om den vackraste av verkligheter

Detta är numera utsikten från mitt sovrumsfönster. Varje gång jag tittar ut ilar det till i magen, i en konstig kombination av lyckan över hur vackert det är och tanken på att jag om två ynka veckor har en helt annan utsikt utanför fönstret. Men främst gör den här grönskan mig mig helt ogreppbart glad, aldrig någonsin har våren varit så efterlängtad som i år.

surpuppa

Just nu är jag en surpuppa, ser faktiskt precis så tråkig ut som på bilden. Hade inte tänkt involvera er i denna biten riktigt men behöver lite rådgivning. Nåväl, så här är det. Jag köpt min emmylinnas.se-domän för att jag inte pallade med fler tjuriga portaler och för att kunna göra det här med bloggandet helt på mina egna villkor, för att det ska bli så bra som möjligt både för er och för mig. Det har fungerat felfritt fram tills NU, då fakturan för nästa år trillade in. Då visar det sig att det här med att ha en egen portal bara var billigt första året och de tänker kräva mig på en jäkla massa mer de kommande åren. Och det var ju liksom inte min tanke att det här med bloggandet ska ruinera mig. Så, jag tänkte höra om någon av er där ute har koll på hur man flyttar över en wordpressblogg på citynetwork till någon form av annan portal (så jag kan ha kvar emmylinneas.se men att det inte behöver kosta skjortan), eller om det finns någon portal som ser det här och skulle vara intresserad av ett samarbete? Så länge jag inte blir pank och får blogga på mitt eget sätt och kan ha kvar min adress är jag glad och nöjd. Hör av er med tips till bloggemmylinnea@gmail.com, det vore guld.

Vill ju inte sluta blogga (nej det kommer inte hända), men har liksom inte tid med bloggkrångel. Jaja, nog tjurat, nu ska jag ut i solen istället. Ni är fina, vi hörs. Puss!

18 dagar


Senaste dagarna har jag vaknat upp i mitt morgonsoliga rum och känt hur den där märkliga känslan av nostalgi smugit sig på. Varje ny dag är en dag närmare flytten, nu räknar jag bestämt ner till ynka 18 dagar tills jag har ett nytt, eget hem. Ett hem som jag inte känner ännu, som jag inte vet om jag kommer trivas i. Men något som är säkert, är att jag trivts här. Kunde inte låta bli att samla in ett gäng av alla de foton jag tagit på mitt rum under detta året, det är inte få vill jag lova. Så, här kommer en liten nostalgitripp:


Här någonstans började det, för ett år sedan. Fotoväggen med ynka tre bilder uppsatta, madrassen utan lakan.


Men det tog inte så lång tid innan den började fyllas med godsaker.


Europakartan med tågluffsplanerna hade en hedersplats.


Rummet var ju rätt tomt innan jag började proppa upp grejer på väggarna.



På den tiden trädgården utanför var grön och jag hade pojkvänsbild i guldram.


Så köpte jag en bokhylla att organisera alla mina kommande skolböcker i.



Hängde vimplar över klädställningen



Och klädde väggen med tidningspapper


Försökte ljusa upp de mörka dagarna med ljusslingor och lampor av alla dess slag.


Till exempel såhär!


Möblerade om och hängde upp guldstjärnan.


Firade 21 år och hade finbesök i sängen.


Så blev det januari och jag slet ner allt som hade med julen att göra för att låtsas att det var vår.


Köpte en vimpel med fåglar som trillade ner ganska snabbt.


Har köpt på mig fler secondhandfynd under året än vad som egentligen får plats.


Och ja, här någonstans är vi ju nästan framme vid nutid. Fast nu har jag så smått börjat plocka ner saker från väggarna, rensa bland kläderna, sälja möbler och packa ner saker i påsar. Aldrig har jag trivs så bra som jag gjort här och det är verkligen med en gnutta vemod jag kommer säga hejdå till detta rummet och inte minst mitt fantastiska kollektiv. Men än är det några veckor kvar innan det är dags och jag ska minsann njuta vartenda liten sekund!

i Göteborg


I torsdags åkte jag som bekant till Göteborg, först i jobbsyfte och sedan för att möta upp dessa. Hela vårt gamla Oslogäng skulle nämligen samlas och ta igen sedan sist!


Lise och Gine var där.


Och så Kerstin förstås, som bjöd på både husrum och kalas!


Vi åt allt gott man kan tänka sig.


“Vi blir aldrig bra på bild ihop”. Är inte denna bild fantastisk så säg!

Sen dansade, dansade vi på golvet till gamla hits från Oslotiden och skulle givetvis ta en obligatorisk gruppbild. Synd bara att mitt hår envisas med att gömma Kerstin men jaja, glada var vi i alla fall. Sedan dansade vi vidare i natten och pga pluggångest åkte jag hem redan igår och det var himla synd och därmed fick jag inte fler foton än så. Men även om helgen blev kort var den så himla fin och åh, dessa människor gör mig glad som få.