och program finns här —> https://www.symfoniskfest.se