Valsöndag


Imorgon är det som ni vet val. Jag ser ett fantastiskt engagemang på sociala medier, i etablerade tidningar och i samtal mellan människor på andra platser, för ett Sverige som är fortsatt öppet och demokratiskt. Jag vill med denna post givetvis göra en sista kraftansträngning för att få någon att lyckas övertala någon att inte rösta på SD, men jag vill också prata om någonting som gäller även framåt, efter imorgon.

Jag har alltid känt mig lite splittrad politiskt, och stundvis varit trött på att inte känna en tydlig tillhörighet. Visst vore det skönt att känna så? Politik är mycket intressant, men också laddat, och därmed för många också svårt. Man förväntas vara påläst för att ha en åsikt och det kan vara svårt att ha en avvikande åsikt i en grupp där alla tycker lika. Det är också är få som gärna stoltserar med partipolitiska åsikter utåt.

Jag ogillar tydliga indelningar, allt vi-och-dem-tänk, och därmed också det förakt över blockgränser jag tycker att man tyvärr ofta ser. Det finns så många förutfattade meningar över hur folk ska vara, eller tycka, baserat på stereotyper. I min värld kan man vara feminist, medmänsklig, antirasist, miljökämpe, kulturintresserad och tro på företagande samt innovation oavsett om man känner sig mer röd eller blå. Det kan bara handla om att man ser olika vägar mot målet. Jag vet fortfarande inte helt säkert vad jag kommer att rösta på imorgon, men jag vet att jag tycker att man bör ta tydligt avstånd från vad SD står för. Flera partier gör det, men vissa tydligare än andra.

Förutom att SD för en politik som på en rad punkter är mycket bakåtsträvande: miljö, jämställdhet, EU, demokrati, ekonomi och välfärd, hörde vi också i gårdagens debatt att de verkligen är främlingsfientliga med en direkt rasistisk agenda.

Jag tror att ni som ser detta vet det, och att denna post därmed inte kommer att ändra någons röst inför imorgon, även om jag tycker att alla samtal som kan tas inför morgondagen bör tas, en sista gemensam kraftansträngning. Jag vill däremot slå ett slag för något jag oroas mycket över. I DNs granskning, som publicerades i söndags, går det att finna att Sverige Demokraternas kommunikationsavdelning direkt verkar vara kopplade till högerpopulistiska sidor som exempelvis ”Politiskt inkorrekt”, ”Sverige Tillsammans” samt ”Skurposting”. Sidor som har 5 gånger fler delningar under augusti än alla andra etablerade Svenska Medier.

Det skrämmer mig nästan mer än partipolitiken och enskilda politikers ofta fruktansvärda uttalanden, då det på ett mycket mer systematiskt sätt förskjuter hela idén om vad demokrati är och vilka medel som är tillåtna. Vi har en partiledare, som efter söndag potentiellt företräder Sveriges näst största parti, som tycker att han inte över huvud taget har något att göra med att den egna kommunikationsavdelningen faktiskt driver högerpopulistiska sidor för att i eget syfte systematiskt göra allt för att spä på spridningen av osanna artiklar, skrämselpropaganda och bilden av ett Sverige i förfall. Vi har varit med om det tidigare. Efterspelet till USA-valet 2016 handlade mycket om politiska budskap med dolda avsändare. Enbart med målet att skapa en ökad polarisering, vilket högerpopulistiska krafter tjänar på. Varför ska det vara så oerhört svårt att lära sig av misstag?

Jag tror att ett negativt resultat av att vi inte pratar mer politik och vågar prata om vad vi tror på med fler, även om vi tycker olika, är att just det väldigt tydligt ideologiska får så mycket större spridning. Inför valet för fyra år sedan hade FI den absolut största spridningen, inför detta val är istället SD störst av alla partier på Facebook. Det som för några år sedan var ett parti folk inte vågade stå upp för utåt, har nu blivit ett av de partier där man kanske är allra bäst på att skapa känslan av tillhörighet. Det största antalet röster finns i allt däremellan, men vi ser väldigt lite om det på sociala medier?

Jag tror att debatten skulle må bra av att fler pratade öppet med varandra om åsikter, för att undvika att samtalen blir för likriktade. För hur svårt det än kan vara att förstå hur någon annan tänker, är åtminstone alla andra etablerade partier sådana som med demokratiska och ärliga medel vill fortsätta den svenska utvecklingen. Jag tror att vi behöver träna oss på att inte skuldbelägga varandra för olikartade åsikter, för att mer effektivt motarbeta de mörka krafter som uppenbarligen fått utbrett fäste. Jag har många vänner åt både höger och vänster, som ser olika vägar mot målet, men jag tror inte att smutskastning åt endera håll är lösningen på ett mer polariserat samhälle.

Inför imrogon, prata med någon ni tror kanske funderar på SD, en släkting, kollega eller vän. Jag tycker att initiativet #baradagarkvar är bra då det uppmuntrar oss att höra av oss till någon och inte vara anklagande och istället lyssna och sakligt återigen försöka säga de faktagrundade argument som borde bita på vuxna människor. Det finns en bra lista med argument inom flera kategorier inne på https://dagarkvar.sesom bevisar varför SDs politik i realiteten inte är hållbar. Och känner vi inte att vi vet någon som går i dess tankar kanske vi gemensamt kan se om vi tror att vi känner någon som inte har tänkt rösta för att de inte förstår eller inte känner sig sedda av politikerna. Deras röster kan vara viktigare än någonsin. Övertyga dem om att den demokratiska rösten kan utnyttjas för att förändra framåt, om man inte är nöjd i dagsläget. Men svaret är inte SD, inte heller att inte rösta alls. Upplys om valkompasser, eller hjälp till att förklara det du vet. 
Och framförallt något jag tycker är viktigt. Försök inte tvinga en åsikt på någon. Det kommer att vara en trubulent tid framåt, oavsett hur valet går. Vi behöver ökade förståelse för varandras åsikter, ökade samtal mellan människor av olika åsikter, och gemensamma kraftansträngningar över blockgränserna. Mer kärlek, mindre hat. #baradagarkvar #vadsomhelstmenaldrigsd

35mm



Denna sommar har jag framkallat sju rullar, från i våras fram tills slutet av semestern. Det svider förvisso i plånboken, men är så oerhört värdefullt i övrigt.
Ingenting blir så på riktigt som dessa knastriga filmer. De heliga 36 korten som kommer ut efter framkallningen gör mig alltid pirrig i magen. Man får alltid räkna med ett litet bortfall, sådana som blivit för mörka eller alldeles för suddiga. Ibland kan det dock snarare ge ännu mer effekt. Ta den andra bilden här till exempel. Visst önskar jag att jag hade fått en skarp på dessa två gulliga när de stod där i sina matchande folkdräkter, men denna blev ändå väldigt karismatiskt. Försök att få en två- och en treåring att stå still. Det går sådär vill jag lova. Ibland kan det vi inte ser säga mer än det vi faktiskt ser. Jag har också uppdaterat portfolion med lite bilder från i sommar, så kika in på www.hannabergstrom.com.

Mallissverige




Är det bara jag eller börjar den här svetten kännas påträngande?
Det känns snart som att den blivit en egenskap, eller åtminstone ett adjektiv, snarare än bara en kroppslig process.
Jag kan knappt minnas en dag när jag inte var lite allmänt småfuktig på huden.

Mellan hopplöshet och framtidstro

Jag började skriva detta när det förra veckan var två månader kvar till valet. Detta år är det kanske fler än någonsin som bävar inför det, men som också tycker att det är extra viktigt av samma anledning. Starka motstridiga röster, för och emot ett öppet samhälle. Precis som i Europa och världen i stort. De som är emot har vuxit stadigt de senaste åren, och det finns en risk att de får stort inflytande över Sverige de kommande åren, vilket i sig tydligt kan påverka det jag och många stoltserar med som svenska värderingar.

Jag sitter verkligen inte på svaren, men känner att jag åtminstone måste försöka göra något för att se om situationen går att påverka. Jag tror på att samtal, ifrågasättande av invanda tankar och föreställningar, möten mellan människor och berättelser har möjlighet att förändra. Om 21% i opinionsmätningar säger sig vara beredda att rösta på ett parti som vill inskränka rätten till abort, få till stånd ett Svexit och vill att vi ska lämna EU, som anser kärnfamiljen utgöra de bästa förutsättningar för barnen, som inte tycker att samkönade par ska få adoptera, som har en rasistisk grund där människor från kulturer långt borta sällan ska vara välkomna och allmänt ha sämre förutsättningar att leva i det svenska samhället, måste det vara några, eller till och med flera, i mitt nätverk som tillhör denna mellan en femte- och en fjärdedel av Sveriges befolkning.

Problem och utmaningar har alltid funnits, och finns i stor skala även nu, men som professorn Stefan Jonsson säger “mycket av dagens migrationspolitik – och även en del journalistik och forskning – präglas av önsketänkande: om vi avlägsnar symptomen, så avhjälper vi också problemen.” Han fortsätter och säger (som så många andra) att inget tyder på att invandring i sig leder till osäkerhet och kriminalitet. Snarare har vi att göra med en ryggmärgsreaktion på terrorismen och att det är värt att erinra om att säkerhetsargumentet använts mest effektivt av nazisterna, och andra främlingsfientliga grupper.

”The single story creates stereotypes. The thing about stereotypes is not that they are untrue, but that they are incomplete” säger författaren Chimamanda Adichie och jag har sällan hållit med om någonting tydligare.

Det finns alltid skäl till att människor tycker som de tycker, mer eller mindre självförvållade. Och hur fel jag än anser det vara är det ju knappast chockerande att vissa personer vänder sig till främlingsfientlighet och nationalism, ofta i rädsla för förändring och det sköna i att ha något att skylla på. Det är enkelt att förenkla, och att söka fakta och förståelse kräver mycket av personer. Det kräver energi, ork och nyfikenhet, av vilka jag tror att det finns en stor brist. Av kunskap dessutom.

Jag tror på dialog. Därför: i sommar, bland släkt, familjevänner och grannar i sommarstugor eller på andra platser: sök samtal och förståelse, ge en alternativ bild av den enda berättelsen. Får SD den andel röster opinionen nu visar måste vi vara medvetna om att hälften av de nya kandidaterna de i så fall skulle få mandatplatser för saknar erfarenhet av politik på riksnivå, vilket med största sannolikhet kommer leda till stor osäkerhet och turbulens.

Förtroendet för de traditionella partierna flackar, och tålamodet börjar sina. Detta är farligt av den anledning som DNs politiske redaktör Per Svensson beskriver i gårdagens DN (15/7) “Sverigedemokraternas strategiska läromästare är Dansk Folkeparti. Av de danska meningsfränderna har SD lärt sig hur man förändrar politiken och samhällsklimatet utan att själva tvingas ta ansvar. Man spelar ut de traditionella blocken mot varandra, driver dem framför sig, får dem att säga och göra saker man själv tidigare sagt och gjort. Grodan kan sedan kokas så länge och långsamt att den inte själv märker det.” Med största sannolikhet kommer blockpolitiken efter valet att förändras, och på sätt vi ännu inte känner till. Lösningen på det som kan tyckas kaotiskt nu är inte SD och i min mening blir det det viktiga för människor att förstå. Jag nämnde ovan vissa punkter, vilka kan ses som allmänpolitiska frågor och reformer de skulle driva om de lyckas komma till makten. Jag tror däremot det är som Kristian Lindquist skrev i en krönika i DN om SD och abortfrågan den 12/7 “…nästan alla frågor är oviktiga för ett parti som är beredda att kompromissa med allt för att främja sitt enda överordnade mål: att bevara Sverige Svenskt”.

De bygger sin politik på en dröm om en homogen nationell identitet. Samtidigt skriver SD själva på sin hemsida att ”i sin allra vidaste mening skulle den svenska kulturen kunna definieras som summan av allt som någonsin tänkts, skrivits, sagts, skapats eller gjorts av personer som tillhör den svenska nationen.” Alla människor som bor i Sverige tillhör den svenska nationen. Därmed säger de ju själva att en stor andel av våra fantastiska författare, musiker, skådespelare och idrottsstjärnor som har annat än svenskt påbrå är med och bygger den svenska kulturen. Och tur är väl det för hur platt hade allt inte annars blivit?

Så inför valet, här kommer ett flertal tips med allmänt bra saker, men också konkreta historier som berättar om varför ett mångfacetterat Sverige är viktigt. Sprid dem, sprid kunskap och utmana. Vi måste orka göra det.
– Gratis prenumeration för alla mellan 18-25 fram till valet (Kom igen nu alla yngre vänner här om ni inte redan nyttjat det). Här
– Stefan Jonsson om att den migrationspolitiska diskussionen sviker den framtida generationen genom att ignorera de långsiktiga frågorna och migrationens drivkraft. Här
– Typ ALLA sommarprat, men av de jag lyssnat på hittills, kanske främst
Ahmed Abdirahman om vikten av förebilder, mänskliga möten, om utanförskap och att arbeta med integrationsfrågor.
Mouna Esmaeilzadeh om vikten av forskning!
Mark Levengood om lyckan att vara homosexuell, men också om de som tycker annorlunda, Professorn och läkaren
Åsa Wikforss om filosofi, hemlängtan, människan unika förmåga att se andra perspektiv, fejkade nyheter, och om lögnen.
Agnes Wold om viktiga aspekter för de som vill ändra den svenska abortlagen.
– ”Sapiens – en kort översikt över mänskligheten” av Yuval Noah Harari som genom sakligt berättande oundvikligen ställer saker vissa ser som historisk fakta på sin spets. Vi är en art med rötter överallt ifrån.
– “Factfulness” av Hans, Anna och Ola Rosling som svart på vitt belyser att världen blir bättre, hela tiden, hur mycket vi än tenderar se att den inte blir det.
– Sändningarna från Almedalen på SVT play finns allt från alla dagar och alla partier! Om du som jag inte vet exakt vad du tänker rösta på, perfekt att lyssna på debatter om frågor du bryr dig om.