Valsöndag


Imorgon är det som ni vet val. Jag ser ett fantastiskt engagemang på sociala medier, i etablerade tidningar och i samtal mellan människor på andra platser, för ett Sverige som är fortsatt öppet och demokratiskt. Jag vill med denna post givetvis göra en sista kraftansträngning för att få någon att lyckas övertala någon att inte rösta på SD, men jag vill också prata om någonting som gäller även framåt, efter imorgon.

Jag har alltid känt mig lite splittrad politiskt, och stundvis varit trött på att inte känna en tydlig tillhörighet. Visst vore det skönt att känna så? Politik är mycket intressant, men också laddat, och därmed för många också svårt. Man förväntas vara påläst för att ha en åsikt och det kan vara svårt att ha en avvikande åsikt i en grupp där alla tycker lika. Det är också är få som gärna stoltserar med partipolitiska åsikter utåt.

Jag ogillar tydliga indelningar, allt vi-och-dem-tänk, och därmed också det förakt över blockgränser jag tycker att man tyvärr ofta ser. Det finns så många förutfattade meningar över hur folk ska vara, eller tycka, baserat på stereotyper. I min värld kan man vara feminist, medmänsklig, antirasist, miljökämpe, kulturintresserad och tro på företagande samt innovation oavsett om man känner sig mer röd eller blå. Det kan bara handla om att man ser olika vägar mot målet. Jag vet fortfarande inte helt säkert vad jag kommer att rösta på imorgon, men jag vet att jag tycker att man bör ta tydligt avstånd från vad SD står för. Flera partier gör det, men vissa tydligare än andra.

Förutom att SD för en politik som på en rad punkter är mycket bakåtsträvande: miljö, jämställdhet, EU, demokrati, ekonomi och välfärd, hörde vi också i gårdagens debatt att de verkligen är främlingsfientliga med en direkt rasistisk agenda.

Jag tror att ni som ser detta vet det, och att denna post därmed inte kommer att ändra någons röst inför imorgon, även om jag tycker att alla samtal som kan tas inför morgondagen bör tas, en sista gemensam kraftansträngning. Jag vill däremot slå ett slag för något jag oroas mycket över. I DNs granskning, som publicerades i söndags, går det att finna att Sverige Demokraternas kommunikationsavdelning direkt verkar vara kopplade till högerpopulistiska sidor som exempelvis ”Politiskt inkorrekt”, ”Sverige Tillsammans” samt ”Skurposting”. Sidor som har 5 gånger fler delningar under augusti än alla andra etablerade Svenska Medier.

Det skrämmer mig nästan mer än partipolitiken och enskilda politikers ofta fruktansvärda uttalanden, då det på ett mycket mer systematiskt sätt förskjuter hela idén om vad demokrati är och vilka medel som är tillåtna. Vi har en partiledare, som efter söndag potentiellt företräder Sveriges näst största parti, som tycker att han inte över huvud taget har något att göra med att den egna kommunikationsavdelningen faktiskt driver högerpopulistiska sidor för att i eget syfte systematiskt göra allt för att spä på spridningen av osanna artiklar, skrämselpropaganda och bilden av ett Sverige i förfall. Vi har varit med om det tidigare. Efterspelet till USA-valet 2016 handlade mycket om politiska budskap med dolda avsändare. Enbart med målet att skapa en ökad polarisering, vilket högerpopulistiska krafter tjänar på. Varför ska det vara så oerhört svårt att lära sig av misstag?

Jag tror att ett negativt resultat av att vi inte pratar mer politik och vågar prata om vad vi tror på med fler, även om vi tycker olika, är att just det väldigt tydligt ideologiska får så mycket större spridning. Inför valet för fyra år sedan hade FI den absolut största spridningen, inför detta val är istället SD störst av alla partier på Facebook. Det som för några år sedan var ett parti folk inte vågade stå upp för utåt, har nu blivit ett av de partier där man kanske är allra bäst på att skapa känslan av tillhörighet. Det största antalet röster finns i allt däremellan, men vi ser väldigt lite om det på sociala medier?

Jag tror att debatten skulle må bra av att fler pratade öppet med varandra om åsikter, för att undvika att samtalen blir för likriktade. För hur svårt det än kan vara att förstå hur någon annan tänker, är åtminstone alla andra etablerade partier sådana som med demokratiska och ärliga medel vill fortsätta den svenska utvecklingen. Jag tror att vi behöver träna oss på att inte skuldbelägga varandra för olikartade åsikter, för att mer effektivt motarbeta de mörka krafter som uppenbarligen fått utbrett fäste. Jag har många vänner åt både höger och vänster, som ser olika vägar mot målet, men jag tror inte att smutskastning åt endera håll är lösningen på ett mer polariserat samhälle.

Inför imrogon, prata med någon ni tror kanske funderar på SD, en släkting, kollega eller vän. Jag tycker att initiativet #baradagarkvar är bra då det uppmuntrar oss att höra av oss till någon och inte vara anklagande och istället lyssna och sakligt återigen försöka säga de faktagrundade argument som borde bita på vuxna människor. Det finns en bra lista med argument inom flera kategorier inne på https://dagarkvar.sesom bevisar varför SDs politik i realiteten inte är hållbar. Och känner vi inte att vi vet någon som går i dess tankar kanske vi gemensamt kan se om vi tror att vi känner någon som inte har tänkt rösta för att de inte förstår eller inte känner sig sedda av politikerna. Deras röster kan vara viktigare än någonsin. Övertyga dem om att den demokratiska rösten kan utnyttjas för att förändra framåt, om man inte är nöjd i dagsläget. Men svaret är inte SD, inte heller att inte rösta alls. Upplys om valkompasser, eller hjälp till att förklara det du vet. 
Och framförallt något jag tycker är viktigt. Försök inte tvinga en åsikt på någon. Det kommer att vara en trubulent tid framåt, oavsett hur valet går. Vi behöver ökade förståelse för varandras åsikter, ökade samtal mellan människor av olika åsikter, och gemensamma kraftansträngningar över blockgränserna. Mer kärlek, mindre hat. #baradagarkvar #vadsomhelstmenaldrigsd

Leave a comment