104. Första juni

Jag kliver ut i det grå,
är oförberedd på värmen och
det luktar regnstänkt asfalt blandat med
syrén och det är sommarregn som faller och
jag skyndar till tunnelbanan med en oknuten sko.

Hittar brev till mig själv från ett yngre jag
i ett skrynkligt kuvert som badat i Platons champagne.
Den nittonde maj sa vi att den första juni dricker vi kaffe,
för hur ska vi annars överleva dagen?

Kramade extra gånger vid T-Centralen och sa till dem
“Tro inte att du får försvinna ur mitt liv nu” 
och jag kunde inte längre tanklöst slänga ur mig
att vi ses imorrn eller på måndag för det vore kanske lögn.

Men det var igår och idag är idag och
jag dricker mjölk ståendes framför kylskåpet och
väntar på att känna någonting särskilt inför ovissheten
men det händer inte så mycket och
det är kanske lite ovärdigt hur odramatiskt det är.

Beställer kaffe och fralla och kryper upp
i ett hörn av bageriet intill mariatorget och
vi försöker känna efter och du, min vän, är
tveklöst en av de bästa sakerna med det här året.
De stänger men vi är inte klara så vi hittar nya hörn
och beställer mer kaffe
och jag är så trött.

Man bör aldrig känna efter på
dagen efter-dagar som denna när det
regnar och är mulet och inombords
snubblar man på sina egna tankar.

Vi skiljs åt och det regnar konstant,
jag har en klump i magen som kommer
att stanna resten av helgen och jag
vet inte
vad jag ska göra åt den men
tänker att
jag ger det till måndag.

DSC_0029
DSC_0026
DSC_0031
DSC_0032
DSC_0033
DSC_0034
DSC_0035
DSC_0038
DSC_0039
DSC_0040
DSC_0041

Comments

  1. Therese

    Åh vad hejdå är svårt. Inget “ses imorrn” eller nåt, bara slut. Avskyr den delen av livet.

  2. Annelie

    Alltså- dina ord <3

Leave a comment