029. Berlin, and a never-ending day two

Andra dagen, dagen som sedan aldrig tog slut utan bara flöt över i en tredje dag, började med hackathon-rabatterat kaffe på Starbucks och en taxiresa till Hackescher Höfe. Hann bli så himla bekväm, att åka taxi i Berlin var ju hälften så dyrt som här + att man alltid delade på fyra liksom. Vart hackathonet skulle genomföras hade hållits hemligt tills nu, men det var i alla fall en stor, ljus etagevåning med utsikt över staden. Så himla tjusigt.

DSC_0008

Michelle.

 

Hackathon, för er som inte riktigt är bekanta med det begreppet, definieras på Wikipedia som följer:

A hackathon (also known as a hack day, hackfest or codefest) is an event in which computer programmers and others in the field of software development, like graphic designers, interface designers and project managers collaborate intensively on software projects. Hackathons tend to have a specific focus, which can include the programming language used, the operating system, an application, an API, the subject and the demographic group of the programmers.

Just det här hackathonet inkluderade dock inte så mycket byggande eller nördigt kodande; vissa gick in på den biten och API:er var en stor del av det, men det rörde sig i huvudsak om konceptutveckling, design, interaktionsdesign och affärsutveckling, för startupen Vamos. Vi hade 24 timmar på oss.

DSC_0001

Annie.

DSC_0012

Judith.

DSC_0018

Kamerateamet var på plats och fortsatte göra allt för att skapa bra TV, I guess…

DSC_0020
DSC_0021

Diego.

DSC_0023

Vi var i grupper eller “lag” om tre. Jag var med Kristian och Christopher, se ovan. Mycket bra gäng!

DSC_0025
DSC_0026
DSC_0027
DSC_0028

Jonas, Carl och Annie var ett annat lag.

DSC_0030
DSC_0032

Vill inte veta hur mycket kaffe jag drack under den här helgen, min kropp var helt snurrig efter.

DSC_0038
DSC_0040
DSC_0041

Vi sprang över gatan för att äta lunch någon gång framåt eftermiddagen (får man ens kalla det lunch på eftermiddagen?), återigen fick vi rabatt tack vare Vamos. Jag åt soppa med lax och vi jobbade vidare under tiden.

DSC_0042
DSC_0043

Chillin’.

DSC_0045

Där borta har vi lag Siduri, Christian & August.

DSC_0046
DSC_0047

Och här har vi ett gäng som inte hackade ett dugg, utan bara sprang runt och fotade, intervjuade, twittrade och bloggade om oss hela tiden. Inte alltid man släpar runt på en privat pressavdelning, och jag är inte helt säker på om jag gillart.

DSC_0048
DSC_0049

Är dock helt säker på att jag gillar lokalen.

DSC_0052
DSC_0054
DSC_0056
DSC_0058

Energileverans framåt kvällen.

DSC_0061
DSC_0064

Halvfärdiga mock-ups.

DSC_0067
DSC_0068

Konstigaste spontandansen jag sett, ungefär, vet verkligen inte vad som hände. Kamerateamet kom tillbaka kring 23 och fick alla övertrötta tricks på film i alla fall, vi får väl se vad det blir av det, hej och hå.

DSC_0071
DSC_0073

Kring 05 någon gång natten mellan lördag och söndag, pojkarna låter mig hållas med mitt photoshop- och illustratorkreerande och ger mig nötter och kaffe som bot på humörssvackor och försäkrade mig löpande om att vi hade gott om tid och det fanns visst ingen anledning att vara stressad.

DSC_0075

Gul-guld-glittriga strumpor. Helgens tema? Kanske.

DSC_0079
DSC_0081

Dagens dunkmusik övergick till mysspellista med massa Bon Iver och liknande, folk började bli väldigt trötta. Vi kokade kaffe och byggde, designade, skapade, skrev, förberedde pitchen osv.

DSC_0084

Kontoret hade lampor som gjorde att hela lokalen skiftade i färg. Strax innan kl7 på söndagsmorgonen kände vi oss klara nog för att åka tillbaka till hotellet för en smula sömn. Mötte Peck i lobbyn, han hade sovit ett tag redan och satt nu och förberedde pitch. Jag slipade lite mer på keynoten och sov sedan någon timme mellan cirka halv åtta och halv nio. Sedan var det upp och hoppa, packa ihop, checka ut och dricka lite mera kaffe innan vi begav oss åter till Hackescher Höfe.

DSC_0089

Jaha hejhej Deutsche Welle igen då.

DSC_0092
DSC_0094

Gänget.

Efter att ha övat några vändor anlände juryn. När kamerorna var riggade och alla var på plats drog vi igång. Är så himla himla stolt över klassen alltså! Sjukt hög standard på allt som levererades, och alla har utvecklats så extremt mycket sedan augusti på alla plan. Är imponerad över alla de andra, men även över mig själv och mitt team, om jag får säga så. Var och är så sjukt nöjd med vår lösning. Här nedan August, Siduri och Peck, som dock kammade hem vinsten.

DSC_0095
DSC_0096

Monterosa och juryn typ, plus en av Berghs ägare med fru som trillade in helt plötsligt pga råkade vara i Berlin och fick höra att vi var här och höll låda.

DSC_0097

Philip, Martina, Josefine.

DSC_0099

När alla hade pitchat klart hade juryn överläggning, och vi ockuperade sofforna. T-r-ö-t-t-a gänget.

DSC_0110
DSC_0116
DSC_0123

Jonas och jag fotade utsikten från takterassen.

DSC_0130
DSC_0134
DSC_0136
DSC_0137

Cirka tjugo minuter tog det. Efter det utnämndes vinnaren, det var tack, hej, applåder, fina ord, hurra vad kul vi haft och vad duktiga alla var. Sedan var det “samla ihop era grejer” och så skyndade vi iväg till flygplatsen. Luftigt är inte ett ord som beskriver helgens schema direkt.

DSC_0141
DSC_0144

Hejdå Berlin.

DSC_0150

Väl på flygplatsen var planet ändå försenat av snön, så Rebecca plockade fram post-it-lapparna. Så himla mycket att göra. Så lite tiiiiid. Så mycket stress.

DSC_0153
DSC_0154

Sov ingenting förutom en liten slummer de sista tio minutrarna (dvs, kom till ro när vi påbörjade landningen ungefär, praktiskt…). Drack kaffe istället. Sedan åkte jag hem och gjorde inte någonting av allt jag hade på att göra-listan, utan typ kollapsade i sängen istället.

En högst ovanlig Berlinresa. Bland det roligaste och slitigaste jag någonsin gjort tror jag.

Comments

  1. Hanna

    Håller med Linn, ni ser så himla gosiga ut allihopa!

  2. Linn

    Min kommentar till detta är att alla i din klass ser så mysiga ut. Ni kryper upp i sofforna och man vill bara krama alla!

Leave a comment