067. Att komma hem

Utanför fönstret är det knäpptyst och kolsvart. Jag håller andan i ett ögonblick för att låta den totala avsaknaden av ljud sjunka in. Inga bilar som kör förbi, inga upplysta grannhus att tala om, lamporna på gatan och i trädgården har släckts och alla andra i huset har lagt sig. Min säng stod nybäddad när jag kom hem och jag är nu nedkrupen mellan grön-vita lakan som doftar precis som det ska göra när man är hemma. I min säng, i mitt flickrum, i mitt barndomshem. Det är torsdag kväll och jag är hemma nu, för första gången sedan jul.

Jag ställer klockan på halv åtta (ovana) och somnar strax innan midnatt (ovanligt). Måste veta att jag kommer vakna rimligt, måste kunna bestämma imorgon om jag vill kliva upp i tid eller sova länge. Vill inte att sömnen och sängen ska fatta beslutet åt mig, även om vi i slutänden skulle komma att dra samma slutsats.

Och det gör vi. Jag går inte upp klockan halv åtta, utan vid klockan nio. När klockan ringer stänger jag av den och tar ett varv till in i drömmarnas värld, för att lite senare vakna långsamt av sol och fågelkvitter. Efter vad som känns som månader av fyratimmarsnätter är det guld att ha fått sova i nio timmar; eventuellt den längsta sammanhållna vila jag intagit på evigheter.

Sedan: äter frukost, dricker kaffe och tar en löprunda i skogen. Alltså, frihetskänslan. Inga löpband, inga människor, bara vidsträckt natur. Över fälten, mellan ekarna. På vissa ställen är snön hård och ojämn – det gäller att sätta ned fötterna med omsorg för att inte trampa snett – och under täcken av löv finns förrädiska isfläckar. Detta till trots lyser solen som om det inte alls vore en minusgradig marsfredag. Livet. Detta.

DSC_0001
DSC_0004

Åker in till staden, uträttar ärenden, hämtar farmor samt Andreas och hans flickvän Alice. Morfar kommer också. Så äter vi lunch, spelar spel, hänger och tar promenad på isen och i skogen. Dock är denna runda, kontra morgonens, mer en sådan som lämnar fingrarna utan känsel trots vantar. Solen har tagit ledigt och det blåser istället. Nåväl.

DSC_0005

Min bror.

DSC_0006

Min syster och Alice.

DSC_0017

Jag och mitt hår i sitt naturliga, ohämmade (oplattade) tillstånd.

DSC_0019
DSC_0020
DSC_0021
DSC_0022

Sedan fortsatte kvällen på annat håll, men det kan vi prata mer om nästa gång.

066. Wrapped in sheets of milky winter disorder

Solig söndagsmorgon och det är alltid jag som vaknar först i vårt lilla hem, med få undantag. Gör kaffe så att det ska räcka till Anna och kryper upp på stolen med min bok. I detta gränsland till vår får både tulpaner och värmeljus vara med. Strax vaknar Julia, och sedan kommer även Anna upp och ansluter till köksbordet.

DSC_0001
DSC_0003
DSC_0004
DSC_0010
DSC_0011

Sedan åker vi iväg för att styra med lite saker som ni får veta mer om snart och efter det möter jag upp Isabella. Det är en krispig, solig söndagseftermiddag och vi vågar hysa ett litet hopp om att våren kanske kommer i år också. På riktigt alltså.

DSC_0013
DSC_0014
DSC_0017
DSC_0018

Alltså, Stockholm <3

DSC_0019

Vi beger oss till Moderna museet.

DSC_0020
DSC_0028
DSC_0029
DSC_0031

Tittar på utställningarna, sitter länge vid utsikten i restaurangen och pratar, klappar på allt fint i shoppen. Kommer därifrån med två fina vykort som jag fastnade så himlans mycket för.

Sedan möter vi upp Unni och beger oss för att dricka kaffe. Det smakade bränt och jag blev så himla, himla trött att jag tror jag underlevererade en aning på gott sällskaps-fronten (första varningstecknet kan ha varit att jag byggde en kudde av vantar och suckandes lade huvudet på bordet). Men kvällströtthet till trots var det en fantastiskt fin söndag. Nu har jag lite ont i hjärtat över att jag inte kommer träffa Isabella på flera veckor, hon ska på äventyr i New York och jag saknar henne redan fast hon bara hunnit till Göteborg än så länge.

Blir trött av blotta tanken på den kommande veckan men på torsdag kväll far jag i alla fall till Norrköping en sväng för att fira lite påsk. Ser framför mig bra vänner, konstiga skämt, galna upptåg, många kramar, diverse äventyr, många anekdoter, spontan-musicerande, mycket te, allmänt bra häng, planering av min systers bröllop, morfar-kramar och familjen.

065. Att skriva i och med.

I fredags fick jag dessa fina av Julia, i efterskotts-födelsedagspresent. Ett block med guldkantade blad från House Doctor och en tjusig Ballografpenna.

DSC_0026
DSC_0028

Till framtidens kontor och för planering av kreativa projekt kanske.

DSC_0029
DSC_0025

Så himla fint och bra. Tack!

064. Great Ideas

För ett tag sedan bestämde jag mig för att två koppar (läs: muggar) kaffe om dagen fick vara nog, i något slags försök till att undvika de där dipparna som tenderar förvandla en till ett vrak med mer koffein än blod i omlopp framåt eftermiddagen (läs: kring lunch). Och eftersom jag har så knappt om tid att jag inte alls hinner läsa i samma tempo som jag fyller på i bokhyllan, ansåg jag det även rimligt att inte tillåta mig köpa fler böcker på ett tag.

Det höll ju…en liten stund. Igår råkade jag visst dricka fem koppar kaffe samt ta en sväng förbi Akademibokhandeln på väg till jobbet. Alltså. Är så jäkla hopplös ibland.

DSC_0030
DSC_0031

Såhär fantastiskt tjusiga Penguin-utgåvor ur Great Ideas-serien blev det i alla fall. Har strax läst ut Why I Write (trots att jag inte läst ut The Little Friend än & att den är bra). Det är en ovana jag har, att börja läsa flera böcker samtidigt. Att koncentrera sig på en sak i taget verkar nu för tiden vara där uppe med självdisciplinen kring kaffedrickande och bokköp.