Som somliga kanske vet har jag varit vegan i min kost i snart 2 år hela år, men under denna tid har mycket andra värderingar kring hållbarhet i vardagen spånat vidare parallelt.

En liten outfit bjuds på i detta inlägg också!

Här kommer min “varför-jag-blev-vegan“-historia så kort det går: efter att varit pescetarian, och sedan vegetarian i sammanlagt 2.5 år innan jag övergick till att “officiellt” bli vegan så kände jag verkligen att min kropp tycktes må så mycket mycket mycket bättre utan [kött obviously +] mejerier. Jag är självdiagnoserad laktosintollerant, speciellt när någon envis människa inte förmår att acceptera mitt val av kost. Sen hade jag verkligen ingenting emot att sluta äta ägg i samma veva då djurs + miljöns + min kropps bästa > äggröra.

Jag i nytt och gammalt.

Men, sedan alla år tillbaka har jag alltid haft ull och skinn i min garderob – vilket jag mer än gärna fortsätter ha idag. Missförstå mig rätt. När en talar om hållbarhet i garderoben är ull och skinn verkligen essentials – så länge en tänker långsiktigt och ror om dessa plagg rätt dvs. inte behandlar dem som “slit och släng”-kläder (typ köper asmycket på *insert vilken massproducerande kedja som helst* och låter det ligga i garderoben som skräp). Ull och skinn är värt att investera i, i det långa loppet, men som med allt annat bör det inte heller överkonsumeras.

När jag köper sandaler och höst/vinterskor blir det oftast i nyproducerat skinn. Är nogrann med att köpa skor med skinn i så hög kvalité som plånboken tål, då dessa skor garanterat kommer användas flitigt och förutsätts hålla flera säsonger framöver.

De senaste klädesplaggen jag har i skinn har jag köpt secondhand eller ärvt (t.ex. skinnjackor, skinnskärp och skinnkjolen på bilderna) – vilket ändå känns helt klockrent då (och endast då) jag snubblar på plagg i skinn som passar mig perfekt och dessutom har använts väl innan och fortfarande kan ge lycka i min garderob ett bra tag framöver.

Anser mig ändå väl medveten om djurs (för att inte tala om människors) oetiska förhållanden bakom diverse industrier, samt hur mycket nasty miljöpåverkan processering av animaliskt har inom dessa. Svarar gärna på frågan kring varför jag är vegan med “jag vill inte låta min kropp agera kyrkogård” – likväl vill jag egentligen inte heller att min kropp ska smyckas med dött så gott det går. Det finns redan nu mycket “skinn” som går under vegan (se Dr. Martens, HOPE, Ann-Sofie Back m.fl.). Men jag tänker och hoppas, att med de förutsättningarna vi har nu + den forskning som sker (speciellt inom nano-teknologin) – att vi inom snar framtid kommer kunna ta fram material som besitter samma (om inte bättre) hållbara egenskaper som skinn, minus liven som offrats för skinnet och minus den otroligt dåliga miljöpåverkan produktionen av nulägets “fake skinn” har.

Och för att avrunda detta inlägg med en sista punkt – 90% av de hud- och hårprodukter jag använder har stämpeln “cruelty free” på (mycket värd symbol att spana efter!). Förutom Lush som har massa gottigt så tipsar jag verkligen om det svenska märket “Maria Nila” som har suuupermycket gott för hår, rekomenderar framförallt deras inpackning som räddat mitt stackars sönderblekta hår för många gånger (ni hittar den här).

På bilderna bär jag en tröja från IVYREVEL (med koden “BADRIZIA20” får ni dessutom 20% rabatt på allt i deras onlineshop), skinnkjol från Myrorna & skinnskor från Acne Studios.

Precis som de flesta så lär jag mig massa nytt ständigt, speciellt inom detta ämne – är väldigt öppen för konstruktiva tankar, tycken och tips kring veganism och hållbarhet (kommentera supergärna)! Tycker det är viktigt att föra konversationer/monologer/etc. och göra det lilla man kan i livet (speciellt för den större helheten) sålänge det inte begränsar en själv och gör det jobbigt liksom.

Ta hand om varandra godingar ♥