Välkommen (igen)

IMG_4100-2

IMG_4100

Jag har länge känt att jag inte tar vara på den här platsen som är mitt fria rum. Jag slänger upp något då och då mest bara för att det inte ska gapa tomt, precis som allt annat tomt känns skrämmande. Gjort varken eller. Jag vill börja om. Jag tycker om den här platsen, jag tycker om er och jag tycker om det fria forum den utgör. Det forum där allt och ingenting ryms på ett och samma ställe.

Jag vill ge den mer tid, när jag har tid och har jag inte tid en dag då blir det inget den dagen. Helt enkelt så.
Jag vill delge de tankar jag vill delge, utan tankar om att allt behöver vara hundra genomtänkt, eller fylla något särskilt syfte- att bara låta det komma. Det är väl hela poängen? Jag är en förvirrad ungdom precis som många andra. Jag är en ungdom som tvivlar på mig själv, är rädd för framtiden, tycker att CV inte räcker till, tvivlar på mina åsikter, i den frågan hit, i en annan fråga dit. Förvirrad av att jag inte vill placera mig i någon box. Navid Modiri pratar i sitt sommarprat om att flyta mellan boxar och om mellanförskap. Ibland kan jag känna den känslan, av att vara lite här och lite där, men inte hundra procent någonstans. Ibland gör det mig arg, men oftast tycker jag att det är bra. Att kunna finna intresse för nästan allt och alla, på ett eller annat sätt. Jag pratar nu om samhällsdebatt, om politik, om vänskapskretsar, studier, framtidsambitioner och om egentligen allt. Jag känner ibland att vi pratar så mycket om att inte dela in i fack, fastän det ibland kan kännas som att vi gör det motsatta.

Det må låta som nonsens, kanske, men för mig har det till viss del tystat. Varför berätta om vardagstankar, skriva larviga dikter när de inte påverkar i det större? Vad ska detta ge mig, att fortsätta lägga upp bilder och bara visa för att visa här?
Det ska bli slut på det nu. Jag vill ha det här rummet, jag trivs ju här, egentligen. Så här är jag och ska försöka starta detta lite på nytt, med mer engagemang (trots att det inte kommer att vara varje dag) och så som jag är med ena foten här och andra där, jag tror nämligen att det inte bara är jag.

Jag är ju Hanna. 21 år från Stockholm, nu pluggandes ekonomi i Uppsala – för den breda grunden, förståelsen och allmänbildningens skull. I höst pluggar jag i Tokyo, en av de stora fördelarna med Uppsala och dess fantastiska kontaktnät. Mina nära häller bara upp en halv kopp kaffe till mig, de vet att jag änd kommer att glömma bort koppen och kasta en skvätt när det blivit för kallt (ljummet är ju okej). Jag är svag för ljusslingor, ballonger och glitter. Jag avskyr ljudet av fläktar i kök och drar mig därför för att sätta på dem. Därmed är ett av mina bästa ljud tystnaden när den äntligen kan stängas av. Jag känner mig vuxen som har börjat tröttna på smågodis, men som ett barn i många andra avseenden: beslutsångest, mörkerrädsla och stort behov av närhet. Jag vill börja på Yoga, pyssla mer och bli duktigare på att måla. Jag tror att jag är ganska duktig på att förstå människor. Jag har ofta många bollar i luften, men blir också rätt ofta stressad. Slutsats? Halvera bollarna och gör hälften dubbel så bra. Det jobbar jag mot.

Vilka är ni, ni som fortfarande är kvar här?

Hej på er, hej och välkomna (igen).

 


I want to start this over, I haven’t taken care of this blog the way I used to. I haven’t cared the same way, but I need this space and the room this blog actually is. With that, Hello and Welcome – again.

Comments

  1. Martina

    Hej Hanna! Vad fint att få läsa om dig, känner igen mig så mycket.
    Jag heter Martina och är 21 år gammal.
    Längtar mest efter att hitta “min plats” och få flytta hemifrån för här känner jag mig så ensam då mina favoritpersoner inte bor i den här staden. Annars så gillar jag musik, att fotografera, sy och dricka te. Drömmer om London, fina klänningar och sommarkvällar.

  2. Hedda

    Hedda, 19 år, Stockholm. Jag är kvar, jag tar ju studenten till sommaren och är jätterädd för vad jag ska göra till hösten. Jag vill till London för att lyssna på engelska accenter, till Paris för att dricka rödvin på en balkong och till Kroatien för att vandra i medeltida städer. Jag klipper av mitt långa hår på torsdag, så jag lämnar en stor del av min tonår bakom mig, läskigt! Jag saknar dig, you know. Jag hoppas att vi kan ses snart?

  3. kaneli

    Jag finns kvar! 21 år från Helsingfors men pluggar för tillfället i Lund, mest en massa flummigt om kultur och media och konst. Annars gillar jag kaffe och böcker och mina bästisar och lördagsnätter. Typ så.

  4. Amanda

    Hej! A manda heter jag, är 18 år och bor i Stockholm. Jag går sista året på gymnasiet och brottas därför dagligen med framtidsångesten det innebär. Jag är impulsiv, ombytlig och väldigt social. Jag trivs bäst när det händer mycket och på samma gång. Men jag har ändå insett att jag har ett stort behov av att få vara ensam då och då. Jag fotar, skriver, målar. Jag avskyr lakrits, äter inte kött, är nykär i både en person och i house.

    Jag känner igen så mycket i det du skriver, jag hade exakt samma problem. Skrev om det i min blogg, på mitt sätt. Men nu har jag, precis som du verkar ha gjort, bestämt för att göra mindre men bättre och välgjort. Kram, ta hand om dig och hoppas du har det fint.

  5. jakob

    jag är nog rätt nytillkommen läsare/lyssnare och tycker du skriver väldigt fint. vet inte riktigt hur en ska sätta ord på det, men det känns som det är någon slags blekhet över dina texter, som är väldigt tilltalande. som om färgerna i dina bilder sipprar ut från dess kanter och letar sig in i meningarna. superfint som sagt. hoppas du hittar tid att skriva nu i vår (och i höst i tokyo!). ord är allt vi har.

  6. ellen

    Hejhej! Jag heter Ellen fyller tjugo i år och har sedan jag gick i nian haft en plan. I höstas började jag plugga på den linjen som skulle se till att min plan lyckades. I februari hoppade jag av och skrotade hela min plan. Kontrollfreaket i mig hatade det, men ångesten jag tampats med sedan högstadiet slutade kriga lika hårt. Så nu njuter jag av att inte ha en massa måsten på mig hela tiden. Åtminstone tills nästa höst då jag troligen börjar plugga igen. Inser väl allt mer att jag inte längre är ett barn som bara kan glida med och att det är dags att ta tag i den där rädslan jag känner kring allt.
    Du är amazing! Kram!

  7. E

    Pluggar till historielärare i Uppsala, sjunger i Uppsala feministkör, älskar ljudet av promenader på grus som får mig att tänka på sommar och värme (och Eva & Adam av någon anledning…). Gillar att kolla in på din blogg och har gjort det sedan jag också bodde i London för två år sen. Gud vad tiden går. Inspireras av hur du klär dig och hur dina kombinationer ac plagg/skor/hår alltid blir så bra.

    Puss!

  8. Therese

    Hej hej hej! Åh vad kul att du kommer att fortsätta blogga! Vill ju veta hur du har det i Tokyo när du är där liksom!
    Jag är en göteborgare men bor i Umeå och läser till lärare (förhoppningsvis). Jag läser fristående kurser så vad jag kan tänka mig att “bli” varierar från månad till månad, kan man säga. Velig tjej här alltså, som många andra kanske?!Kram

  9. Nastasja

    Gillar verkligen din ärlighet, det tillför så mycket till bloggen. Och är himla glad att du kommer fortsätta, dina fotografier och ordkombinationer är så jäkla bra!

    Jag heter Nastasja, fyller 24 och svävar mellan ångest och 100%-ig glädje och ibland vet jag inte skillnaden. Börjat ett nytt jobb som framkallar de känslorna. Vet inte vad jag vill bli men vet att jag är på god väg att hitta vem jag är som person i alla fall. Älskar att laga mat, försöker bli bättre med kameran och skrattar gärna högt med mina vänner.

  10. Hanna

    Jag är för evigt kvar! Ville mest bara informera/påminna dig om det, och att den här texten var så bra för mig att läsa just idag.

  11. Sigrid

    Så otroligt himla fint skrivet, i all sin enkelhet men så ärligt och skört på något sätt. Det är lite så jag ser din blogg. Det är så vackert tycker jag! Vad är det du ska börja plugga i Tokyo? Vad vill du jobba med när du “blir stor”? Hade varit fint att veta mer om dig och dina tankar om saker och ting.
    På din fråga om vem vi är så kan jag presentera mig själv med att jag heter Sigrid och är 16 år. Jag är en funderare som älskar konst, politik, glitter, sommar och minnen. Jag har också svårt med separationer (något som jag upptäckt har präglat mitt liv en del och gjort mig till den jag är.), att visa mina sköra sidor och att stanna upp och tänka efter i allt kaos. Att hitta ett lugn i tillvaron.
    Annars går jag omkring i oro över gymnasievalen och undrar var jag ska hamna tillslut och om det kommer att bli det bästa för alla. I framtiden vill jag bli skådespelerska och även hålla på med skrivande, fotografering, inredning och kanske politik.
    Ska bli kul att se din omstart! Kramar

  12. Emil

    Mycket tänkvärt inlägg för alla som bloggar! Jag har också haft liknande tankar, men aldrig riktigt (hittills) tagit mitt bloggande i en sådan riktning. Ska bli spännande att följa din blogg hädanefter.

  13. hilda

    ooj, vad jag känner igen mig, bollar och prio. Det löser sig. U rule!! puss

  14. Tyra

    Hej Hanna! Jag tycker det är fantastiskt att du vill ta tillbaka bloggen som ett av dina uttrycksätt igen. Även om det kanske mellanåt kan kännas töntigt eller obetydelsefullt så stämmer det inte. Jag har läst din blogg sedan sjuan/åttan i högstadiet och nu 4 år senare har jag fortsatt att läsa den, minst några gånger i veckan. På senare dar, har jag förstått att livet har tagit upp mycket av din tid och det har den all rätt att göra. Men det jag vill säga till dig är att inte ge upp på den här fina bloggen. För att: Du ger mig inspiration. Du sätter ord på saker som jag vill kunna sätta ord på. Dina resor formar mina framtida resor. Din vardag ger mig nya idéer om vad jag kanske vill göra med min framtid. Dina kläder – du förstår inte hur mycket dina outfitbilder har betytt (Önskemål till framtida blogginlägg: mer outfitbilder! Det gillar vi!). Du var en av anledningarna till att jag vågade ha på mig precis det jag ville i högstadiet. Sedan dess har denna blogg betytt otroligt mycket för mig Hanna. Du är begåvad, sluta aldrig! Tack för de här fina åren och jag ser fram emot många fler! Kram

Leave a comment