VSCO

Jag fick en fin jacka av The Cords. En svart manchester har jag länge velat ha, tack och bock!
I bakgrunden skymtar ni mitt snart färdiga sovrum. Ombyggnation och vuxen-lajv.
Nu snart dit igen, det eviga beslutet i att välja vit färg. När man bara trodde att vitt bara var vitt, det har jag fått äta upp.

 

CLAP EYES

12084241_10153164479408873_1622233115_n

12083788_10153164479358873_1519508437_n

12067814_10153164479413873_1428229726_n

12077506_10153164479423873_698178518_n

12064480_10153164479383873_127367104_n

12048983_10153164479248873_771061074_n

“It is both a blessing
and a curse
To feel everything
so very deeply.”

 

Saturday in Tokyo

IMG_0064

IMG_0066

IMG_0070

IMG_0071

I lördags kväll hade jag för första gången med min kamera ut. Vi tog oss an Tokyo en kväll till trots att vi somnat klockan 8 på morgonen. Det blir så när en fyller år och tar med sig vänner ut för bar, klubb och efterföljande kareoke i väntan på första tåget hem. Fantastiska födelsedagsfredagskväll. Detta är dock i alla fall lördagen och vi begav oss till denna marknad i närheten av oss då vi trodde att de skulle ha mat, men istället var här folkligt bingo i full gång. Det var början på den högtid som här kallas för Silver Week.

IMG_0079

Istället gick vi till en restaurang nära oss som vi spanat in under hemfärderna från skolan, vilket visade sig vara ett utmärkt val. Här på restauranger är det mesta lite som på chans, då de flesta är extremt dåliga på engelska. I princip allt vi har ätit har dock visat sig vara magiskt, men en får inte vara för kinkig med vad som är i för att göra på det viset. Kul tycker jag, men förståeligt att det för somliga är mer besvärligt. Här har vi den lilla drömmen jag delar boende med. Hon heter Katarina och dansar i vårt kök när hon vaknat på bra humör (i princip alltid) och säger livets liv till mig innan vi går och lägger oss. Det känns så himla bra, och 27 kvadrat känns plötsligt inte alls särskilt litet.

IMG_0083

Det är i princip bara att gå in på en restaurang, vilken som helst, och det kommer att vara magiskt gott. Fantastiskt.

 

IMG_0088

På min födelsedag lyckades vi finna denna bar, med den välkända, otroligt estetiskt tilltalande ölmärket Mikkeller. Som väntat var så även baren och vi begav oss hit en gång till efter att den vi först tänkt prova var full. Mikkeller ligger i Shibuya, bara någon gata bort från de galna, blinkande gatorna. Här har vi Becca och Jeremy.

IMG_0098

IMG_0100

Gårdagens liga.

IMG_0103

IMG_0104

Här har vi kvällens nykomling, Renaud. Han pluggar precis som Jeremy med Adam på Keso University.

IMG_0106

IMG_0109

Finaste gosparet.

IMG_0115

IMG_0114

Vi testade lite olika öl, bästa grejen med att kunna beställa halva glas. Snart var det dock dags att gå innan sista tunnelbanan slutat gå, då måste en nämligen vänta till ca 5 på morgonen igen. Vi drack upp och kramades hejdå och kände att längtan efter sängen började bli stark.

IMG_0118

Drömtjejer.

IMG_0121

IMG_0123

Vi såg dock en spegel och kände att vi givetvis behövde ta en gruppbild. Sådan är jag. Nu säger jag god natt efter riktigt bra andra helg i denna fantastiska stad. Imorgon får ni se mer av söndagens aktivitet beståendes av vintage marknad och lunch vid vatten.

I have decided
1. I will update this blog more
2. That I will start writing it in english instead (mostly) since I am talking english pretty much all the time here anyway.  Unfortunately I remembered that after I started writing this post and therefore this one is in swedish, basically saying that we, even though we were super tired after celebrating my birthday till 8 in the morning decided do go for beer on the saturday. Me and Katarina went for dinner, and then went to meet up with this fantastic group for some beers at the danish bar Mikkeller. When the clock started ticking towards the last train, and when we started longing for bed, we said good bye after taking photos in a mirror on the street. Now I am saying good night after this magical weekend.

home is where home is where home is

b132

b123

b181

b172

Lovisa captured me in my double denim when she was visiting us in Stockholm. 

Sometimes the loneliness hits me, out of the blue. Sometime even in my bed next to Katarina. Around the people I really like. Even in the world’s biggest city, or maybe just simply because of that. Feeling whipped out of context, out of the safe surrounding. It is just the thing about having no one to care that extra, not having anyone who’s heart jumps an extra beat. You know what I mean I guess. Sometimes, that just hits me. Hits all of us I guess. The human need of clinging to a bigger picture, or to someone.