Wrapped in piano strings


mocka5

mocka4

mocka7

mocka3

mocka1

mocka8

mocka

mocka9

mocka13

Idag är det påskafton och jag är fortfarande sjuk sedan i onsdags. Det som bankar på pannan innifrån går inte över. De svullande halsmandlarna krymper inte. Huden är varmare än den borde vara. Jag känner mig liten. Jag behöver hinna vara med min Felix ju. Svordomar och sådant. I veckan slingade jag i alla fall håret och hade på mig en av mina favorit utstyrslar. Mockakjolen, skjortan från Berlin och så västen i marinblått.


I am still sick. It makes me angry. At least I had time to wear some of my favorite clothes a few days ago.

The end of the world is bigger than love

rosakrage5

rosakrage6
rosakrage4
rosakrage2

rosakrage3
rosakrage1

Rosa topp – Oxfam
Krage – COS
Byxor – Monki
Skor – second hand
Örhängen – Lovisas, från vår söndagsmarknad
jacka – Lovisas, från Rokit

Idag åker vi till Skåne för att fira påsk, till kusinerna. Först nu ska jag och mamma in till Zak, en av mina favorit butiker.


Pink vest – Oxfam
Collar – COS
Trousers – Monki
Shoes – Second hand
Earrings – Lovisa’s, from our sunday market
Coat – Lovisa’s, from Rokit

det fanns ingen tid för oss

träd5
träd7

träd2

Om han skulle finna dig med tårar i handen, om han skulle finna dig med åska innanför revbenen.
Om han skulle finna dig med olyckan under ögonlocken.
Då skulle han aldrig mer le, inte åt henne och inte åt världen.

Om hon skulle se honom med glädjen vid sin sida, om hon skulle se honom med fjärilar i fickorna.
Om hon skulle se honom med skratt hängandes i öronen.
Då skulle hon aldrig mer le, inte åt honom och inte åt världen.

Om de skulle mötas med förväntan, längs en väg någonstans.
Då skulle de le, åt varandra och åt hela världen.

Idag är jag sjuk. Jag som skulle fika med vänner, äta middag med Felix och dricka öl. Min sista hela dag i Stockholm. Ibland är saker minsann inte rättvist. Ibland blir en arg över saker en ej rår för.

Fotografiska

 

_MG_0869

Ruud van Empel
_MG_0870

_MG_0874

Dessa bilder är sammanklippta av hundratals bilder och olika ansikten.
_MG_0875

_MG_0879

_MG_0880

_MG_0885

_MG_0887

Rickard och Felix.
_MG_0877

_MG_0890

_MG_0893

_MG_0894

_MG_0897

_MG_0898

Fantastiskt vackra.
_MG_0911


_MG_0907

_MG_0903

_MG_0913

Henri Cartier-Bresson
_MG_0937

_MG_0936

_MG_0935

_MG_0932

Hans sätt att komponera fotografier är genialiskt.
_MG_0922

_MG_0921

_MG_0919

_MG_0918

_MG_0941

Anna Clarén
_MG_0945

Igår var vi som sagt på fotografiska. Som jag har längtat efter och saknat fotografiska. Detta tillfälle ställde Ruud van Empel, Henri Cartier-Bresson samt Anna Clarén ut fotografier och David Strindberg ställde tillsammans med Johan Bring ut film. Ruud van Empels fotografier, eller kanske rättare sagt digitala bildbehandling och kollage-teknik fascinerade mig oerhört. Att inte förstå hur bilderna har skapats är häftigt. Dessutom tycker jag hans bilder är vackra. Kläderna, miljöerna, det aningen overkliga- allt. Henri Cartier Bresson är ju ett geni, det har jag vetat länge. Det var otroligt häftigt att se så många av hans bilder samlade och se både bilder jag väl kände igen och bilder jag aldrig förut sett. Anna Claréns bilder var vackra, men berörde mig inte jättemycket faktiskt. Jag tycker om enkelhet, men tyckte att de var aningen för enkla. Däremot var det blå, klara, ljuset i hennes bilder väldigt fint. Utställningarna nu är definitivt värda ett besök och likaså shoppen. Jag älskar butikerna och böckerna som säljs vid museér.


Yesterday we went to the Museum of photography here in Stockholm, which I have been longing to visit. This time we saw Ruud van Empel, Henri Cartier-Bresson and a swedish girl called Anna Clarén. David Strindberg and Johan bring had together made a very psychedelic movie. I really liked Ruud van Empel’s photos and the way they are edited. He puts hundred of photos together to make one photograph- that fascinates me. I already knew that Henri Cartier-Bresson was a genius, but it was amazing to see so many of his photos together, both photos I recognized, and photos I have never seen. Anna Clarén’s photos were beautiful, but even though I like simplicity, I found them a little bit to simple.