En enkel förklaringsmodell

Hej! Eller vad säger man ens efter någon månads tystnad? “Det var inte igår. Eller i förrgår. Eller förra veckan. Eller ens en månad sedan?”.

Tiden sprang. Jag tar helt ifrån mig ansvaret för detta, lägger skulden på killen ovan. Det är hans fel att jag bara öppnar datorn någon ynka gång i veckan. Att jag fortfarande snittar för få timmars sömn om nätterna för att det varje kväll ter sig så irrelevant att sova när man kan vara vakna ihop. Att jag glömmer höra av mig till folk. Att vi åkte till Paris en helg i våras och det enda jag fotade var honom (bevis ovan). Att jag fortfarande efter ett år finner mig i situationer där jag har svårt att koncentrera mig. Att allt annat ofta ter sig oviktigt, inklusive den här platsen.

Så maktlös man är inför kärlek.

Finns det någon kvar här?