Helgen i Arild

I lördags tog jag och Harry tåget ned till landet. Eller, vi tog tåg, tåg, tåg, buss, buss. Vårt landställe ligger verkligen på landet. Vi började resan 9 på morgonen och klev innanför dörren i Arild 18:45. Harry var lite lite gnällig mot slutet. Förstår honom, ville också gny lite ibland.
Inför sista bytet hade vi 45 minuter att vänta så jag tänkte passa på att handla, 5 min innan affären stängde, jag sprang in med Harry för de hade ett stort space innan affären började, typ en “häng-yta” och i många affärer får en sätta fast hunden där. Men inte på Lidl i Höganäs, de ropade ut i högtalaren att ” du med hunden…” ja bah what, me? Fick knyta fast honom precis utanför vid kundvagnarna istället. Sprang in fort som attan och kände mig lite stressad + så jobbigt med nya affärer där en ej hittar alls, fick med mig en yoghurt istället för mjölk, kände inte igen märkena… clever.

Pappa jobbar mycket i Köpenhamn, varje vecka egentligen så han är på landet väldigt ofta vilket gjorde att det fanns massa basvaror i skafferierna. Hittade pastaskruvar, bönpasta, tagliatelle, råris, risnudlar, vildris, quinoa. Sen hade jag ju min yoghurt som jag önskade var mjölk till kaffet + bananer och hundmat. Jag åt tagliatelle och Harry tog hundmat.

På landet är våra rum kvar lite som när vi var små, dock har jag egentligen inget rum längre eftersom jag är äldst och inte behövde ett eget rum lika mycket som yngre syskon som är/var där mer med mamma och pappa, vi har ett ganska stort hus men vi är ju ändå 8 barn så det finns lite för få platser för alla.
Dock var ju jag den som kom dit först nu så jag fick välja vilken säng jag ville, kände mig som guldlock. La mig i Amelies och Claras rum i sängen Ami brukar sova i, hon sover ju ändå med mamma nu.

På söndagen låg jag och Harry och gosade länge. När jag fick honom precis innan sommaren var han inte en sån gos-hund som ville ligga på en i sängen, nu är han det :)))) ÄLSKAR DET.
Dagen spenderades sen med promenader varvat med jobb jag tagit med mig, läsning och netflix. Harry var så himla himla glad att få springa omkring fritt i ny miljö som han ändå kände igen. Han sprang omkring och log, viftade på svansen, tittade på mig då och då och luktade och kissade överallt. Sen blev han skitglad för han sniffade upp en grill i någons trädgård som han sprang in och slickade rent. Han förstår inte det här med tomtgränser men jag försöker träna honom på det.

Kolla vad fint det är, tänk att jag fått tillbringa varje sommar här medan jag växte upp, och fortfarande kan åka hit precis när jag vill. När vi var supersmå och bara var 2 barn så bodde vi där med farmor och farfar sen när farfar gick bort så köpte pappa huset och farmor flyttade in i ett lite mindre hus som ligger på samma tomt. Så himla bra att dela tomt med sin farmor när en växer upp. Små barn och gamlingar vaknar ju tidigt på morgonen så vi sprang alltid över till farmor när vi vaknat på morgonen och väckte henne. Stackarn. Om hon låst dörren under natten så bankade vi till hon vaknade :)))

I måndags eftermiddag kom först mamma, Ebba och Ami som flugit från Bromma till Ängelholm, sen vid 18-tiden kom Andrea som flugit från Milano till Köpenhamn och sen också tagit femtioelva bussar och tåg för att komma fram. De andra skulle komma ganska sent så vi åt middag utan dem. Vid 20 så skulle Andrea och Ebba gå och ta ett glas på hotellet som finns i byn så jag hängde på. Vid strax efter 21 kom Clara, Siri och Harry indundrande genom dörren så vi hade familjemys nästan alla tjejer utom mamma och Ami och pratade och farmorsaker och drack vin tills klockan var natt.

Dagen efter träffade jag Hugo, Jacob och pappa som också kommit dagen innan. Det kändes i luften att det var en konstig dag, vad gör en timmarna innan en ska på begravning? Jag vet inte vad vi gjorde men på något vänster gick timmarna och strax innan 13 träffade vi alla kusiner och farbror och faster och pappas kusiner och andra svartklädda anhöriga på parkeringen vid Brunnby kyrka.
Kistan var så himla fin och farmor hade älskat den. Den var vit, det låg massor med blommor i färger hon gillade och på kistan låg ett så himla vackert lapptäcke hon gjort. Farmor var textilkonstnär och synen av detta var så extremt sorglig för det var sååå hon, men den gjorde mig också så stolt för hon var så duktig.
Begravningen var jättevacker. Det varvades attackgråt med små leenden, det var inte bara helt sorgligt.

Så nu har vi sagt hejdå till vår farmor och jag tror inte att begravningen kunnat bli finare <3

Comments

  1. Malin

    <3

  2. Wilda

    Så fint beskrivet och jag känner värmen stråla igenom. <3

  3. Frida

    Åh vet precis hur det känns mellan attackgråten och stoltheten. Vilket fint hejdå <3

  4. Ronette

    Så fint att du delar med dig av sånt här<3

  5. ebba

    <3

  6. Linn

    bästa bästa inlägget <3 känner igen mig så mycket i när vi sa hejdå till min farmors man förra året. tack för att vi fick följa med på det här och på dina barndomsminnen! så fint verkligen.

Leave a comment