178. Du sa att du inte visste hur man gjorde

Shadowplay

jag sa att alternativet var alla steg tillbaka
du sa att du inte visste hur man gjorde
allting ogjort och jag,
jag vände om och började gå

din doft försvann i tvätten och din famn
ersattes i natten men din närvaro i trapphuset
den där dagen i november stod länge
oåterkallelig

drog täcket över huvudet och sökte dränka mig själv
i rena vita lakan och alla steg
tillbaka var som att inte tillåtas läsa
en boks sista kapitel ha
smulor i sängen och en
illasittande tröja

det sägs att sanningen skall göra oss fria men
befrielsen
den kom tjugonio minuter efter nio en lördagskväll och
var tolv ord i ett sms

kanske var det sanning eller bara
det sista tappade förtroendet eller så är
sanning
inget annat än en genomskådad lögn

någonstans
när jag försvarar dig för hundrade gången och samtidigt
tröttnar på min egen röst inser jag
att jag kanske
borde stå vid åklagarens bord istället

jag erbjöd dig förvisso inte mycket sanning så
förmodligen förstod du att vi aldrig
skulle vara varandras frihet, kanhända
jag aldrig visade mina krigsskador men
du visade heller aldrig att du skulle stanna kvar

regnet spelar en frihetens symfoni i september som om vi
i april aldrig hängt
framtidsdrömmar bland molnen som om det
aldrig varit hejdlöst som om
det alltid varit lönlöst

regnet slår mot rutan i september och
varje knut jag höll på att slå
på mig själv ersätts av
frid
någonstans där syre blir till koldioxid

det jag kände var så stort men
nu är jag trött i benen och
om raserade luftslott är en slags sanning så
är jag äntligen fri, så
fullkomligt
f r i

Comments

  1. kaneli

    Älskar hur du skriver. I vissa stycken känner jag igen mig och då får jag nästan lust att gråta för hur kan någon annan som jag inte känner alls sätta ord på precis hur det kan kännas.

    1. Karin Wahlberg

      <3 !

  2. Sara

    Så fantastiskt fint skrivet. Åh.

    1. Karin Wahlberg

      Tack!

  3. rebecca

    älskar nya headern.

    1. Karin Wahlberg

      Tack fina du!

Leave a comment