096. “Words never mean what we want them to mean”

laura1

Tjugofyrasju-dagarna på Sveavägen Trettiofyra
och de här trapphusen
och den här hetsen
är snart slut

“Det kommer bli en omställning” förvarnar mamma
och jag säger att jag vet
“Så börja förbereda dig på det redan nu”
och jag säger att jag ska

Hon menar väl (jag vet)
och hon menar någonting annat egentligen (jag vet)

laura2

Du säger “nu tror du att jag ljuger igen!”,
men förstår du inte,
att jag tror ju på allt du säger (jämt).
Och då måste man vara försiktig
med att hålla med,
för när du inser att alla dina ord
blir mina absoluta sanningar,
kan vad som helst hända.

laura3

Darriga händer och vi
självdiagnostiserar,
man kan ju bli hypokondriker av mindre.

Det börjar med
stress
och jag tänker att jahaja
det låter rimligt.

Energin räcker aldrig hela dagen nu för tiden
och sist jag kunde andas var på en gräsmatta i Humlan
i solen, bortom verkligheten.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga,
tänkte tyst mer än högt men
jag kunde andas och syre gör ibland mer för en människa
än alla svar i världen

Jag hade vänt mig om och börjat springa men
landade i solen i Humlan och
om mina tankar bara kunde bli ord någon gång
skulle det här kanske inte behöva vara så himla svårt.

laura4

(Läser färdigt Everything Is Illuminated, bygger utställning, somnar senare än jag borde och vaknar ändå långt innan klockan ringer, dricker kaffe, monterar ned en utställning, tänker hela hela tiden, funderar på framtiden, tillbringar för många timmar med för många människor på för få kvadratmeter men nu är det bara en vecka kvar av min tid på Berghs, ja vad händer nu vem vet?)

alla bilder från Laura Makabresku

Comments

  1. sara

    så så så så så så så fint.

    1. Karin Wahlberg

      Sara, Natalie, Elin, Erika, Julia: tack, tusan vad ni är fina!

  2. natalie

    fantastiskt

  3. elin

    det här var så himla vacker Karin.

  4. Erika

    Alltså, så himla vackert.

  5. Julia

    Fint!

Leave a comment