Correspondence

Söndag igen. Ännu en vecka av sol har passerat och jag njuter njuter njuter. Relativt nyligen var vi i Värmland. Jag och Olle, sedan med besök av mamma och pappa. Förutom att bada, läsa, laga mat och sola läste jag tidningen. Helgprenumeration på DN är något jag uppskattar enormt och denna helg var det en mycket fin och lång intervju med Annika Norlin (också känd som personen bakom Säkert!). Annika verkar vara en sådan fantastisk människa, med stora tankar och ett väldigt varmt hjärta. I intervjun nämndes också det projekt hon sedan starten på 2018 gör med tillsammans med Jens Lekman, en annan personlig favorit. Projektet kallar de för correspondence och innebär helt enkelt att de “brevväxlar” genom låtar.

Jag läste om detta redan i januari, men gav det inte någon närmare uppmärksamhet då, men där på terassen i Värmland, omgiven av bara skog, kändes det helt rätt att lyssna igenom hela korrespondensen. Varje månad släpper de alltså en låt, som delvis är ett svar på det tidigare musikbrevet, men även med nya tankar. Hittills har 5 låtar släppts, och snart, i början på juni lär ytterligare en koma. Det är fina, vardagliga texter, vilka finns att läsa både i textform, men också att lyssna på. Alla låtar är tänkta att endast bestå av ett instrument, och deras röster. Hur fantastiskt att höra dessa två individer ha en konversation med varandra? OERHÖRT tycker jag. Jag har dels en förkärlek till brevväxlandes som medium, vare sig det sker över mail, via brev eller via annat. Det är något med det faktum att man måste formulera en hel berättelse som sedan ska bemötas, snarare än 200 tecken i FB-chaten. Jag har också en enorm respekt för både Annika och Jens, samt det sätt de skapar på, tänker på och tillåter sig själva att göra små roliga projekt som detta.

Kika på länken och se själva!

Här nedan ett utdrag ur Jens första brev till Annika (januari):

It’s a miserable, sad and lonely life
You’re a slave to your fears and then you die
But once in a while the skin becomes thin
You stand there by the door saying “can I come in?”
I just want someone to talk to
Well maybe not just anyone
I’ve always liked what goes on in your brain
So would you like to correspond?”

Här ett utdrag ur hennes första svar (februari):

“It’s fun
come to think of it
I know no less erotic places than locker rooms,
sweaty women drinking protein drinks with sweaters
but no pants on
talking about kids and work and training
Blowing noses and
laughing and complaining
Jens, I must go now, I’m heading home
On the yard, a small amount of snow has laid to rest
I hope you bought yourself a quilted jacket down in Gothenburg.
Jens, I wish you all the best.”

Musiktips

Nu är det onsdag och det har precis varit påsk. Precis som många traditioner härstammar påskledigheten från den kristna tron, och vi tackar nu alla ja till den med hull och hår vare sig religion är ett naturlig inslag i vardagen eller inte. Jag passade på att läsa lite om påskharen och äggen som båda är två tydliga fruktbarhetssymboler. Alltid roligt att veta. Påsken innebar i alla fall för min del fyra dagar av ledighet på Gotland, det tackar man ju inte nej till. Jag åkte med hela familjen till mammas barndomsgård på Gotland. Där mormor bor i flygeln och morbror John, moster Helene och kusin Gustav i stora huset. Vi var i sommarstugan, åkte in till Visby och åt mest hela tiden. En del snaps och snapsvisor på gutamål blev det allt också, som sig bör. Jag har nu också fått ett musiktips av Lovisa jag vill dela med mig av, Leon Bridges som precis släppt nytt. Den 13/3 släpptes de två singlarna Bad Bad News samt Bet Ain’t Worth the Hand, och nu förra veckan denna video till låten Bad Bad News.

Leon Bridges kommer ursprungligen från Texas, är nu signad med Columbia Records tillsammans med giganter som Adele, Beyonce, Tyler, The Creator och The Internet. Han har blivit flertalet grammy-nominerad för sin R&B och Soul, och då bland annat för hans debutalbum Coming Home som kom 2015. Jag ställer mig härmed till den långa raden som längtar efter albumet GOOD THINGS som släpps den 4/5! När vi ändå är igång kan vi kolla på den andra videon som släpptse nu i förrgår, till låten Bet Ain’t Worth The Hand.

När vi ändå är igång måste ni, om ni inte redan sett den, se Seinabo Seys video till låten I Owe You Nothing! Den är ett riktigt magslag! Ännu mer pepp och stolt blir jag när min (och Lovisas för den delen) kompis Adam agerat producent. Se och njut. Och njut av sista påsken så hörs vi.

Håll till godo så hörs vi snart. Förhoppningsvis mer snart än senast. KRAM

Fyra i trä

En av mina många internet-hobbies är att klicka runt på arkitektur- och designtidningen Dezeen. Risken är alltid att fastna lite för långa stunder bland geometriska himmelriken, betongoaser och japanskt trä. Inte minst känns det roligt att kika runt där nu när jag håller på att renovera min lägenhet. Och även om det mesta ej är inom någon som helst rimlighet för mig, varken vad gäller storleken på hemmen eller prislappen, fungerar det bra som inspiration. Lått oss ta en kik från några nyligen tillagda favoriter här nedan. Det är ju nu denna vecka och under helgen dessutom fullt fart på Stockholm Design Week där det finns oändlig inspiration för den som vill inspireras.



Om vi börjar med denna trädröm i Melbourne där fokus låg på att göra enplanshuset så hållbart som möjligt. Jag har personligen tänkt gå ifrån trä och alla helst mörkare trädetaljer i lägenheten nu, men jag blir ju sugen på att slopa dessa planer när jag ser detta. Kolla bara bokhyllan?

Eller detta vackra hus i Mexico, i betong och trä, av en arkitekt vid namn Tapia McMahon.

Även denna fina Barcelonalägenhet som renoverats i betong och marmor av Raúl Sanchez Architects.

Och slutligen detta fantastiska u-formade hus av arkitekten Takashi Okuno. Den Japanska och avskalade estetiken gjorde stort intryck på mig under mitt halvår i Tokyo. Även betonginslaget i de andra exemplen ovan får mig att längta tillbaka en aning. Det var också i Tokyo jag egentligen över huvud taget kom i kontakt med arkitektur första gången genom de många arkitekturstuderande jag lärde känna där, Jon, Johan och Ludvig bland annat. Dessutom handlar Tokyos stadslandskap mycket om arkitektur, och det faktum att deras stadsplanering skiljer sig rätt mycket från andra städer i detta avseende.

Igår var jag med samma Jon som nämnd här ovan på Ung Svensk Form på ArkDes. Det fanns ett flertal fina verk, bland annat ett i keramik, men mer om det senare.
Slut på dagens inspirationsdragning!

 

Ström åt folket

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.48.19

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.49.40

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.44.30

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.18.11

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.29.51

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.20.02

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.17.40

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.41.17

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.13.46

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.19.14

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.35.02

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.38.38

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.38.20

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.40.34
(bilder ej riktigt i kronologisk ordning)

Tips tips tips!

I lördags kväll la jag mig i sängen och tittade på denna dokumentär på SVT play, K special: Ström åt folket
Det är helt enkelt en dokumentär om svensk elektronisk musikhistoria, så gillar du precis som jag elektronisk musik borde du också gilla denna. Stundom kan den tyckas lite jobbigt filmad, detta då  filmen är klippt i samma tempo som musiken i filmen, men oavsett, så fascinerade! Jag visste att vi var duktiga, men inte att vi var typ först!

Såhär skriver de själva om den:

“Det började på 50-talet när den nu bortglömde tonsättaren Rune Lindblad somnar i en park i Göteborg och kommer på att ljuden i staden också är musik. I dag, 60 år senare, fyller svenska DJ-superstjärnor arenor världen över. Från att ha varit en angelägenhet för ett fåtal personer i Sveriges då enda elektronmusikstudio, har musikskapande med dator blivit närmast en folkrörelse. Elektronisk musik är idag större än pop och rock tillsammans för många unga människor. Hur gick det till?

I filmen möter vi artister som Adam Beyer, Robyn, Twice A Man, Stonebridge, Marina Schiptjenko och Midaircondo, tillsammans med skivbolagsdirektörer och synttillverkare. Därtill följer mängder av tidstypiska arkivklipp – elektronmusikpionjärer, synthare och rejvare.

Ström åt folket vill reda ut alla sambanden. Hur samhället, tekniken och artisterna påverkat och influerat. Hur musiken genom åren utvecklats vid sidan av annan musik – för att sedan explodera till dagens kommersiella internationella succéer.

Filmen är klippt i samma tempo som musiken, 125 bpm. All musik, alla intervjuer och allt arkivmaterial ligger i takt och bildar en slags dokumentär-remix eller samtids-mash-up”

 
Robyn säger i dokumentären: “Jag tror att det inte är något som handlar om en trend, utan ett behov” och jag tror att detta stämmer rätt bra överrens med min uppfattning av min näst intill osunda relation till viss elektronisk musik. Det är liksom fysiskt omöjligt att stå still när viss musik drar igång. Som att allt annat för en liten stund slutar existera. Det är en konstig, men fantastisk känsla. Bara från själva musiken. När jag sedan stängde ner datorn kände jag att jag om möjligt var ännu mer laddad inför festivalen Into The Valley som går av stapeln i Dalhalla den 31 juli – 1 augusti! Det lär bli magiskt.