Lucia

Vi firade inte precis Lucia som vi tänkt förra året. “Nästa år ska vi äta lussebullar till frukost och mysa i sängen”

Vi har haft en ganska tuff period med mycket bråk och sorgsna hjärtan. På lördagen, alltså på lucia mådde jag så dåligt att jag inte kunde gå på julmarknaden. Jag var så fruktansvärt arg på Mattias. Arg, ledsen och besviken att han valt just den stressigaste veckan att kaosa till våra liv. Arg på panikångesten som sätter igång såfort jag mår dåligt, arg på orättvisan, att jag blir så fruktansvärt handikappad. Jag börjar andas konstigt, kinderna domnar av, det vinglar när jag går, det känns som jag inte får luft i lungorna.

Tidigare dagar i veckan hade Mattias sovit hos sin pappa för att vi skulle få lite paus, för att jag skulle få koncentrera mig på sista veckan i skolan, julmarknaden, skolarbeten, vernissagen vi skulle ha, men i lördags sågs vi och pratade. Allt kändes mycket bättre och vi fick äntligen prata ut på riktigt.

_MG_2522

vi bestämde oss att det fick vara nog med tårar för den dagen och gick och handlade mat för att laga mysmiddag

_MG_2525

Mattias blev luciapyntad

_MG_2534

vi hittade ett recept i icas senaste tidning, med friterat rispapper som grund

_MG_2536

man la ned stela rispapper i kokande olja, så de blev som chips

_MG_2543

på chipsen la vi sedan en slags hemmagjord sojamajonäs, gurka, avocado, chili, koriander, lime, mango och krabbkött

_MG_2545

till det gjorde vi vanliga rispappersrullar med mango, paprika, lax, koriander, gurka, avokado, lök och sallad

_MG_2546

extremt gott, och skönt att äntligen äta mat, var så ledsen hela veckan att det var svårt att äta och såfort man började äta igen fick man ont i magen pga magen inte var van.

_MG_2552

Det här med kärlek är så jävla svårt. Jag förstår att det måste vara så extremt uttröttande och energikrävande att vara ihop med någon med panikångest och som mår som en bergochdalbana. Förra måndagen gjorde Mattias slut med mig och mitt hjärta gick i tusen bitar. Han ångrade sig och min första reaktion var bara glädje eftersom jag fortfarande var så jäkla kär. Men dagen efter kändes allt bara skit.

Från och med idag ska vi inte ses på 2 veckor. När vi ses sårar vi bara varandra. Jag har ett sår i hjärtat som måste läka ihop. Det kommer bli bra det här, men det kommer ta lite tid.

Comments

  1. emelie

    Heja och klapp på axeln. Och tack för att du aldrig räds att skriva om jobbiga saker. <3

  2. lisa

    biggest hug!!!!!!

  3. daniella

    <3

  4. Saga

    Så många kramar, kärlek är det finaste och jobbigaste som finns. Speciellt när man själv inte mår helt fantastiskt. Vet att vi inte känner varandra men finns här om du vill prata. Frivilliga kramisar

  5. lina

    det är så jävla svårt men någon gång blir det bra, på något sätt. kramar <3

  6. lisa

    <3<3<3 kramar i massor på dig.

  7. Frida

    <3 <3 <3 det blir bra oavsett hur det slutar

  8. saran

    <3

  9. Ida

    <3 <3 <3

  10. Jennifer

    Och du, alltså låt det vara svårt, klurigt, jobbigt, hemskt, och allt annat det kan tänkas vara. Så är människor. Så är relationer. Det gör så jävla ont men det får det göra.
    ps. du är bäst.

    1. beata

      <3<3<3

  11. Jennifer

    Bjud! x

  12. Karin Wahlberg

    Tusen styrkekramar, du är så jäkla bra & fin, kom ihåg det. <3

    1. beata

      <3

  13. emma

    Kram på dig <3

  14. Carin

    <3

  15. Agnes

    <3

  16. Flora

    heja er <3

  17. Sara

    <3

    1. beata

      <3

Leave a comment