Correspondence

Söndag igen. Ännu en vecka av sol har passerat och jag njuter njuter njuter. Relativt nyligen var vi i Värmland. Jag och Olle, sedan med besök av mamma och pappa. Förutom att bada, läsa, laga mat och sola läste jag tidningen. Helgprenumeration på DN är något jag uppskattar enormt och denna helg var det en mycket fin och lång intervju med Annika Norlin (också känd som personen bakom Säkert!). Annika verkar vara en sådan fantastisk människa, med stora tankar och ett väldigt varmt hjärta. I intervjun nämndes också det projekt hon sedan starten på 2018 gör med tillsammans med Jens Lekman, en annan personlig favorit. Projektet kallar de för correspondence och innebär helt enkelt att de “brevväxlar” genom låtar.

Jag läste om detta redan i januari, men gav det inte någon närmare uppmärksamhet då, men där på terassen i Värmland, omgiven av bara skog, kändes det helt rätt att lyssna igenom hela korrespondensen. Varje månad släpper de alltså en låt, som delvis är ett svar på det tidigare musikbrevet, men även med nya tankar. Hittills har 5 låtar släppts, och snart, i början på juni lär ytterligare en koma. Det är fina, vardagliga texter, vilka finns att läsa både i textform, men också att lyssna på. Alla låtar är tänkta att endast bestå av ett instrument, och deras röster. Hur fantastiskt att höra dessa två individer ha en konversation med varandra? OERHÖRT tycker jag. Jag har dels en förkärlek till brevväxlandes som medium, vare sig det sker över mail, via brev eller via annat. Det är något med det faktum att man måste formulera en hel berättelse som sedan ska bemötas, snarare än 200 tecken i FB-chaten. Jag har också en enorm respekt för både Annika och Jens, samt det sätt de skapar på, tänker på och tillåter sig själva att göra små roliga projekt som detta.

Kika på länken och se själva!

Här nedan ett utdrag ur Jens första brev till Annika (januari):

It’s a miserable, sad and lonely life
You’re a slave to your fears and then you die
But once in a while the skin becomes thin
You stand there by the door saying “can I come in?”
I just want someone to talk to
Well maybe not just anyone
I’ve always liked what goes on in your brain
So would you like to correspond?”

Här ett utdrag ur hennes första svar (februari):

“It’s fun
come to think of it
I know no less erotic places than locker rooms,
sweaty women drinking protein drinks with sweaters
but no pants on
talking about kids and work and training
Blowing noses and
laughing and complaining
Jens, I must go now, I’m heading home
On the yard, a small amount of snow has laid to rest
I hope you bought yourself a quilted jacket down in Gothenburg.
Jens, I wish you all the best.”

Leave a comment