Vi

Jo vet ni, jag tänkte,
att nu är det dags, dags att berätta historien om före Vi. (ur min synvinkel)
Den är så lång och knepig att det tagit mig ett bra tag innan jag lyckats sätta ord på den.
Men nu så.

Det började en kväll i januari. Två av mina bästa vänner hade inflyttningsfest i sitt nya kollektiv. Det var en sådan där kväll då jag inte hade någon större festlust och natten var fortfarande ung när jag bestämde mig för att sätta punkt och bege mig hemåt. När jag gick för att ta på mig jackan mötte jag en ung man som försiktigt snuddade vid min höft när han gick förbi mig (han försöker än idag intala mig att det var min arm och i den frågan kommer vi väl aldrig komma överens) och jag tänkte lite bestört att ”va vad hände just varför rörde han vid mig vem är han varför sa han inget”. Men där slutade den historien, för den kvällen.

Några veckor senare befann Lise och jag oss på Debaser och hade en helknäpp kväll där vi sprang omkring med masker huvudet och skrämde folk (en historia i sig). När vi tillslut tröttnat på att skrämma livet ur folk och skulle köpa var sin öl stod det plötsligt en bekant pojke i en stickad tröja en bit längre bort vid baren. Jag viskade till Lise ”varför känner jag igen honom?” men stod visst lite för nära för att stå och viska så riktade istället frågan till honom ”varför ser du så bekant ut?” och vi pratade lite en stund innan jag kopplade att det var ju han, han som hade snuddat vid min höft (just det Martin, inte arm) den där inflyttningsfesten i januari. Vi pratade en bra stund tills han sa att han skulle bege sig vidare på en annan fest. Om det var ölen eller högre makter eller pangförälskelse eller bara ren förtrollning vet jag inte men plötsligt hörde jag mig själv säga ”du kan ju ta mitt nummer” (jag ger ju nästan aldrig ut nummer till främlingar) och så sa vi hejdå men han gick inte direkt så vi hann säga hejdå en gång till och en gång till och jag vet inte varför men det kändes liksom lite svårt att slita sig.

Dagen därpå trillade det in ett meddelande i min inkorg från pojken med den stickade tröjan, men precis i den stunden tog historien en tvärvändning åt motsatt håll då en av mina nära vänner att denna pojke inte var att lita på och avrådde mig från att prata mer med honom, och meddelandet fick därmed förbli obesvarat.

Månaderna gick, ett par gånger hörde något i stil med ”Jag har hört att Martin gillar dig” och minns att jag tänkte; Hur kan han gilla mig, han känner ju inte mig. Men förutom det tog historien paus i ett par månader, så pass mycket att jag inte ens förstod att den bara var en paus.

Men en söndag i April förändrades allt. Min vän som avrått mig om Martin kom till mig och sa att hon fått en ny bild av honom, att hon pratat med honom och bad mig berätta vad jag tyckte var viktigt hos en kille varav hon efter en stunds tänkande sa ”jag tycker du ska skriva till Martin”. Jag var inte speciellt svårövertalad, så jag svarade på hans förra meddelande, två månader för sent. Och trots att det gått så lång tid, fanns han på något märkligt sätt fortfarande där och väntade, för efter den söndagen gick det väl inte en enda dag utan att vi hördes och så småningom började träffas.

Nu spolar jag fram till två dagar innan min systers bröllop; Martin gick tålmodigt bredvid mig på stan när jag irrade runt och sista-minuten-fixade allt inför den stora dagen. Men vad han inte visste, var att jag dagen innan dess fick ett samtal från min andra storasyster. ”Varför bjuder du inte bara med Martin till bröllopet? Du kommer ångra dig föralltid om det blir ni och han missade din systers bröllop” sa hon allvarligt till mig och till svar mumlade jag något i stil med ”jag vet inte, jag ska tänka på det”. Och det var precis vad jag gjorde, för inte kunde jag tänka på något annat. Så någonstans i en enda röra av påsar, skor, smycken och läppstift mitt på Karl Gustavs torg stannade jag Martin, tog ett djupt andetag och frågade nervöst ”ehm du förresten, vill du följa med mig på bröllop i övermorgon”?

Och så en liten glimt från själva bröllopsakten; När brudparet marscherat ur kyrkan skulle givetvis även resten av kyrkan gå ut varav jag och Martin som satt längst ut längst fram förväntades gå först av alla ut i kyrkans mittgång, med allas ögon riktade mot oss till ljudet av självaste bröllopsmarschen. Vi kunde inte annat än titta på varandra, inse att vi tänkte precis samma sak och kunde inte hålla oss för skratt åt att det kändes som att det var vi som just hade gift oss och jag förstod i den stunden att detta, detta kommer jag alltid att minnas.

Sista scenen är från en liten paus under middagen på bröllopsfesten. Vi hade varit uppdelade under middagen och äntligen i hans armar kunde jag inte hålla mig från att passa på att fråga ”du Martin, vem säger du att du är när någon frågar?” och han mumlade fram något om ”din plus one” eller ”din dejt” och jag nickade och höll med. Han var tyst en stund, bet sig i läppen och sa ”men Emmy, du vet vad jag vill”. ”Nej det vet jag inte, säg vad du vill” sa envisades jag och sedan stod han där i vad som kändes som en halv evighet i den tyngsta tystnad jag någonsin känt och han och andades djupt och samlade mod och försökte säga något men fick inte fram det och samlade nytt mod och tittade tillslut på mig allvarligt med något glasartat i blicken och frågade,

”är vi.. är vi tillsammans?”
varav jag givetvis svarade
”ja!”

Och resten av bröllopsfesten var bara en dimma av kärlek tryckare rödvin schlagermusik glädje lycka dans och fjärilar i magen och känslan av att fira sitt nya förhållande med den finaste av pojkar under något så ståtligt som sin systers bröllopsfest, det kan nog inget i världen klå.

_MG_4484

Och sen den dagen är det Vi.

om helgen

lightroomtglf-1-22

lightroomtglf-1-24

lightroomtglf-1-18

lightroomtglf-1-19

lightroomtglf-1-20

lightroomtglf-1-21

Mitt liv är lite uppochnervänt dessa dagar, men här är några fina glimtar från min helg. Fredagsmiddag med mina djupt älskade vänner Linn och Johanna, lussebak med Anni och Ingrid samt vidare mys med Ingrid och min kärlek. Har så himla bra människor runtomkring mig.

sunday night

lightroomtglf-1-6

lightroomtglf-1-2

lightroomtglf-1-7

lightroomtglf-1-8

lightroomtglf-1-3

lightroomtglf-1

/ Får en ljusslinga i söndagspresent och försöker ljusa upp dessa gråspräckliga dagar med orimliga mängder ljuskällor.