tid

litenIMG_4036

litenIMG_4000

Försöker vara glad för att solen fortsätter gömma sig bakom molnen, försöker mjölka ur det sista ur utbildningens sista riktiga år (sista året är 1 termin praktik 1 + 1 termin examensarbete), försöker njuta av tanken på alla roligheter som är klottrade i kalendern den närmaste tiden men fastnar lite någonstans mittemellan allt och vet inte vart jag ska börja.

sommartankar

_MG_4363

_MG_4835liten

_MG_7492-1

_MG_4862

_MG_4691

_MG_4883

 
_MG_4326


Och jag sitter denna söndag och tänker på sommaren som känns så långt bort, men ändå sakta smyger sig på. Jag tänker på förra sommaren, som hade så mycket förväntningar på sig att den blev lite platt. Det var sannerligen en fin sommar, men det är något med den så här i efterhand som gör att jag vill göra den kommande sommaren annorlunda. Kanske var jag för många veckor i Malmö, ströjobbade och hade inga direkta mål däremellan. Jag hann ändå inte läsa alla de böcker jag ville, besöka alla de platser jag planerade, uppfylla alla de sommardrömmar jag filat på hela långa vintern. Det var lite som att sommaren gled mig ur fingrarna, innan jag hann fånga den på riktigt. Därför tänker jag nu på vad jag vill hitta på i sommar, hur jag vill utnyttja dessa många veckor av ledighet. Jag tänker att jag kanske vill hitta ett nytt jobb, arbeta på en annan ort, praktisera, hyra en stuga ute i ingenstans, frilansa, resa utomlands eller bara göra något jag aldrig gjort förut. Denna vinter har jag haft det så lugnt i skolan, att jag hunnit känna på hur det känns att göra ingenting för en lång tid och det är liksom inget som passar mig. Dagar, veckor av tomma dagar är svåra att fylla med värdefulla ting dag för dag och jag trivs ju som allra bäst när jag har utmaningar att bita i vareviga dag. Vad vill man då göra med drygt två månaders ledighet? 

Hur brukar ni utnyttja era somrar på bästa sätt? Har ni något tips på vad man kan hitta på om man vill åka iväg någonstans för ett tag, och tjäna en slant pengar så man har råd med sitt levebröd? Vad vill man egentligen göra när man faktiskt kan göra precis vad som helst?

Vi

Jo vet ni, jag tänkte,
att nu är det dags, dags att berätta historien om före Vi. (ur min synvinkel)
Den är så lång och knepig att det tagit mig ett bra tag innan jag lyckats sätta ord på den.
Men nu så.

Det började en kväll i januari. Två av mina bästa vänner hade inflyttningsfest i sitt nya kollektiv. Det var en sådan där kväll då jag inte hade någon större festlust och natten var fortfarande ung när jag bestämde mig för att sätta punkt och bege mig hemåt. När jag gick för att ta på mig jackan mötte jag en ung man som försiktigt snuddade vid min höft när han gick förbi mig (han försöker än idag intala mig att det var min arm och i den frågan kommer vi väl aldrig komma överens) och jag tänkte lite bestört att ”va vad hände just varför rörde han vid mig vem är han varför sa han inget”. Men där slutade den historien, för den kvällen.

Några veckor senare befann Lise och jag oss på Debaser och hade en helknäpp kväll där vi sprang omkring med masker huvudet och skrämde folk (en historia i sig). När vi tillslut tröttnat på att skrämma livet ur folk och skulle köpa var sin öl stod det plötsligt en bekant pojke i en stickad tröja en bit längre bort vid baren. Jag viskade till Lise ”varför känner jag igen honom?” men stod visst lite för nära för att stå och viska så riktade istället frågan till honom ”varför ser du så bekant ut?” och vi pratade lite en stund innan jag kopplade att det var ju han, han som hade snuddat vid min höft (just det Martin, inte arm) den där inflyttningsfesten i januari. Vi pratade en bra stund tills han sa att han skulle bege sig vidare på en annan fest. Om det var ölen eller högre makter eller pangförälskelse eller bara ren förtrollning vet jag inte men plötsligt hörde jag mig själv säga ”du kan ju ta mitt nummer” (jag ger ju nästan aldrig ut nummer till främlingar) och så sa vi hejdå men han gick inte direkt så vi hann säga hejdå en gång till och en gång till och jag vet inte varför men det kändes liksom lite svårt att slita sig.

Dagen därpå trillade det in ett meddelande i min inkorg från pojken med den stickade tröjan, men precis i den stunden tog historien en tvärvändning åt motsatt håll då en av mina nära vänner att denna pojke inte var att lita på och avrådde mig från att prata mer med honom, och meddelandet fick därmed förbli obesvarat.

Månaderna gick, ett par gånger hörde något i stil med ”Jag har hört att Martin gillar dig” och minns att jag tänkte; Hur kan han gilla mig, han känner ju inte mig. Men förutom det tog historien paus i ett par månader, så pass mycket att jag inte ens förstod att den bara var en paus.

Men en söndag i April förändrades allt. Min vän som avrått mig om Martin kom till mig och sa att hon fått en ny bild av honom, att hon pratat med honom och bad mig berätta vad jag tyckte var viktigt hos en kille varav hon efter en stunds tänkande sa ”jag tycker du ska skriva till Martin”. Jag var inte speciellt svårövertalad, så jag svarade på hans förra meddelande, två månader för sent. Och trots att det gått så lång tid, fanns han på något märkligt sätt fortfarande där och väntade, för efter den söndagen gick det väl inte en enda dag utan att vi hördes och så småningom började träffas.

Nu spolar jag fram till två dagar innan min systers bröllop; Martin gick tålmodigt bredvid mig på stan när jag irrade runt och sista-minuten-fixade allt inför den stora dagen. Men vad han inte visste, var att jag dagen innan dess fick ett samtal från min andra storasyster. ”Varför bjuder du inte bara med Martin till bröllopet? Du kommer ångra dig föralltid om det blir ni och han missade din systers bröllop” sa hon allvarligt till mig och till svar mumlade jag något i stil med ”jag vet inte, jag ska tänka på det”. Och det var precis vad jag gjorde, för inte kunde jag tänka på något annat. Så någonstans i en enda röra av påsar, skor, smycken och läppstift mitt på Karl Gustavs torg stannade jag Martin, tog ett djupt andetag och frågade nervöst ”ehm du förresten, vill du följa med mig på bröllop i övermorgon”?

Och så en liten glimt från själva bröllopsakten; När brudparet marscherat ur kyrkan skulle givetvis även resten av kyrkan gå ut varav jag och Martin som satt längst ut längst fram förväntades gå först av alla ut i kyrkans mittgång, med allas ögon riktade mot oss till ljudet av självaste bröllopsmarschen. Vi kunde inte annat än titta på varandra, inse att vi tänkte precis samma sak och kunde inte hålla oss för skratt åt att det kändes som att det var vi som just hade gift oss och jag förstod i den stunden att detta, detta kommer jag alltid att minnas.

Sista scenen är från en liten paus under middagen på bröllopsfesten. Vi hade varit uppdelade under middagen och äntligen i hans armar kunde jag inte hålla mig från att passa på att fråga ”du Martin, vem säger du att du är när någon frågar?” och han mumlade fram något om ”din plus one” eller ”din dejt” och jag nickade och höll med. Han var tyst en stund, bet sig i läppen och sa ”men Emmy, du vet vad jag vill”. ”Nej det vet jag inte, säg vad du vill” sa envisades jag och sedan stod han där i vad som kändes som en halv evighet i den tyngsta tystnad jag någonsin känt och han och andades djupt och samlade mod och försökte säga något men fick inte fram det och samlade nytt mod och tittade tillslut på mig allvarligt med något glasartat i blicken och frågade,

”är vi.. är vi tillsammans?”
varav jag givetvis svarade
”ja!”

Och resten av bröllopsfesten var bara en dimma av kärlek tryckare rödvin schlagermusik glädje lycka dans och fjärilar i magen och känslan av att fira sitt nya förhållande med den finaste av pojkar under något så ståtligt som sin systers bröllopsfest, det kan nog inget i världen klå.

_MG_4484

Och sen den dagen är det Vi.

om hur ni överlever hösten/ era hösttips

– Något av det bästa med hösten är ju den friska luften.

– Jag och min syrra är sånna där som är redo att börja tagga julen så fort sommaren är slut, nästan lite innan hösten anländer till och med. Så en av de saker som förgyller mina höstar mest är våra julmys i våran nedsuttna vardagagsrumssoffa framför gamla tv-julkalendrar med en kopp varm choklad i händerna och levande ljus som fyller hela rummet. Bland det bästa jag vet!

_MG_2761

– På hösten kan man tillbringa sina lediga dagar inomhus med en bok i ena handen och en kopp kaffe i andra. Man kan komma hem och lägga sig i sitt badkar efter skolan för att få upp värmen. Varje dag kan man vira in sig i världens mysigaste halsduk, gärna en senapsgul. Och man kan tatuera sig, utan att behöva bekymra sig för sol och bad. 

– Under höstens mörka morgnar brukar jag tända massa ljus fast det är supertidigt och jag är så trött. Sedan sitter jag där och myser med en stor kopp kaffe och min favorit tidning. Det blir lite lättare att gå till skolan i kylan med en sådan mysig morgon.

– Ligga i soffan med en fin bok, mysbelysning och te. 

– Åh, det bästa med hösten är just det att det är så nära julen. Min familj är helt besatta av denna högtid och julskivorna dras fram i mitten av november, julbelysningen kommer upp i slutet och peppen är ständig! Jag längtar så mycket till vita snöflingor, slå in paket, dricka varm choklad och nybakta lussebullar.. Längtan är nog det bästa med november.

_MG_3011

 – Pussa på pojken när mina läppar är frusna.

– Just nu smygfirar jag jul med Michael Bublé. Det gör jag varje år och får känslan av att hela världen är täckt av gnistrande snö, fast det egentligen är den fulaste tiden på året just nu. Och det är väl just detta som är det bästa med hösten & november – att få drömma sig bort. För på något mystiskt sätt så verkar det som att höstmörkret alltid lyckas locka fram alla drömmar & önskningar man har om livet. Denna hösten är så extra speciell eftersom jag planerar mitt livs största dag som äger rum nästa sommar – då ska jag gifta mig. Hihi.

– Vara lite extra snäll mot sig själv, tända ljus, mysa.
 
– Koka en drös med té mumsa på naturgodis se fransk film klä sig i fina klädslar köp nya mönstrade sänglakan doftade ljus gå till biblioteket och låna böcker med de finaste historierna som tillexempel ¨vi är inte sådana som i slutet får varandra ¨eller varför inte ¨a perks of being a wallflower¨och ta hand om dig själv! det är bestyr som jag brukar pyssla med under höstens kyliga dagar.

_MG_3308

– Sitta länge länge på cafe med fina personer utan att få dåligt samvete att man inte är ute eftersom vädret ändå är kass.

– Ta många långa promenader, även om det är mulet. En timmes dagsljus om dagen håller sinnet i schack.

– Släppa på prestationångesten över att man inte orkar göra lika mycket på kvällarna längre. Kl 19 på sommaren är bara barnet, kl 19 på hösten/vintern är det ok att börja varva ner.

– Det är ok att ligga inne och slöa framför tvn en hel dag. Det är ok att fika några gånger mer än man borde. Och det är ok att bara mysa hela denna jobbiga mörka period. Åh.

_MG_2747

– Ett av mina bästa hösttips är att bjuda över en fin vän. baka kanelbullar. låta dem jäsa medan ni tar en promenad. komma tillbaka med höstkalla kinder. låta bullarna gräddas medan ni kokar te och förbereder med en massa kuddar och filtar i soffan. avnjut nybakta bullar och te i soffan framför en bra film.

– Jag har alltid älskat hösten allra mest just för att det är ok att inte behöva hålla tillbaka allting som känns tungt, typ. Sedan tycker jag också om att vakna till regnet, ge mig själv fem extra minuter i sängen, dra på regnjackan och åka till studion och bara skriva hela dagen. Under hösten, när det inte finns så mycket att se eller uppleva utomhus, så ges det utrymme till inspirationen, som finns inuti, att komma ut. Tycker jag, då.