Gustaf Lilliestierna

Människor som står eller sitter, i jeans, tröjor och skrynkliga skjortor, rynkor och skäggstubb. Människor med bortvända blickar och slutna ögon, mot tomma, tysta bakgrunder. Trots sitt enkla och intetsägande utseende så finns det ett enormt djup i Gustaf Lilliestiernas målningar.

Bakom de skrynkliga skjortorna och bortvända blickarna döljer sig ett inre av motsägelsefulla känslor, brister och besvikelser. I sin enkelhet beskriver målningarna det komplicerade i att vara en människa, snärjd mellan disciplin och lättja.

Bara tjugo år gammal har Gustaf Lilliestierna redan hunnit medverka i ett flertal utställningar och är i år en av de yngsta konstnärerna som ställer ut på Vårsalongen på Liljevalchs.

– Det betyder väldigt mycket för mig att få ställa ut på Liljevalchs, berättar han. Dels älskar jag lokalerna, dels älskar jag känslan av att ha lyckats.

Gustaf kommer från Sorunda i Nynäshamn utanför Stockholm. Han beskriver själv sin bakgrund som normal, men att han ändå aldrig velat vara som alla andra.

– Normer har alltid fått mig att känna mig obekväm och stressad. Så jag har nog alltid varit rätt så alternativ och värdesatt individualitet.

När jag undrar hur han hamnade inom konsten säger han att den alltid funnits där.

– Konst är något som är en del av mig. Men intresset för konst var från början ur ett konsthistoriskt perspektiv. Jag har alltid varit händig och haft ett intresse för färg, form och estetik. Men det var när jag medverkade i en kurs som kallades Ateljéprojektet som jag närmade mig mitt eget konstnärliga skapande.

Gustaf Lilliestierna – Man lär sig något nytt varje dag
Gustaf Lilliestierna – Man lär sig något nytt varje dag. Bild: Liljevalchs konsthall

Gustaf målar främst i olja på duk. Hans målningar är naturtrogna, men har ändå något mänskligt bristande över sig, något som får målningarna att kännas kroppsliga och hudnära. Inom samtidskonsten är han inte ensam om att ha återgått till ett mer traditionellt och realistiskt måleri, även om det både stillistiskt och tematiskt ligger långt ifrån den klassiska konsten. Många samtidskonstnärer har vänt sig bort från det konceptuella och abstrakta, mot realistiska motiv och material som olja och blyerts.

– I början målade jag enbart för målandets skull, säger Gustaf. Jag tycker att det var kul att måla, kanske mest för att jag var bra på det. Nu har måleriet blivit ett konkret och metodiskt sätt att uttrycka mina konstnärliga undersökningar på. Det är i måleriet jag hittar den ambivalens som jag vill skildra med min konst.

Men han tillägger även att han bryr sig om vilket medium en konstnär använder, så länge man kan motivera det.

– Den fria konsten är öppen för alla medier och jag respekterar inte vissa mer än andra. Som konstnär handlar det om att ta ställning till huruvida mediet kan gestalta ens tematiska idéer. Man ska veta varför man väljer ett visst medium eller metod. Att måla bara för att måla, eller att fota bara för att fota kan jag tycka är rent utsagt dåligt, men att anpassa sitt konstnärskap och fota när man egentligen vill måla är ännu värre. Man ska gå sin egen väg, men man ska kunna förklara varför man valt den.

Gustaf Lilliestierna – Människans tragiska förhållningsmönster är komiskt. Courtesy: NAU Gallery
Gustaf Lilliestierna – Människans tragiska förhållningsmönster är komiskt. Courtesy: NAU Gallery

Enligt Gustaf handlar hans konst om det man som människa ständigt brottas med i vardagen. Han inspireras mycket av kognitiv dissonans, ett tillstånd man kan hamna i när ens känslor, tankar, åsikter och handlingar inte stämmer överens. När man säger saker som strider mot det man egentligen tycker eller utför handlingar som man vet att man inte borde utföra. I sin strävan efter att minska dissonansen ursäktar, motiverar och intalar sig själv saker.

– Min konst handlar om uppskjutningar, upprepningar, disciplin, lättja och beslut som måste tas. Och vår omöjliga strävan efter perfektion.

Gustaf berättar att han på senaste tiden inspirerats mycket av fabeln Räven och druvorna, eftersom den beskriver en stor del av det han vill undersöka i sin konst. I fabeln intalar sig en räv att de druvor han inte kan få ner från ett träd säkert är sura och omogna. Det är ett klassiskt exempel på kognitiv dissonans. Men Gustaf hittar även inspiration i den kognitiva dissonans han kan urskilja hos både sig själv och andra och av vardagliga uttryck som ”jag ska sluta röka imorgon” eller ”jag ska gå ner i vikt till våren”.

Människorna Gustaf målar av är bekanta som ställer upp som modeller. Med sina neutrala utseenden och klädsel skulle de kunna vara vem som helst. De är helt bortkopplade ur en rumslig kontext eller situation. Bakgrunden i målningarna är tom och tyst och berättar ingenting om vilka de är, var de är eller varför de ser ut, står eller sitter på ett visst sätt.

– På ett sätt är de representationer av något jag känner igen hos alla individer, säger Gustaf. Trots att de är olika utseendemässigt så vill jag uttrycket ska vara kollektivt. Det handlar återigen om en slags upprepning, även om den är mer eller mindre dold.

Den vita bakgrunden motiverar han med att känslan han vill åt i sina målningar inte kan anpassas till ett fysiskt rum utan bara beskriver ett innehåll i ett rum.

– Det är på ett sätt en metafor för den tomhet som jag vill skildra i min konst, den tomhet som kan upplevas när livet inte uppfyller ens förväntningar. Det är något som förenar människor oberoende av sammanhang och omgivning.

Gustaf Lilliestierna – Jag skriver i bläck trots jag vet att jag inte kan sudda. Courtesy: NAU Gallery
Gustaf Lilliestierna – Jag skriver i bläck trots jag vet att jag inte kan sudda. Bild och courtesy: NAU Gallery

Titlarna på Gustafs målningar är vackra och tankeväckande, nästan som små dikter. De heter saker som Jag skriver i bläck trots jag vet att jag inte kan sudda, Gravitationen håller endast kvar kroppen på jorden och Endast i logiken blir man ren efter det regnat. Kopplingen mellan titlarna och motiven är långt ifrån självklar, men de bidrar ändå till verkens djup och komplexitet.

– Titlarna är en del av målningarnas kontext, berättar Gustaf. De är ett sätt för betraktaren att känna igen sig i målningarna, som ett slags ledtråd.

Gustaf har tidigare ställt ut på Young Arts NAU Gallery tillsammans med Daniel Jouseff, som har en blogg här på Radar Magazine. I oktober kommer samma galleri även att hålla en soloutställning med Gustafs målningar. Just nu medverkar Gustaf på Vårsalongen på Liljevalchs konsthall med verket Man lär sig något nytt varje dag och lördag den 2 februari öppnar en utställning med hans målningar på Konstpoolen i Nynäshamn. Men hur framtiden ser ut i övrigt vet han inte.

– Förhoppningsvis inleds min framtid av att jag får en konstnärlig utbildning. Men då jag inte vet var utbildningen på en högskola skulle föra mig i mitt konstnärskap så är det svårt att säga vad som kommer hända. Men jag vågar hoppas på att framtiden ser ljus ut!