Ström åt folket

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.48.19

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.49.40

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.44.30

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.18.11

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.29.51

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.20.02

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.17.40

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.41.17

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.13.46

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.19.14

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.35.02

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.38.38

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.38.20

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.40.34
(bilder ej riktigt i kronologisk ordning)

Tips tips tips!

I lördags kväll la jag mig i sängen och tittade på denna dokumentär på SVT play, K special: Ström åt folket
Det är helt enkelt en dokumentär om svensk elektronisk musikhistoria, så gillar du precis som jag elektronisk musik borde du också gilla denna. Stundom kan den tyckas lite jobbigt filmad, detta då  filmen är klippt i samma tempo som musiken i filmen, men oavsett, så fascinerade! Jag visste att vi var duktiga, men inte att vi var typ först!

Såhär skriver de själva om den:

“Det började på 50-talet när den nu bortglömde tonsättaren Rune Lindblad somnar i en park i Göteborg och kommer på att ljuden i staden också är musik. I dag, 60 år senare, fyller svenska DJ-superstjärnor arenor världen över. Från att ha varit en angelägenhet för ett fåtal personer i Sveriges då enda elektronmusikstudio, har musikskapande med dator blivit närmast en folkrörelse. Elektronisk musik är idag större än pop och rock tillsammans för många unga människor. Hur gick det till?

I filmen möter vi artister som Adam Beyer, Robyn, Twice A Man, Stonebridge, Marina Schiptjenko och Midaircondo, tillsammans med skivbolagsdirektörer och synttillverkare. Därtill följer mängder av tidstypiska arkivklipp – elektronmusikpionjärer, synthare och rejvare.

Ström åt folket vill reda ut alla sambanden. Hur samhället, tekniken och artisterna påverkat och influerat. Hur musiken genom åren utvecklats vid sidan av annan musik – för att sedan explodera till dagens kommersiella internationella succéer.

Filmen är klippt i samma tempo som musiken, 125 bpm. All musik, alla intervjuer och allt arkivmaterial ligger i takt och bildar en slags dokumentär-remix eller samtids-mash-up”

 
Robyn säger i dokumentären: “Jag tror att det inte är något som handlar om en trend, utan ett behov” och jag tror att detta stämmer rätt bra överrens med min uppfattning av min näst intill osunda relation till viss elektronisk musik. Det är liksom fysiskt omöjligt att stå still när viss musik drar igång. Som att allt annat för en liten stund slutar existera. Det är en konstig, men fantastisk känsla. Bara från själva musiken. När jag sedan stängde ner datorn kände jag att jag om möjligt var ännu mer laddad inför festivalen Into The Valley som går av stapeln i Dalhalla den 31 juli – 1 augusti! Det lär bli magiskt.

Comments

  1. Hanna

    Verkar sjukt intressant, ska definitivt kolla upp!

Leave a comment