27 kvadrat, check

Nu är depositen betalad på en lägenhet på 27 kvadrat i Tokyo i området Nakano. Det känns märkligt, skönt och himla sjukt på ett mycket bra sätt! Jag ska bo tillsammans med en flicka vid namn Katarina som jag precis har lärt känna och som jag definitivt kommer att berätta mer om. Hon är fullkomligt sprudlande och jag tvivlar inte på att detta kommer bli en makalös tid. Superlativstiden är här nu, hos mig, ikväll. För jag flyttar till Tokyo om exakt fem veckor och det känns för varje dag mer och mer på riktigt. WII

Mississippi Goddam

IMG_7520

IMG_7521

Kusiner, små själar som lär sig, som lyssnar med uppspärrade ögon, som redan dricker te, som älskar att bada och som blir stora väldigt snabbt.

 

På tal om annat så läser jag Montecore av Jonas Hassen Khemiri och ser på “What happened Miss Simone” på Netflix (som jag för övrigt båda varmt rekommenderar), läser om SD som enligt, förvisso litet, företags mätning når högre siffror än någonsin och tankar snurrar och oriktad ilska och hopplöshet varvas och det gör ont att inse att historier tillåts upprepa sig och att det är en ständig kamp, som jag aldrig ens kan låtsas förstå hur den känns, men som ändå väger tungt tungt och jag undrar precis som i dokumentären om Nina Simone “Why the world just can’t be a happy, peaceful place”. Dårskap och medmänsklighet lirar inte riktigt.

Katthammarsviks rökeri

IMG_7305

Lite snett, men ändå himla fint utifrån och in.

IMG_7278

kattvik

IMG_7577

IMG_7578

Matchi-matchi i manchester och mocka.

IMG_7581

IMG_7580

Världens bästa två generationer.

IMG_7579

Min älskade mormor.

IMG_7307

Mobilbilder från första Gotlandskvällen. Min första kväll här på Gotland åkte jag, mamma, pappa och mormor för att äta på Katthammarsviks rökeri. Vi åt lax med dillstuvad potatis och det var som varje gång gott. Utanför sträcker sig havet och här mår jag bra. Vi gick hit i lördags igen för lite jazz och annat på scenen. Vi har stuga här på östra Gotland, i Sandviken som det heter och jag tror att jag alltid kommer att vilja spendera delar av mina somrar här. Nu sitter vi som så många andra kvällar inne i stugan för att spela plump och äta jordgubbar.

Yxans dag

IMG_7483

IMG_7487

Vi somnade gott på lördagen, med brasan tänd vid fotänden av sängen och vaknade sedan för att i solen få äta frukost.

IMG_7491

Julia hade redan gått då vi vaknade, men efter att vi ätit frukost och suttit ute en stund begav vi oss mot Wetterlings yxfabrik.

IMG_7493
Väl där sa Julia till oss att skynda oss med lunchen innan den tog slut och att den var fantastiskt god. Hon hade rätt.

IMG_7495

IMG_7497
Där såldes även hemmagjord knäckebröd med brieost och lite annat.

IMG_7505

En kunde få lära sig allt om timmring, allt om vedklyvning

 

IMG_7506

och om hur eld görs upp i det fria.

IMG_7512

Vi var alla fascinerade och ville lära oss mer. Det är sådant här en borde kunna, om hur vi använder naturen på dess naturliga vis.

IMG_7516

IMG_7519

Fabriken ligger ju minst sagt dröm-vackert där vid den lilla sjön.

IMG_7537

Vi tittade på yxor och köpte även med oss i present hem till föräldrar. Vi fick lära oss om olika sorters yxor och köpte de mest passande. Jag har en äventyrsyxa hemma.

IMG_7549

Såhär ser fabriken ut där de tillverkar yxorna i olika steg.

IMG_7553

IMG_7559

Här har vi vår fantastiska vikarierande VD. Julia flyttade hit vid 20 års ålder för att gå en kurs i Smide och övertalade dem att få avbetala den genom arbete då hon inte hade några pengar. Det hela slutade med att hon skulle vikariera som VD under ca en månad, men sedan blev kvar. Och här står hon nu 5 år senare. Jäkla cool den här.

IMG_7573

IMG_7578

IMG_7580

Här får vi lektion samt läderfodral till axen. Det var väldigt roligt att äntligen få se fabriken och miljöerna i omgivningen. Jag kan absolut förstå att hon har trivts och efter detta begav vi oss hemåt för lite fest vid stugan, där vi åt middag och satt runt elden till sent på natten. Jag ska visa er bilder snart.