168. Din medicin mot kalla nätter

Julia skogen

och om jag var din medicin mot kalla nätter så
är jag berättigad att låta dig bli mitt konstprojekt
jag äger känslorna på hallgolvet klockan fem kan
skriva romaner om gatuhörnet där ingenting höll får
romantisera stentrappor och fråga dig vad gör du ens här?
jag kan fly till balkonger, andas in någon annans cigarettrök
tro på vilka lögner jag vill för stundens tumult och
sedan besitter jag rätten att radera dig från min värld

om jag var din mjuka landning när allting var skrämmande ett
tidsfördriv när det blev söndagseftermiddag och din
gåta när jag plötsligt blev helt tyst så är jag väl kanske
bara den som förstår för mycket för länge men
allvarligt talat
kanske var jag bara din medicin mot kalla nätter men
på köpet fick jag ändå tillträde till ditt facit kan
höra varje skiftning i din röst vet
vilken kopp du dricker ditt morgonkaffe ur och
hur det ser ut i din garderob vart
du förvarar bestick och kastruller
vad du är osäker på vad som får dig att tveka
varför du alltid vänder efter tre steg i trapphuset
att du hoppade från bryggan när du var fem utan att kunna simma
vad du får i julklapp varje år och om kraven som styr ditt liv i
riktningar du egentligen inte alltid önskat och mitt vetande
kan du inte göra så mycket åt

kanske var jag bara en hand att hålla på väg till tunnelbanan
någon som inte ville bli dechiffrerad som
föll för varje välformulerad tanke men som inte
lurades av någon annan än sig själv

du fick oförtjänt mitt hjärta jag fick
hallonsorbet och ångest men
lärde mig att ta beslut

nu lägger vi tågräls och motorväg mellan oss
det är inte så långt säger du utan att tänka dig för och
mitt hjärta tillverkar förståelse där andras pumpar blod jag
blöder sympati och acceptans men likväl
blöder jag och depåerna sinar som
hos vem som helst

vaknar en morgon vill
vända i rulltrappan men får någon
slags luft i lungorna och så en dag faller
bitarna på plats och jaha det är
såhär det känns att sitta ihop igen

och om jag var din medicin mot kalla nätter så
får det väl vara så men det blev vår och sommar och
snön smälte och nätterna ljusnade och nu är det
höst och du får värma dig någon annanstans så
ska jag skapa något vackert av våra
blodiga ärr

Comments

  1. josefin

    och det är ju sådär jag känner! nu vet jag. tack!

  2. Sara

    Kikar in här ofta, men tror inte jag lämnat en kommentar. Så nu vill jag bara säga tack för dina fina bilder och fängslande texter som du delar med oss. Du är så himla bra!

    1. Karin Wahlberg

      Sara, Märta, Ronette, Jennifer: tusen tack, ni gör mig så himla glad! <3

  3. Märta

    Otroligt bra.

  4. Ronette

    menGUD, älskade den här texten! jättebra!

  5. jennifer

    Du är så jäkla duktig på att skriva.

Leave a comment