femton grader lördag


I löradags hade vi kollektivfrukost och hällde i oss kaffe medan molnen sakta men målinriktat suddades ut på himlen ovanför oss.


Så jag tog på mig vårjacka, sneackers, solisar och mötte upp Malin för att kolla i ett par butiker och traska nedåt havet. Med lunchstopp i solen på vägen, givetvis.


Här satt vi och tog av och på våra tjocktröjor för att hitta den perfekta temeraturen. I varannan mening sa vi “ahh, nu börjar livet”, eller “åh, vad detta väder får mig att känna mig lugn i kroppen”.


För när fåglarna kvittrar och termometern visar femton grader det är sol man är ledig och ska in på kallis och bada och sola rumpan är det svårt att känna sig annat än glad.

Under tiden vi badade la sig ett skirt lager moln utmed horisonten och havet nästan smälte ihop med himlen.


Och på vägen tillbaka var vi tvungna att stanna var och varannan meter för att fånga in hur vackert allt omkring oss är just nu.

smålandshelg, Pissed Elin och vårsol


I fredags rullade jag direkt från jobbet i Älmhult -> Växjö för att spendera helgen hemma hos mina föräldrar. Var helt slut efter arbetsveckan och höll mig i soffan hela fredagskvällen, så på lördagen vaknade jag utvilad till tio grader sol och satte mig ute i solen för att läsa/jobba lite.


Sen dokumenterades visst inget mer förrän jag kilade inåt stan för att gå på invigningen av Pissed Elin. För att göra en lång historia kort: Anders syster Sara som är konstnär har gjort ett konstverk som numera står vid Växjösjön, vilket är så.stört.coolt! Och statyn i brons är verkligen otroligt fin. Dock har namnet Pissed Elin skapat många upprörda åskådare som tycker det är för kontroversiellt med en staty som kan tolkas som en kvinnokropp (Elin Wägner) som står och kissar i sjön. För den som blir nyfiken och vill veta fler detaljer kring historien finns en (av många) artikel här. Vi ingick hur som haver såklart i “Team Pissed” (bevis: se Malins pin).


Sara (obs ej konstnären Sara) var vårfin och taggad på att stå upp för Elin Wägner, Sara Möller och statyn.


Vi drog ner medelåldern rejält. Väldigt tydligt att de som upprörs mest av konstverket är 60+:are. Huvudpersonen och konstnären själv skymtas i mitten i bilden!


Upplägget för invigningen var att pga vi har yttrandefrihet så tyckte kommunen givetvis att både de som är för och emot konstverket skulle få komma till tals. Den mesta kritiken var dock väldigt okonstruktiv = vi blev sura och råkade kanske till och med bua lite någon gång.


Jag kände mig i vart fall stärkt av mina nya vantar och hyttade med näven när det gick för långt. Fast mest var vi jäkligt stolta, hela gänget. Konstverket är asfint, numera invigt och Sara har lämnat ett avtryck som Växjö sent glömmer.


Det var massa folk ivägen hela tiden så fick ingen riktigt vettig bild på statyn, men här ser ni en skymt i alla fall + en bild på folk som tar bild på Sara och Pissed Elin.


Lagom tills solen smög ner bakom träden och marsvindarna återigen gjorde sig påminda, cyklade jag hem till min syster där vi lagade dumplings och färska vårrullar för att fira att hon skulle fylla år dagen därpå. Finns ingen mat jag hellre moffar mig ballongmätt på än den här typen av mat.


En styck nybakad 31-åring!


Samt en gullig mamma på promenad. Sen var den fina, minnesvärda Växjö-vårhelgen slut.

sånt som hänt på sistone

Hejhej kompisar! Det var längesen! Jag har ett par riktigt bra ursäkter till att ha varit nedkopplad dock, så låt se vad som dokumenterats i telefonen. Bland annat har det ovan + det nedan hänt: våren har smugit sig på en gång för alla (bara ett par enstaka återfall med snöoväder och höstvindar, men det låtsas vi inte om).

Vårens ankomst innefattar även att jag: Druckit årets första öl på balkongen✔ Käkat tårta i tshirt mot en husvägg✔ Ätit frulle på balkongen✔ Upptäckt att vårat (i singular) träd på innergården börjat knoppa✔ Åkt sparkcykel på den vintergrus-sopade gatan med min systerdotter (bästa vårtecknet från barndomen ju)✔

Jag har även moffat i mig brunch på Grand (hett tips om ni svänger förbi Malmö en helg – boka bord, gå dit på söndagsförmiddagen och se till att vara jäkligt hungriga), och sett Amanda Bergman för sjunde gången.

Och så har jag hängt i ett ibland mer och ibland mindre soligt Lund där jag gått på mina sista danskaföreläsningar samt hånglat.

För att i lördags skriva tenta tills jag fick kramp i handen och sedan fira med öl, schackspel (känner man sig någonsin så fri att göra precis vad man vill som just efter en tenta?) och passande nog spendera kvällen i Köpenhamn (lyckades dock ej briljera med mina danska språkkunskaper dock pga bara svenskar på festen). Nu är jag (förhoppningsvis) pluggfri och 100% redo för våren och allt den har att komma med.

NOLA – Illusions

Låt mig inleda denna fredag med att presentera ett projekt som jag arbetat med den sista månaden: Min vän Johanna ska äntligen släppa sitt album, och jag fick det ärofyllda uppdraget att agera fotograf till både pressmaterial och omslag. Skivan kommer i april (om jag inte missminner mig), men redan nu finns en liten provsmak i form av en singel ute i cyberspace. Till exempel på Spotify hittar ni den här. En så jäkla fin teaser inför fullängdaren! Johannas mörka, hesa röst borrar sig in i precis vartenda hårsäck längs armarna och ryggraden – det här kommer bli stort. Höj volymen till högsta nivån, tryck på play och ta en fem minuter lång andningspaus i fredagsbestyren.

PS. Gillar ni det ni hör och vill ni ha koll på när skivan landar osv. så följ NOLA på facebook vetja.