En novemberdag som alla novemberdagar borde vara

För två veckor sedan vaknade jag och Axel upp här, i ett soligt Rom.

Med höstkrisp i luften, så vackert att man tappade andan.

När folk har frågat oss “vad gjorde ni i Rom då?” har vi unisont svarat: åt – gick – tittade alla gamla byggnader – drack vin – åt igen – tog en glass – spelade schack osv. på repeat. För så där är ju Rom – allt är vackert och allt smakar gott. Ickekomplicerat.

Vi la också en del tid på att jaga sol, för även om den sken en rätt stor del av dygnets (ljusa) timmar stod den så lågt att den knappt nådde in i de trånga gränderna.

Och förstås kollade vi på sånt här mäktigt också. Är nog inte första gången du läser den här meningen men jag ÄLSKADE verkligen Rom.

emmylinnea.se är ALIVE + alldeles för många bilder på sommardopp

HEJ KOMPISAR! Innan jag plågar er med ytterligare Äckligt Njutiga semesterbilder från tågluffen i somras har jag två viktiga saker att säga:

  1. TACK för att ni är så många som både fortfarande kikar in här och säger hej. Gör mig så jäkla glad lätt generead!
  2. Nu funkar äntligen emmylinnea.se, dvs EJ emmylinneas.se som tidigare utan numera emmylinnea i sin enkelhet. Lägg på minnet, så slipper ni skriva hela långa adressen till radarcollective varje gång!

Okej, nu tar vi och leker sommar tycker jag. Plötsligt sitter Lise och Solveig och jag på en båt i Kroatien och kniper med tårna och har det bra.

För att efter ett par timmar till sjöss hamna här – i Hvis. När vi möttes av den här viadukten kändes det verkligen som att vi rodde den här semestern i hamn, he-he.

1 nöjd ✓

2 nöjd ✓

3 nöjd ✓

Vi snabbade hos hem med väskorna för att ge oss ut igen och ner i det här blåa.

“Okejrå, vi stannar väl här och tar ett dopp på vägen”

1 st nöjd 2.0

2 st nöjd 2.0

Och kolla här bloggosfären! Den vanligaste växten på ön var (typ) fikonträd vilket förstås fick mitt blogghjärta att banka extra hårt.

Så traskade vi vidare och tog nogra dopp här också. Att detta känns så jäkla avlägset nu alltså. Sol!!! Värme!!! Bada! Äta glass! Inte jobba! <3333

En enkel förklaringsmodell

Hej! Eller vad säger man ens efter någon månads tystnad? “Det var inte igår. Eller i förrgår. Eller förra veckan. Eller ens en månad sedan?”.

Tiden sprang. Jag tar helt ifrån mig ansvaret för detta, lägger skulden på killen ovan. Det är hans fel att jag bara öppnar datorn någon ynka gång i veckan. Att jag fortfarande snittar för få timmars sömn om nätterna för att det varje kväll ter sig så irrelevant att sova när man kan vara vakna ihop. Att jag glömmer höra av mig till folk. Att vi åkte till Paris en helg i våras och det enda jag fotade var honom (bevis ovan). Att jag fortfarande efter ett år finner mig i situationer där jag har svårt att koncentrera mig. Att allt annat ofta ter sig oviktigt, inklusive den här platsen.

Så maktlös man är inför kärlek.

Finns det någon kvar här?

Tågresan med stort T

Dags för lite tågluff igen! Denna gången är det 100% tåglycka som står på schemat. Vissa tågresor är jäkligt bull med förseningar, dålig sömn, snarkande roomies och svettiga tågsäten. Men vissa resor, som denna, är bara livet på en pinnejäkel.

När solen sakta slinker ner mot horisonten utanför tågfönstret.

När man kan stoppa ut nosen genom tågfönstret och lapa kvällssol och frisk luft.

När man sitter bredvid denna spralliga vackra och konstaterar hur fint det är att lära känna varandra så snabbt som genom att umgås konstant i två veckor.

När man får en kupé för 6 pers för sig själva och kan spela hög musik och ha picknick på allt mer eller mindre märkligt snacks som fick hänga med i den obligatoriska resesnackspåsen från mataffären (när allt kostar i snitt 5 kr behöver man inte välja).

När man säger godnatt till solen som slinker ner bakom gårdarna på Ungerns landsbygd.

När det visar det sig att konduktören har en hemlig minibar i sin skrubb där han säljer iskall öl för 1 euro stycket och denna klyschiga upplevelse därmed är fulländad.

När man vaknar upp nästa dag och är i ett yrvaket Kroatien.