Winhill/Losehill

b1

Nu flyr jag gråa slask-Sverige för att lapa sol i backen i alperna. Värre kan man må.
Jag som aldrig har varit där är extremt laddad. @hannour på instagram om ni är intresserade av att ta lite del av det hela.

hannaupp1
hannaupp3

Hör du hur de sjunger, fåglarna?
Jag hör dem. Det är ljudet av liv.

Safety first

10894988_1539573979648190_19379362_n

I en stad där ca 100% cyklar, och där ca 0% har cykelhjälm, har jag nu valt att lägga ner fåfängan och köpa en cykelhjälm. Den är korallröd, då jag tänkte att om jag ändå ska ha en kan den lika gärna synas ordentligt. Inte sant? Jag slapp frysa om huvudet, håret slapp blåsa ur halsduken och jag slapp vara rädd i varje slaskkurva. Nu ska jag och min hjälm ta oss an Uppsalas gator säkert. #Minhjälmräknas

Avgrund

fara2

fara1

Imorse läste jag bra krönika i DN om farligt “Vi och dem-tänk”. Om hur det leder oss in på vägar vi inte vill gå.
Världen skrämmer mig lite nu, det är jag nog inte ensam om.
Van att vara tvungen att säga just detta, att världen skrämmer mig, mer främmande är det att vara tvungen att medge att Sverige skrämmer mig lite just nu.
“Vi och dem”. “Vi bättre än dem”.
Med moskeér som brinner, med hårda ord, med attacker. Fysiska som psykiska.
Finns det ett slut?
Finns det botemedel för sinnen som hatar, för förståelsens gränser?
Jag hoppas innerligt att så är fallet.
“Vi och dem”. “Vi precis samma människor”.