149. Torsdag

Sommaren tjugohundranio närmar sig sitt slut, jag står arton år gammal på en flygplats med mitt liv i två resväskor, min existens nedpackad och redo för ett land jag aldrig tidigare satt min fot i. Innan jag ska gå ombord planet ringer plötsligt du. Det var allt annat än en självklarhet men du ringde mig precis då och jag visste genast att du, du skulle inte tappas bort på grund av tid eller avstånd.

Sommaren tjugohundratretton och jodå, vi har haft många sommarminnen och sommaräventyr sedan dess. Idag ses vi under gassande sol i den här stadens sorgligaste gatuhörn, men med dig blir allt ändå lite mindre ledsamt och vi flyr med frozen yoghurt till en grön innergård i innerstan och himmel vad jag är glad att ha dig i mitt liv.

DSC_0137
DSC_0139
DSC_0136
DSC_0147
DSC_0156
DSC_0150
DSC_0157

Comments

  1. Sara

    Du skriver som himla bra och dina bilder är helt fantastiska. Önskar jag också hade den förmågan, haha.

  2. Julia

    Fjärde bilden, den på dig, jag hoppas du fattar hur fin du är på den!

    1. Karin Wahlberg

      Julia: <3
      Sara: tusen tack, fina du.

Leave a comment