102. Nothing out of the ordinary

En dags normalitet (som att någon enda dag det senaste året skulle kunna kallas helt normal).

Som att utställningen aldrig hänt, slutet inte är nära och framtiden inte runt hörnet. Som att vi jobbar på som vanligt.

Alla studier är ju egentligen avklarade men på torsdagen ses vi i solen för att snickra på ett annat projekt, åt Fotografiska. Dricker kaffe från Albert & Jacks och hänger i Humlan och det är ju dagen innan det tar slut men jag vet inte riktigt vad jag ska känna eller tänka eller vad det betyder över huvud taget. Jobba på bara, inte tänka.

När vi är klara går vi genom den gula tunneln och stannar till på skolan. Där är enbart lärare och främlingar och potentiella nya elever och andra från vår hopplöst nördiga klass som styr med diverse projekt. Jag väntar ut tiden och hämtar sedan Philip & Julia på skola och dagis. Tröstar och torkar tårar efter snubbel, knyter fotbollsskor och lagar middag, pussar små favoritpersoner.

På kvällen beger jag mig åter till skolan, plockar upp en IKEA-kasse i rum 32 med fyra ABB-röda kuddar och trettionio låtsastulpaner från vår monter. Kramar på klasskompisar som fortfarande är kvar. Åker hem och inser att resten av kvällen är ren och skär fritid (vad är det?) och jag letar i minnet, vad brukade man ägna den åt? Hänger upp tulpaner i taket och bygger moln och pysslar och njuter av att skapa någonting även om jag inte riktigt vet vad det ska bli.

Och så ungefär var det med den torsdagen.

DSC_0351
DSC_0352
DSC_0354
DSC_0356
DSC_0358

Leave a comment