35mm



Denna sommar har jag framkallat sju rullar, från i våras fram tills slutet av semestern. Det svider förvisso i plånboken, men är så oerhört värdefullt i övrigt.
Ingenting blir så på riktigt som dessa knastriga filmer. De heliga 36 korten som kommer ut efter framkallningen gör mig alltid pirrig i magen. Man får alltid räkna med ett litet bortfall, sådana som blivit för mörka eller alldeles för suddiga. Ibland kan det dock snarare ge ännu mer effekt. Ta den andra bilden här till exempel. Visst önskar jag att jag hade fått en skarp på dessa två gulliga när de stod där i sina matchande folkdräkter, men denna blev ändå väldigt karismatiskt. Försök att få en två- och en treåring att stå still. Det går sådär vill jag lova. Ibland kan det vi inte ser säga mer än det vi faktiskt ser. Jag har också uppdaterat portfolion med lite bilder från i sommar, så kika in på www.hannabergstrom.com.

Mallissverige




Är det bara jag eller börjar den här svetten kännas påträngande?
Det känns snart som att den blivit en egenskap, eller åtminstone ett adjektiv, snarare än bara en kroppslig process.
Jag kan knappt minnas en dag när jag inte var lite allmänt småfuktig på huden.

Mellan hopplöshet och framtidstro

Jag började skriva detta när det förra veckan var två månader kvar till valet. Detta år är det kanske fler än någonsin som bävar inför det, men som också tycker att det är extra viktigt av samma anledning. Starka motstridiga röster, för och emot ett öppet samhälle. Precis som i Europa och världen i stort. De som är emot har vuxit stadigt de senaste åren, och det finns en risk att de får stort inflytande över Sverige de kommande åren, vilket i sig tydligt kan påverka det jag och många stoltserar med som svenska värderingar.

Jag sitter verkligen inte på svaren, men känner att jag åtminstone måste försöka göra något för att se om situationen går att påverka. Jag tror på att samtal, ifrågasättande av invanda tankar och föreställningar, möten mellan människor och berättelser har möjlighet att förändra. Om 21% i opinionsmätningar säger sig vara beredda att rösta på ett parti som vill inskränka rätten till abort, få till stånd ett Svexit och vill att vi ska lämna EU, som anser kärnfamiljen utgöra de bästa förutsättningar för barnen, som inte tycker att samkönade par ska få adoptera, som har en rasistisk grund där människor från kulturer långt borta sällan ska vara välkomna och allmänt ha sämre förutsättningar att leva i det svenska samhället, måste det vara några, eller till och med flera, i mitt nätverk som tillhör denna mellan en femte- och en fjärdedel av Sveriges befolkning.

Problem och utmaningar har alltid funnits, och finns i stor skala även nu, men som professorn Stefan Jonsson säger “mycket av dagens migrationspolitik – och även en del journalistik och forskning – präglas av önsketänkande: om vi avlägsnar symptomen, så avhjälper vi också problemen.” Han fortsätter och säger (som så många andra) att inget tyder på att invandring i sig leder till osäkerhet och kriminalitet. Snarare har vi att göra med en ryggmärgsreaktion på terrorismen och att det är värt att erinra om att säkerhetsargumentet använts mest effektivt av nazisterna, och andra främlingsfientliga grupper.

”The single story creates stereotypes. The thing about stereotypes is not that they are untrue, but that they are incomplete” säger författaren Chimamanda Adichie och jag har sällan hållit med om någonting tydligare.

Det finns alltid skäl till att människor tycker som de tycker, mer eller mindre självförvållade. Och hur fel jag än anser det vara är det ju knappast chockerande att vissa personer vänder sig till främlingsfientlighet och nationalism, ofta i rädsla för förändring och det sköna i att ha något att skylla på. Det är enkelt att förenkla, och att söka fakta och förståelse kräver mycket av personer. Det kräver energi, ork och nyfikenhet, av vilka jag tror att det finns en stor brist. Av kunskap dessutom.

Jag tror på dialog. Därför: i sommar, bland släkt, familjevänner och grannar i sommarstugor eller på andra platser: sök samtal och förståelse, ge en alternativ bild av den enda berättelsen. Får SD den andel röster opinionen nu visar måste vi vara medvetna om att hälften av de nya kandidaterna de i så fall skulle få mandatplatser för saknar erfarenhet av politik på riksnivå, vilket med största sannolikhet kommer leda till stor osäkerhet och turbulens.

Förtroendet för de traditionella partierna flackar, och tålamodet börjar sina. Detta är farligt av den anledning som DNs politiske redaktör Per Svensson beskriver i gårdagens DN (15/7) “Sverigedemokraternas strategiska läromästare är Dansk Folkeparti. Av de danska meningsfränderna har SD lärt sig hur man förändrar politiken och samhällsklimatet utan att själva tvingas ta ansvar. Man spelar ut de traditionella blocken mot varandra, driver dem framför sig, får dem att säga och göra saker man själv tidigare sagt och gjort. Grodan kan sedan kokas så länge och långsamt att den inte själv märker det.” Med största sannolikhet kommer blockpolitiken efter valet att förändras, och på sätt vi ännu inte känner till. Lösningen på det som kan tyckas kaotiskt nu är inte SD och i min mening blir det det viktiga för människor att förstå. Jag nämnde ovan vissa punkter, vilka kan ses som allmänpolitiska frågor och reformer de skulle driva om de lyckas komma till makten. Jag tror däremot det är som Kristian Lindquist skrev i en krönika i DN om SD och abortfrågan den 12/7 “…nästan alla frågor är oviktiga för ett parti som är beredda att kompromissa med allt för att främja sitt enda överordnade mål: att bevara Sverige Svenskt”.

De bygger sin politik på en dröm om en homogen nationell identitet. Samtidigt skriver SD själva på sin hemsida att ”i sin allra vidaste mening skulle den svenska kulturen kunna definieras som summan av allt som någonsin tänkts, skrivits, sagts, skapats eller gjorts av personer som tillhör den svenska nationen.” Alla människor som bor i Sverige tillhör den svenska nationen. Därmed säger de ju själva att en stor andel av våra fantastiska författare, musiker, skådespelare och idrottsstjärnor som har annat än svenskt påbrå är med och bygger den svenska kulturen. Och tur är väl det för hur platt hade allt inte annars blivit?

Så inför valet, här kommer ett flertal tips med allmänt bra saker, men också konkreta historier som berättar om varför ett mångfacetterat Sverige är viktigt. Sprid dem, sprid kunskap och utmana. Vi måste orka göra det.
– Gratis prenumeration för alla mellan 18-25 fram till valet (Kom igen nu alla yngre vänner här om ni inte redan nyttjat det). Här
– Stefan Jonsson om att den migrationspolitiska diskussionen sviker den framtida generationen genom att ignorera de långsiktiga frågorna och migrationens drivkraft. Här
– Typ ALLA sommarprat, men av de jag lyssnat på hittills, kanske främst
Ahmed Abdirahman om vikten av förebilder, mänskliga möten, om utanförskap och att arbeta med integrationsfrågor.
Mouna Esmaeilzadeh om vikten av forskning!
Mark Levengood om lyckan att vara homosexuell, men också om de som tycker annorlunda, Professorn och läkaren
Åsa Wikforss om filosofi, hemlängtan, människan unika förmåga att se andra perspektiv, fejkade nyheter, och om lögnen.
Agnes Wold om viktiga aspekter för de som vill ändra den svenska abortlagen.
– ”Sapiens – en kort översikt över mänskligheten” av Yuval Noah Harari som genom sakligt berättande oundvikligen ställer saker vissa ser som historisk fakta på sin spets. Vi är en art med rötter överallt ifrån.
– “Factfulness” av Hans, Anna och Ola Rosling som svart på vitt belyser att världen blir bättre, hela tiden, hur mycket vi än tenderar se att den inte blir det.
– Sändningarna från Almedalen på SVT play finns allt från alla dagar och alla partier! Om du som jag inte vet exakt vad du tänker rösta på, perfekt att lyssna på debatter om frågor du bryr dig om.

Correspondence

Söndag igen. Ännu en vecka av sol har passerat och jag njuter njuter njuter. Relativt nyligen var vi i Värmland. Jag och Olle, sedan med besök av mamma och pappa. Förutom att bada, läsa, laga mat och sola läste jag tidningen. Helgprenumeration på DN är något jag uppskattar enormt och denna helg var det en mycket fin och lång intervju med Annika Norlin (också känd som personen bakom Säkert!). Annika verkar vara en sådan fantastisk människa, med stora tankar och ett väldigt varmt hjärta. I intervjun nämndes också det projekt hon sedan starten på 2018 gör med tillsammans med Jens Lekman, en annan personlig favorit. Projektet kallar de för correspondence och innebär helt enkelt att de “brevväxlar” genom låtar.

Jag läste om detta redan i januari, men gav det inte någon närmare uppmärksamhet då, men där på terassen i Värmland, omgiven av bara skog, kändes det helt rätt att lyssna igenom hela korrespondensen. Varje månad släpper de alltså en låt, som delvis är ett svar på det tidigare musikbrevet, men även med nya tankar. Hittills har 5 låtar släppts, och snart, i början på juni lär ytterligare en koma. Det är fina, vardagliga texter, vilka finns att läsa både i textform, men också att lyssna på. Alla låtar är tänkta att endast bestå av ett instrument, och deras röster. Hur fantastiskt att höra dessa två individer ha en konversation med varandra? OERHÖRT tycker jag. Jag har dels en förkärlek till brevväxlandes som medium, vare sig det sker över mail, via brev eller via annat. Det är något med det faktum att man måste formulera en hel berättelse som sedan ska bemötas, snarare än 200 tecken i FB-chaten. Jag har också en enorm respekt för både Annika och Jens, samt det sätt de skapar på, tänker på och tillåter sig själva att göra små roliga projekt som detta.

Kika på länken och se själva!

Här nedan ett utdrag ur Jens första brev till Annika (januari):

It’s a miserable, sad and lonely life
You’re a slave to your fears and then you die
But once in a while the skin becomes thin
You stand there by the door saying “can I come in?”
I just want someone to talk to
Well maybe not just anyone
I’ve always liked what goes on in your brain
So would you like to correspond?”

Här ett utdrag ur hennes första svar (februari):

“It’s fun
come to think of it
I know no less erotic places than locker rooms,
sweaty women drinking protein drinks with sweaters
but no pants on
talking about kids and work and training
Blowing noses and
laughing and complaining
Jens, I must go now, I’m heading home
On the yard, a small amount of snow has laid to rest
I hope you bought yourself a quilted jacket down in Gothenburg.
Jens, I wish you all the best.”