Mellan hopplöshet och framtidstro

Jag började skriva detta när det förra veckan var två månader kvar till valet. Detta år är det kanske fler än någonsin som bävar inför det, men som också tycker att det är extra viktigt av samma anledning. Starka motstridiga röster, för och emot ett öppet samhälle. Precis som i Europa och världen i stort. De som är emot har vuxit stadigt de senaste åren, och det finns en risk att de får stort inflytande över Sverige de kommande åren, vilket i sig tydligt kan påverka det jag och många stoltserar med som svenska värderingar.

Jag sitter verkligen inte på svaren, men känner att jag åtminstone måste försöka göra något för att se om situationen går att påverka. Jag tror på att samtal, ifrågasättande av invanda tankar och föreställningar, möten mellan människor och berättelser har möjlighet att förändra. Om 21% i opinionsmätningar säger sig vara beredda att rösta på ett parti som vill inskränka rätten till abort, få till stånd ett Svexit och vill att vi ska lämna EU, som anser kärnfamiljen utgöra de bästa förutsättningar för barnen, som inte tycker att samkönade par ska få adoptera, som har en rasistisk grund där människor från kulturer långt borta sällan ska vara välkomna och allmänt ha sämre förutsättningar att leva i det svenska samhället, måste det vara några, eller till och med flera, i mitt nätverk som tillhör denna mellan en femte- och en fjärdedel av Sveriges befolkning.

Problem och utmaningar har alltid funnits, och finns i stor skala även nu, men som professorn Stefan Jonsson säger “mycket av dagens migrationspolitik – och även en del journalistik och forskning – präglas av önsketänkande: om vi avlägsnar symptomen, så avhjälper vi också problemen.” Han fortsätter och säger (som så många andra) att inget tyder på att invandring i sig leder till osäkerhet och kriminalitet. Snarare har vi att göra med en ryggmärgsreaktion på terrorismen och att det är värt att erinra om att säkerhetsargumentet använts mest effektivt av nazisterna, och andra främlingsfientliga grupper.

”The single story creates stereotypes. The thing about stereotypes is not that they are untrue, but that they are incomplete” säger författaren Chimamanda Adichie och jag har sällan hållit med om någonting tydligare.

Det finns alltid skäl till att människor tycker som de tycker, mer eller mindre självförvållade. Och hur fel jag än anser det vara är det ju knappast chockerande att vissa personer vänder sig till främlingsfientlighet och nationalism, ofta i rädsla för förändring och det sköna i att ha något att skylla på. Det är enkelt att förenkla, och att söka fakta och förståelse kräver mycket av personer. Det kräver energi, ork och nyfikenhet, av vilka jag tror att det finns en stor brist. Av kunskap dessutom.

Jag tror på dialog. Därför: i sommar, bland släkt, familjevänner och grannar i sommarstugor eller på andra platser: sök samtal och förståelse, ge en alternativ bild av den enda berättelsen. Får SD den andel röster opinionen nu visar måste vi vara medvetna om att hälften av de nya kandidaterna de i så fall skulle få mandatplatser för saknar erfarenhet av politik på riksnivå, vilket med största sannolikhet kommer leda till stor osäkerhet och turbulens.

Förtroendet för de traditionella partierna flackar, och tålamodet börjar sina. Detta är farligt av den anledning som DNs politiske redaktör Per Svensson beskriver i gårdagens DN (15/7) “Sverigedemokraternas strategiska läromästare är Dansk Folkeparti. Av de danska meningsfränderna har SD lärt sig hur man förändrar politiken och samhällsklimatet utan att själva tvingas ta ansvar. Man spelar ut de traditionella blocken mot varandra, driver dem framför sig, får dem att säga och göra saker man själv tidigare sagt och gjort. Grodan kan sedan kokas så länge och långsamt att den inte själv märker det.” Med största sannolikhet kommer blockpolitiken efter valet att förändras, och på sätt vi ännu inte känner till. Lösningen på det som kan tyckas kaotiskt nu är inte SD och i min mening blir det det viktiga för människor att förstå. Jag nämnde ovan vissa punkter, vilka kan ses som allmänpolitiska frågor och reformer de skulle driva om de lyckas komma till makten. Jag tror däremot det är som Kristian Lindquist skrev i en krönika i DN om SD och abortfrågan den 12/7 “…nästan alla frågor är oviktiga för ett parti som är beredda att kompromissa med allt för att främja sitt enda överordnade mål: att bevara Sverige Svenskt”.

De bygger sin politik på en dröm om en homogen nationell identitet. Samtidigt skriver SD själva på sin hemsida att ”i sin allra vidaste mening skulle den svenska kulturen kunna definieras som summan av allt som någonsin tänkts, skrivits, sagts, skapats eller gjorts av personer som tillhör den svenska nationen.” Alla människor som bor i Sverige tillhör den svenska nationen. Därmed säger de ju själva att en stor andel av våra fantastiska författare, musiker, skådespelare och idrottsstjärnor som har annat än svenskt påbrå är med och bygger den svenska kulturen. Och tur är väl det för hur platt hade allt inte annars blivit?

Så inför valet, här kommer ett flertal tips med allmänt bra saker, men också konkreta historier som berättar om varför ett mångfacetterat Sverige är viktigt. Sprid dem, sprid kunskap och utmana. Vi måste orka göra det.
– Gratis prenumeration för alla mellan 18-25 fram till valet (Kom igen nu alla yngre vänner här om ni inte redan nyttjat det). Här
– Stefan Jonsson om att den migrationspolitiska diskussionen sviker den framtida generationen genom att ignorera de långsiktiga frågorna och migrationens drivkraft. Här
– Typ ALLA sommarprat, men av de jag lyssnat på hittills, kanske främst
Ahmed Abdirahman om vikten av förebilder, mänskliga möten, om utanförskap och att arbeta med integrationsfrågor.
Mouna Esmaeilzadeh om vikten av forskning!
Mark Levengood om lyckan att vara homosexuell, men också om de som tycker annorlunda, Professorn och läkaren
Åsa Wikforss om filosofi, hemlängtan, människan unika förmåga att se andra perspektiv, fejkade nyheter, och om lögnen.
Agnes Wold om viktiga aspekter för de som vill ändra den svenska abortlagen.
– ”Sapiens – en kort översikt över mänskligheten” av Yuval Noah Harari som genom sakligt berättande oundvikligen ställer saker vissa ser som historisk fakta på sin spets. Vi är en art med rötter överallt ifrån.
– “Factfulness” av Hans, Anna och Ola Rosling som svart på vitt belyser att världen blir bättre, hela tiden, hur mycket vi än tenderar se att den inte blir det.
– Sändningarna från Almedalen på SVT play finns allt från alla dagar och alla partier! Om du som jag inte vet exakt vad du tänker rösta på, perfekt att lyssna på debatter om frågor du bryr dig om.

Olle


Här hade vi ännu ingen aning
om att jag skulle plocka tvätt ur vår gemensamma tvättmaskin
att han skulle laga middag till mig nästan varje kväll
att vi skulle måla insidan av garderober under lägenhetsrenovering.
Och att vi en dag nästan tre år senare skulle vara påväg att bli sambos på riktigt.

tack

nottinhill1hanna

Som ni har märkt har det varit tyst här ett tag. Det kom till en punkt när jag en kväll tittade på Katarina som la sig i sängen med en söndagsbilaga hitskickad från Sverige och en stress, en liten ångest av ett ytterligare uteblivet blogginlägg kom över mig. Som många gånger förut. Jag insåg att det kanske är dags att våga inse att jag inte längre gör tillräckligt med rum för denna. Denna blogg som jag varit så oerhört tacksam över. Den som följt mig sedan jag köpte mina första dr.martens och hade tandställning i åttan. Genom tonår, genom första kärleken, genom första krossat hjärta, första fylla, första tonårsgråten, genom fina förhållande dagar och de största tårar jag haft när det tog slut. Den som följt mig genom förändring av stil, från handen i håret till spela oberörd på bild för att det ser ballare ut. Den har lärt mig uttrycka mig, den har lärt mig formulera mina tankar, den har lärt mig kombinera text och bild, den har lärt mig tänka och skapa och framförallt har den lärt mig att planera, våga och att jag kan få vara stolt för den jag är.

Det har ni givit mig. Era ord är föralltid kvar hos mig, ni har bidragit till den jag blivit. För här är jag nu, antaligen delvis tack vare denna blogg som varit en stor del av vardagskvällar under 8 år av mitt liv. 8 av 22 år i livet, det är en rätt bra resa.

Och det här är inte ett avslut, men någon typ av tillsvidare-farväl. Det kanske dyker upp lite bilder här, lite texter när jag känner för det, men jag har insett att det nu för mig är dags att klippa navelsträngen på denna jag sett som en bebis, något som gjort mig till mig, delvis.

Jag tror att Tokyo. Med all sin färg och allt sitt liv gav mig tillräckligt ändå. Fyller mig. Tiden är för kort och för liten som den är ändå, varje dag. Det är just nu, i alla fall för nu, dags för mig att tillåta den att vara det och för mig själv att leva varje dag som den kommer. För även om detta har varit fantastiskt och har givit mig så mycket, har den ibland givit mig känsla av otillräcklighet. “Förlåt för uteblivet inlägg”, “mitt liv är just nu inte exotiskt eller roligt tillräckligt för att visas upp”, “hur ska jag orka under tentaperiod när dagar in och ut bara överlappar varandra”. Det finns ett feltänk där, delvis mitt, men delvis vår mediala värld. Den är fantastisk, till viss grad, och just nu för mig känner jag att livet är fantastiskt som det är.

Jag kommer att fortsätta skriva och fotografera och göra de saker jag mår bra av. Jag försöker träffa människor som inspirerar mig, intervjua, lära och möta. Så därför:

Vi ses snart, kanske imorgon kanske om en månad, här eller på annan plats.
Tack för allt.

 

 

FH000025

Din tystnad är så djupgrå, så kolsvart är ditt mörker.
Dit når inga stjärnor fram, hur jag än försökt.