094. Spelning, pre-wedding & sol

Var på spelning med Pixie Carnation en onsdag på Lilla Hotellbaren.

DSC_0001

Fix och förberedelser dagen innan bröllopet.

DSC_0016
DSC_0017
DSC_0018

(sista minuten-slipande av underhållningspunkter till festen)

DSC_0019

(så himla ljus och vacker vårkväll!)

DSC_0026
DSC_0033
DSC_0038
DSC_0039
DSC_0045

Sedan: tillbaka i Stockholm och total examenshets. Frukost klockan nollåtta på balkongen och ett tappert försök att animera casefilm i solen. Någon borde uppfinna en datorskärmskeps så man kan jobba ute när det är fint väder…

balk
balk2

093. You speak as one who fed on poetry

Bröllop

Bad pappa fotografera mig under ljuskronans sken i lördags på bröllopet. Iförd guldskor och pastellklänning, post bröllopsvals men pre skicka upp lyktor i natthimlen.

Hade vid det här laget hunnit både börja gäspa och antagligen gnuggat ut en del mascara kring ögonen men, den bästa sortens trötthet, och jag älskar den här platsen så obeskrivligt mycket.

Vidderna, vattnet och skogen utanför fönstret. Knarriga trappor, den totala tystnaden och det faktum att man alltid vaknar utvilad. Dricka te framför brasan om det är kallt ute, dimman över fälten och fåren som betar. Eller som nu, fira det finaste av allt med storfest och kikna av skratt med kusinerna, marken täckt av vitsippor och verandan dränkt i sol. Takhöjden.

Inte ens den extremt knackiga internetuppkopplingen blir man (överdrivet) irriterad på här. And that’s saying something.

092. I thought about things, the pros and the cons. But in the end I would be so confused, because I never believed there was ever any one right answer, yet there were many wrong ones.

fredag, tionde maj

Det är vår nu, sommar nästan. Den gångna veckan har jag varit lika ombytlig som april. Frost och regnmoln och grusiga gator och brännande sol allt i ett, men det är ju maj nu. Vår, nästan sommar. Ska man tro termometrar och väderprognoser så är det dags att vara stabil. Tänker ena sekunden att: jag måste sluta investera i på liv- eller död-känslor, måste sluta låta saker vara ingenting tills de blir precis allting. Klättrar man högt så faller man långt, man bryter revben och armar, skrapar knän och samlar blåmärken. Går i tusen bitar när man slås mot asfalten. Fast nu är det ju maj, och när det är på liv-känslor och inte på död-känslor är det plötsligt ändå ganska vackert att vara där uppe. Man ser utsikten, inte avgrunden. Kanske skrapar man upp sina knän, men det betyder ju åtminstone att det är varmt nog att gå barbent.

I tisdags hade vi klassmöte. Stolarna stod i en ring, likt allra första dagen. Nu var det dock inga presentationer, nervösa introduktioner eller undrande antaganden, utan milda toner, informella diskussioner, genuina skratt och sarkastiskt retsamma kommentarer som utbyttes. Två terminer senare. Oräkneliga timmar, dagar, veckor, helger och nätter som spenderats med dessa människor. Äventyr, internskämt, stressammanbrott, sömnlösa dygn, galendans i klassrummen, utlandsresor, pep talks, överdoserande av kaffe, alltid tillgänglig tekniksupport och vänner för livet. Det är maj nu, vi räknar ned, ned till ovissheten. Första juni kommer vara en sådan konstig dag. En kommer antagligen vakna upp tom inombords, ens närvaro inte längre efterfrågad på Sveavägen 34. Nytt kapitel.

dff395902ef0a085029e9a51754353c1

bild

måndag, trettonde maj

Faller i stentrappor, skrapar mig blodig och har bara för små Mumin-plåster tillhands. På mitt högra knä finns ett ärr från ett annat fall, från för länge sedan. Ett argt, blodigt, adrenalinfyllt fall efter vilket jag sönderskrapad sprang ytterligare två kilometer i ren ilska. Mitt vänstra knä är svullet nu och jag sprang vidare den här gången också, hann med tunnelbanan med nöd och näppe och gick resten av dagen med hål på strumpbyxorna.

Vi dricker kaffe, stannar sent och analyserar sönder och samman. Jag berättar nästan om det som inte pratas om men det fastnar ändå i mig varje gång, trots att jag vet att du skulle fatta även om du inte förstår. Vi vrider och vänder på det innersta, kommer med någon slags råd och enas i förståelse, jag undrar hur länge man orkar sånt här och det är högst oklart att just vi på varsitt håll försatt oss i den här situationen.

Sover mellan två och sju men vaknar ändå innan klockan ringt och allt går på mekanik för tillfället. “Det är mycket nu” är det enda man kan ta till när en imploderar, faller i stentrappor eller dricker för mycket kaffe, glömmer bort vad man ska säga eller sitter med After Effects och animerar några himla frågetecken till långt efter midnatt, när man glömmer saker hemma och slutar orka svara i telefon.

tisdag, fjortonde maj

Vaknar, åker till skolan, dricker kaffe. Är i skolan hela dagen. Jobbar. Åker tillbaka till skolan. Det regnar och jag dricker för mycket kaffe. Det bästa med de dagar det är kvällskurser på skolan är att caféet har öppet extra länge och sedan blir allting gratis precis innan de stänger vid åtta (dricker mer kaffe).

Har fortfarande ont i knät och ångrar de sista två-tre muggarna kaffe.

Stänger av, stänger ned, skjuter upp. På torsdag pitchar vi examensprojektet och jag önskar att jag på okomplicerat vis kunde ignorera all annan förvirring fram tills dess. Det går sådär.

00.04

Det är mycket nu.

091. elinhjärtajoakim

Jag har haft en magisk helg. Påbörjade ett orelaterat inlägg i fredags när jag satt på tåget söderut med pastellklänningen och guldskorna nedpackade i väskan, på väg hemåt inför min storasysters bröllop. Det blev dock aldrig klart och såhär fortfarande lite inne i bröllopsbubblan kan jag inte riktigt skriva om så mycket annat än just helgen. Jag har stressat så himla mycket på sista tiden, inte minst över att bröllopet ligger mitt i examenshetsen. Därför var det så oerhört skönt att komma ut till Bjärka och inse att det visst gick att stänga av allting som jag ändå inte skulle kunna eller hinna göra något åt. Jag har inte tänkt på något annat än bröllopsrelaterade saker på hela helgen, så skönt. Och bröllopet sen. Det blev helt perfekt; min älskade, vackra, fantastiska storasyster fick sin Joakim, allt gick enligt planerna, festen blev så himla lyckad, allt var sanslöst vackert och jag har varit omgiven av de bästa av personer. Skrattat-dansat-jublat-fotat-kramats så oerhört mycket, ni vet, magknipsskratt. Ett och ett halvt tusen bilder har jag att gå igenom innan ni får rapportering från bröllopet i sin helhet, men vi tar en snabb liten kik på det jag instagrammat!

9c4b736eb94d11e2ad9722000a9e2977_7

Min klänning.

60b64244b97411e29b2022000a9f1561_7

Tågresan till Östergötland.

7b0ac69ab99911e28b9422000a1fbe38_7
3e08d9eab99d11e2866d22000a9f137d_7

Förberedelser och vacker vårkväll på Bjärka, dagen innan.

8fd539a2ba1b11e29b2522000a9f13d5_7

Bröllopsdagen: agerade under förmiddagen chaufför åt min syster, följde med till frisören och sminkningen, uträttade ärenden samt hämtade brudbuketten.

0c57ff9cba4311e2876222000a9f0a1b_7

Fotograferade dem bland vitsippor och knoppande träd.

26ae0616ba4d11e29b0e22000a9f12cb_7

Lavendelregn efter vigseln (i bakgrunden mamma, kusin dennis & morbror micke).

883649dcba5e11e2962d22000a1f9aa0_7

Middag!

b617e4f4ba5f11e2842d22000a1f9ada_7

Oslagbart bordssällskap iklädd jordekorr-blicken.

f8f64c1aba6511e2ba9922000a1f9c9a_7

Pappa håller tal.

fe127060ba7011e29df022000a1fb07c_7

Elin och jag <3

f6a75572ba7d11e2822f22000a9f09ca_7

En hel massa tårtor.

e1350f10ba8511e2a1e322000a9e0853_7

Bröllopsvals i rotundan. 

337e0c4aba8611e2852722000a1fbd42_7

Morbror Mikael musicerar.

d364b4c0ba8b11e2b1f822000a1f9751_7

Vi skickade upp lyktor.

7c0d852eba9211e28a5622000a1fbe35_7

Jag, trött men så himla glad efter en perfekt dag.

d98201cabade11e2881c22000a1f9871_7

Dagen efter-blommor. Bära undan bord, montera ned ljusslingor och annat typiskt ‘festen är över’-fix.

e3e7adc0bb0811e2913d22000a9e2892_7

Söndagssol. Vi har haft sådan tur med vädret!

33a9f110bb0911e2b28822000a9f1468_7

Hejdå Bjärka för den här gången.

4590c070bb0911e2aeca22000a9f18e5_7

Sist men inte minst två gulliga (och lite trötta efter hårt arbete) som inkasserat lite dagen efter-godis.