Tågresan med stort T

Dags för lite tågluff igen! Denna gången är det 100% tåglycka som står på schemat. Vissa tågresor är jäkligt bull med förseningar, dålig sömn, snarkande roomies och svettiga tågsäten. Men vissa resor, som denna, är bara livet på en pinnejäkel.

När solen sakta slinker ner mot horisonten utanför tågfönstret.

När man kan stoppa ut nosen genom tågfönstret och lapa kvällssol och frisk luft.

När man sitter bredvid denna spralliga vackra och konstaterar hur fint det är att lära känna varandra så snabbt som genom att umgås konstant i två veckor.

När man får en kupé för 6 pers för sig själva och kan spela hög musik och ha picknick på allt mer eller mindre märkligt snacks som fick hänga med i den obligatoriska resesnackspåsen från mataffären (när allt kostar i snitt 5 kr behöver man inte välja).

När man säger godnatt till solen som slinker ner bakom gårdarna på Ungerns landsbygd.

När det visar det sig att konduktören har en hemlig minibar i sin skrubb där han säljer iskall öl för 1 euro stycket och denna klyschiga upplevelse därmed är fulländad.

När man vaknar upp nästa dag och är i ett yrvaket Kroatien.

dagen vi gick 2,7 mil på bakfyllan

*Lyxproblem* när man har på tok för mycket resebilder i arkivet som man inte hunnit visa. Sist vi kikade på New York-bilder hade vi just somnat med en påse bratwurstchips i famnen istället för att gå ut och festa. Dagen därpå regnade det så mycket att kameran fick stanna i väskan hela dagen, och på kvällen kom vi ut (!!!) och dansade så hårt och sent att vi var på gränsen till förstörda på söndagen. Men, solen lockade ut oss till slut, bakfyllan till trots.

Vi vandrade sakta, gatorna fram och stannade regelbundet för att köpa mat/läsk/kaffe och kolla oengagerat på second hand.

+ alternerade med sittpauser.

Nicole såg *fräsch ut” i vitt och matchade förstås bilarna i stan.

Vi gick förbi pastelliga, matchande New York-klyschiga hus,

traskade förbi Vänner-huset (hängde ju med två riktiga nerds)

och njöt av alla dessa pampiga gator som ger en nackspärr.

1 styck jävligt snygg och bra resekompis

+ en jävligt ball New Yorkare (som numera bor i Sthlm dvs mycket närmare!!!!)

Sen var det dags att tillfredsställa mat- och yatzybehovet igen, och om det när något New York kan, så är det just det.

100% körsbärsplockade vardagsglimtar

Okej – dags att bryta av all jäkla semesterromantisering med lite vardagsromantisering tycker jag. Det där med kontraster vetni, det är viktiga grejer. Ok erkänner, hade blivit bättre kontrast om jag dokumenterat jobb-frustration, min IBS-mage och ångest. Men sådant gör sig sällan bra på bild, så vi tar en titt på de trevligare glimtarna istället:

Efter att ha lajvat distansförhållande i ett par månader var jag uppe i Stockholm en andra, och sista gång för i sommar. Axel utlovade sommarväder men höll EJ löftet. Gick ingen större nöd på oss dock – vi dansade på bröllop och han fortsatte lära mig hitta i, och tycka om Stockholm. Det går framåt!

Och så har han flyttat tillbaka ner till Lund igen, tack och lov. Så vi har hängt ikapp den förlorade tiden i sommar. Inser att det blir mycket Axel här nu hehe men så blir det när man nykär och världen vissa (de flesta) dagar krymper till 1.95 centimeters höjd.

Och! Så har jag vart på festival! HAVEN som körde sin debut i Köpenhamn förra helgen. Mycket välorganiserat och bra-bra-bra. Bäst var Bon Iver (+ att Justin Vernon gjorde två spelningar för minipublik som var helt amaze) och IKEA-tältet som bjussade på festivalens bästa rejv (därav de två nöjda IKEA-medarbetar-fejsen på näst sista bilden).

Detta hände häromdagen, jag gjorde en nästan rituell invigning av hösten (okej, kanske tjuvstartade liiiite) och klippte lugg.

Och – nu är vi nästan i realtid. I lördags bestämde jag och Axel oss för att det visst inte var höst/för sent för att sommarutflykta, så vi åkte till Ven. Båtturen tog precis en yatzy-runda, dvs precis perfekt lång tid.

Sen hade vi det så här fint, tills vi var så nöjda och mätta på intryck att vi åkte tillbaka och somnade tidigt som ett gammalt gift par (och dessutom vaknade innan klockan ringde i morse, för att göra det ännu mer autentiskt).

Budapest – bad, bakterier och billig bärs

Några timmar på tåg senare var vi framme här, i Budapest, vilket vi uppenbarligen var väldigt glada för.

Eftersom jag är smålänning in i hjärta och själ kan jag inte sluta fascineras och prata om hur BILLIGT det är i Budapest. Vi bodde i en enorm lya där vi hade kunnat vara minst lika många till, för typ en hunka var per natt.

På kvällen gjorde vi det som sig bör i Budapest: trillar från ruinbar till ruinbar och har uppenbarligen så kul att jag glömmer bort att fotografera. Tycker Budapest är en så jäkla bra feststad; det är tätt mellan barerna som är så knäppa och opretentiösa att man aldrig slutar förundras. Eftersom bildmaterial som styrker denna åsikt saknas, tycker jag att alla borde boka en weekend dit bums. Brukar dessutom finnas billiga flygbiljetter.

Dag 2 i Budapest stod det BAD på schemat, och på vägen dit hittade vi detta fina slott.

Sen låg vi här precis hela dagen, och såg hur termometern sakta men säkert steg upp till 37 grader.

Och här måste vi väl ändå ha höjden av livsnjuteri?! Spela schack i en 36 grader varm pool i 37 gradig lufttemp. Må ha vart en svettig match.

Lite brunbrända, möra i kroppen och med skrynkliga fingrar och tår traskade vi hemåt igen. Kuriosa: Här mådde Lise tydligen as-illa och funderade på om hon kanske skulle behöva uppsöka en toalett, men lät bli att säga något till mig pga min kräkfobi. Det är väl äkta vänskap om något va (och tur för oss båda att toalettbesöket inte blev nödvändigt).

Sista timmarna i Budapest traskade vi runt och försökte njuta bäst vi kunde, även om det denna gång var Solveigs tur att åka på nån taskig bakterie. Som tur var blev hon inte så värst dålig hon heller <3<3<3

Så efter några nervösa timmar kunde vi konstatera att vi, utan risk för kris, skulle kunna genomföra nästa tågresa. Vart den ledde oss får ni se i nästa tågluffsinlägg *cliffhanger*.