Malmö-maj

Under veckan vi var i New York förvandlades Sverige från 12 grader regn till 23-gradig sommar. Det var bara att tacka, njuta och ta emot! Eftersom det sedan dess har varit lika mycket carpe diem i luften som fågelkvitter och syréndoft, är detta vad jag ägnat mig åt.

Vad gör jag då när jag carpar diem? Jo, det ska jag berätta för er. Då krokar jag arm med någon/några jag tycker om och packar en väska full med gotterier, picknickfilt, kortlek och yatzy. Sen bär det till exempel av till Alnarpsparken,

till Ribban med familj och enorma mängder sushi,

till Dalby med omnejd på cykel,

till ravinen i Lund (som ser ut som Nangijala),

eller till Malins innergård. Detta är (förutom jobb förstås) seriöst det enda jag gjort senaste veckorna. Men enligt vanlig ordning kom juni med sämre väder och det var nog tur för nu har jag äntligen tagit mig tid att dammsuga, laga mat, svettas på pass och hinna smälta lite på allt fint som händer just nu.

Paris – söndag & måndag

Yrvakna masade vi oss ut i Parisförmiddagen för att snabbt få fatt på ätbara grejer innan energinivån skulle sjunka under rimlighetens gräns. Konstaterat att ingen av oss är några vidare morgonmänniskor.

Men! Efter baguetter, ägg, croissanter, juice och kaffe var vi som pånyttfödda.

Lagom tills vi skulle bege oss ut kom det spådda regnet, vilket visserligen inte gjorde så värst mycket eftersom vi ändå planerat att gå på museum. Så vi pallrade oss bort till Palais de Tokyo, med ett stopp för kaffe och ett glas vernissage-vin på vägen. Vi vandrade från utställning till utställning, en del spännande grejer men vi konstaterade att det bästa var bok/tidningshopen och ljudet av regndropparna som smattrade mot plåttaket.

Sen stack vi och käkade tacos på en restaurang som nästan bara var ett hål i väggen, som visst var så god att den inte hann fastna på bild, drack cocktails och pratade om vart vi drömmer om att åka härnäst. Efter en mellanlandning hemma rotade vi fram (de djupt begravna) Valborgsfestarna inom oss och gick till Carmen och dansade, tills vi tröttnade och någon gång framåt småtimmarna bestämde oss för att istället vandra upp till Sacré-Cœur istället och glo på utsikten. Något svajig på handen förevigades detta på bilden ovan (woooow vilken utsikt säger ni. Eller inte).

Måndag morgon vaknade vi upp efter på tok för lite sömn och jag agerade *gullig flickvän* och kilade ut för att köpa frukost. Försökte ta en klyschig bild på baguetten (som tydligen skulle vara “paris bästa”) och konstaterade att det är extremt svårt att fota en baguette mellan benen utan att den ser ut som en penis. Nu vet ni det!

Det var fint att traska omkring på gatorna själv en stund och lajvade Parisare. Hade det inte varit för att jag gick omkring med mobilen uppe och fotade en massa hade jag nog lyckats rätt bra.

Så tryckte vi i oss dessa godsaker tills vi insåg att klockan var 10.15 och vi skulle vara utcheckade vid 10 (och hade varken packat eller duschat) -> det blev en jävla fart på oss. Sen hängde vi i en park tills klockan slog eftermiddag och det var slut på det roliga.

Dagboksanteckning: 6 mars 2017

Du insisterar på att vi ska se en fransk film och vi hånglar ikapp med de klyschigt franska karaktärerna i The Dreamers. Som vanligt tappar vi bort handlingen innan vi kommit halvvägs in i filmen, drömmer oss istället bort till Paris och bestämmer att vi ska åka dit ihop och jag ber dig lära mig säga god natt och beställa baguetter, egentligen bara för att jag vill höra dig viska franska ord i mitt öra. Vi fantiserar om att vi ska spela schack och läsa böcker på caféer att det ska vara vårsol att vi ska vara där över valborg och det krävs ingen större mattehjärna än min för att räkna ut ekvationen: Det är nästan två månader till dess vilket är lika med att även om det varken finns löften krav eller ett vi så finns det en vår ett Paris och en periferi, där vi fortfarande är pjäser i varandras liv.

rosa konfetti

Hej kompisar! Våren är i sitt absolut bästa stadie: körsbärsträden kastar konfetti på gatorna ackompanjerat av fåglar som kvittrar.

Och som vanligt har jag varit dålig på att ta med mig kameran, men desto bättre på att fota med telefonen.

Jag försöker fånga vårdagarna bäst jag kan: till exempel genom att sticka och kallbada med Malin och sola kroppsdelar som inte sett solljus på många, långa månader.

Och så har jag hängt en del hemma också, i mitt rum som så här års både om morgonen och kvällen badar i solljus. Ibland med en kaffekopp som sällskap, ibland med en trevlig kille i soffan.

Och i helgen har Lise varit här och vi har lekt Ferdinand och sprungit runt och doftat på vårblommor.

Klyschiga, underbara vår, vad jag är glad för att du är här.