Lunchdate och vattenmeloner

Jag kladdade ju på papper häromdagen som jag tänkte scana in, men på min nya dator är skrivarrutinerna inte inställda så jag orkade inte vänta och istället gjorde jag ett flaggspel till köket av de kladdade papprena

_MG_8043

vet inte hur det blev men de får hänga i köket ett tag så kan man känna efter

_MG_8054

I tisdags natt kom denne lille kille hem så igår lunchade vi

_MG_8053

åt KYCKLING med sallad, det är galet hur mkt kyckling man får på det här stället, brukar alltid räcka till 2-3 måltider

_MG_8057

Världens bästa lunchställe, gott, fräscht och prisvärt, heter Tamarindo och ligger på Repslagargatan, är bara öppet vardagar kring lunch dock

_MG_8060

En kaffe på fiket kaffe tog vi efter maten innan det var dags för denne att gå tillbaka till kontoret, fattar fortfarande inte hur dom bara kan ta kontanter, och inte skylta med det

_MG_8062

_MG_8065

Mattias gick till jobbet och jag  gick hem och tvättade håret, städade och pysslade lite och lekte dagis och gjorde vattenmeloner med hjälp av potatisstämplar

_MG_8072

det blev kladdigt och fult men tänker mig att om man kan göra det fint kan det nog bli bra, typ som inslagningspapper eller ngt!

_MG_8073

Comments

  1. Rosita

    Hej!
    Jag bara måste lämna ett meddelande till dig och tacka dig för att du bloggar som du gör och för att du berättar om din ångest osv. Har själv ångest och det är…skönt? Kan jag säga så? Ja, det är liksom skönt att läsa någon annan som sätter ord på det som händer även i min kropp.
    Jag är väldigt verbal och har aldrig haft problem att prata om känslor, men just ångest är så förbaskat svårt att förklara för folk. Liksom, vad pågår i min kropp och i min hjärna när jag plötsligt måste stanna på stan och blunda eller luta mig mot en vägg för att få tyst på myrkriget i huvudet och panikkänslan i bröstet?

    Visade ett inlägg du skrivit för en kompis som sa att han hade så svårt att föreställa sig vad som pågår i mig när ångesten kommer, och jag berättade att det du skriver är sådant som jag också känner. Han fattade, typ, då att det liksom är något som inte är hitte-på osv.

    Uhmm…ja, jag vet inte vad jag ska skriva mer, än heja dig som orkar de dagar du orkar och tumme-hållning för att både du och jag blir kvitt det här spöket snart.
    Kram!
    Rosita

    1. beata

      <3<3<3

Leave a comment