tågets år

Alla böcker jag läst det senaste året har skeva vikningar och jack efter timtal av trängsel med necessär, underkläder och extratshirts i min ryggsäck som jag kånkat på, fram och tillbaka varje dag. Närmare bestämt 441 timmar har jag spenderat på tåg mellan Malmö-Lund, Malmö-Älmhult, Malmö-Helsingborg, för att vara exakt. Plus alla stadsbussar förstås, men den tiden är så kvantitativ att det knappt räknas. Därav även mitt omåttliga konsumerande av musik. Ane Brun, First Hate, Daniel Norgren, Gents, Little Jinder, Säkert och så många fler som agerat bakgrundsmusik till mitt 2017 – ett av de på många sätt enklaste åren hittills. Det är lätt att leva när man vet vad man vill, och har det inom räckhåll. En känsla som jag kämpar för att tillåta mig att stanna i, men det är svårt. Vad händer imorgon? Om en vecka? Ett år? Det kan inte vara så här friktionsfritt för alltid. Så snälla – pausa bara lite, lite. Vi kan väl åtminstone komma överens om att bara sänka hastigheten en gnutta? Eller öka dygnets timmar? Veckans dagar? Jag har massvis med förslag – för jag önskar så, så att 2018 blir ännu ett enkelt år.

Comments

  1. Ellen

    jag hoppas på så mycket för 2018! jag håller tummarna för att ditt 2018 blir kanonfint, kanske med en gnutta sänkt hastighet då också.

Leave a comment