Om att inte få säga hej då.

Jag och Harry vaknade upp i en säng hos mamma i tisdags. På morgonen när jag satt och drack kaffe och pratade med mamma medan hon fixade frukost så ringde hennes telefon. Farmor hade ramlat och var dålig och vår faster och kusin var där. Jag frågade mamma om vi skulle åka ned till Skåne men hon sa att hon inte kunde just nu eftersom Ami är så dålig. Jag sa att jag ville åka ned och tänkte att jag kanske kunde få med något syskon. Under dagen slutade hon äta och dricka och jag började kolla tågbiljetter, det fanns nästan inga kvar eftersom det är påsk men jag hittade några till på torsdagen. På kvällen åkte jag hem till mamma och pappa igen för att vara med Amelie när mamma och pappa skulle ut och äta middag. Pappa sa att han skulle åka ned på söndagen och att jag kunde åka med då, jag sa att det kändes sent och att jag gärna åkte innan men att det var en bra backup. Lite senare fick jag ett sms av min kusin som pluggar i Lund som varit där, hon skrev att farmor inte var kontaktbar och att om jag ville åka ned skulle jag göra det i dagarna. Jag kollade biljetter till dagen efter för jag kände att jag måste få säga hej då. Hon kan inte få försvinna utan att jag säger hej då.
I tisdags kväll låg jag och Ami i mammas säng och Amelie var så himla ledsen över att hon inte kunde åka till farmor för att hon själv är så sjuk, hon sa att jag måste fråga farmor vad hennes tax hette när hon var liten och jag sa att jag kan facetimea från farmors rum om hon ville så kunde hon få fråga själv.
Jag tänkte att jag skulle åka ned till Skåne tillsammans med Harry så slipper ja va så ensam där nere.
I onsdags morse vaknade jag i Bromma igen, tog Harry i famnen och gick upp till övervåningen för att fråga om numret till farmors ålderdomshem, jag tänkte att jag skulle ringa och fråga om en får ha hundar där.
Jag hann inte fråga om numret för pappa hann säga att farmor somnat in. Hon somnade in och jag hann inte säga hej då. 

Det här var en av de första bilderna jag tog när jag pluggade i Gamleby 2010, det är farmor som sytt min sjömansklänning. Jag Siri och Ami hade likadana. 

Comments

  1. Wilda

    Jag beklagar sorgen <3

  2. Frida

    Åh så sorgligt. Beklagar <3 Du var där med henne i hennes hjärta.

  3. eric

    Åh, vad sorgligt! Beklagar verkligen! <3

    1. Beata Cervin

      <3

  4. sara

    Beata jag är så ledsen för din skull. så otroligt sorgligt och orättvist. livet är så skört och så oberäkneligt. skickar massa kramar <3

    1. Beata Cervin

      <3

  5. Ellen

    åh. beklagar! <3

    1. Beata Cervin

      <3

  6. Hanna

    Åh, beklagar. <3

    1. Beata Cervin

      <3

  7. Malin

    <3

    1. Beata Cervin

      <3

  8. Laura

    Beklagar sorgen 💔

    1. Beata Cervin

      <3

  9. Madeleine

    Åh Beata, jag beklagar verkligen <3

    1. Beata Cervin

      <3

Leave a comment