121. Kulturkommittén

Tillbringar fredagen först på Kulturhusets tak. Längst ut, vid fik nummer två, där man inte får betongblockskänsla utan det istället är fullt med rabarber, klängväxter, jordgubbsplantor och annan grönska. Kanske är vi här lite väl ofta nu för tiden, jag, Jonas och Fredrick, men det gäller att passa på. De har ju bara öppet under sommarmånaderna och vi har uppenbarligen, plötsligt, all tid i världen.

Åker hem och äter gårdagens risotto på stående fot, byter innehåll i tygpåsen och när jag går till tunnelbanan igen är det fortfarande varmt ute (och en kan fortsätta vara barbent). Jonas möter mig vid T-Centralen och så handlar vi naturgodis på ICA innan vi promenerar hem till honom. Fredrick kommer efter en stund och tanken är att vi ska ägna kvällen åt diverse kreativa projekt som liksom fallit lite i glömska under det fritidslösa Berghs-året. Eventuellt går mer tid dock åt att göra vår inofficiella kulturkommitté officiell och planera spexiga evenemang för den kommande veckan samt åt att sitta på innergården och dricka vin med sugrör och filosofera.

DSC_0002

DSC_0004
DSC_0006
DSC_0007 2

Fixar med en rad andra saker också. Kollar upp produktionskostnad för att eventuellt börja sälja fotografier och tar itu med lite filmredigering från ett projekt jag påbörjade i höstas. Inser storheten i att bära keps och råkar av en slump ta en helt fantastisk bild i hisspegeln.

DSC_0008
  
DSC_0009
DSC_0019

DSC_0021
DSC_0026
DSC_0028

Framförallt har jag så otroligt trevligt. Skrattar ungefär konstant, pratar om intressanta saker och får så himla mycket inspiration. Känner att jag lever, på ett av de bra sätten. Ljummen sommarnattsluft och favoritpersoner och pepp tills klockan blir mitt i natten och det blir dags att åka hem.

DSC_0030

Världsbra fredag.

120. Let everything happen to you. Beauty and terror. Just keep going, no feeling is final.

Vad händer? Jo, jag känner att jag lever, mer än någonsin. Ingen behöver nypa mig i armen, utan jag känner livet lika tydligt som skållhett vatten mot huden, som glasbitar i foten, som syrebristen efter för många simtag under ytan.

DSC_0040b

Jag sitter på takterrasser bland lummiga växter och dricker kaffe i solen. Jag ligger i min blommiga soffa, läser böcker och svarar inte på sms. Jag pratar i telefon tills klockan plötsligt är efter halv två på natten och vi har vänt ut och in på halva livet (du ringer mig alltid direkt när orden jag skriver kantas av panik). Jag spelar spel och dricker vin med Anna och Julia i köket. Jag är på Berghs i egenskap av någon slags alumn, pratar med framtida studenter och erhåller en sådan där beryktad föreläsarpåse med tack för din medverkan-presenter. Jag undrar om jag ska vara tacksam eller om jag ska avsky dig för hur du vänt upp och ned på hela mitt sätt att tänka (förstörd eller förbättrad?). Jag äter frozen yoghurt med Isabella i Berzelii-parken. Jag springer genom skogen tills det gör lika ont utanpå som inuti. Jag fyller Moleskine-kalendern med kaffedejter. Jag går barfota på klipporna och känner saltvatten mot huden. Jag undrar hur så mycket kan gå fel på en och samma gång. Jag skrattar; av eufori, i ren misär, åt roliga konversationer, åt galna situationer, åt livet. Jag undrar hur det är rimligt att känna så här många motstridiga saker samtidigt, när man ju vant sig vid att inte känna någonting alls. Jag kör för fort och med en ofrånkomlig klump i magen över livets orättvisor.

Du berättar att datumet för begravningen är satt nu.

DSC_0149

Ärligt talat är hela livet ganska absurt för närvarande.

Ibland känns det som att jag berättar allt för er. Ni vet vad jag ätit till lunch och vem jag träffade här om dagen. Ni ser vad jag ser. Vet vart jag hänger. Hur mitt kök ser ut. Det är ju dock inte mer än sakliga fragment, många gånger. Vad enkelt livet vore, om det också vore bara just det som var ens liv.

one

Igår satt jag vid köksbordet med resterande två medlemmar av detta hushåll. Kände att jag levde, mer än någonsin. Lyckligtvis finns mer än skålhett vatten, glasbitar och syrebrist. Det finns onsdagsvin, sällskapsspel, tända ljus, och mitt i natten-telefonsamtal. Klockan noll ett trettio kan man ligga åt fel håll ovanpå sängen med en kudde över ansiktet och skratta högt åt det som sägs i andra änden, sovrumsfönstret på glänt mot nattsvart sommarluft.

Det är inte alltid man känner att man lever. Jag har inte bestämt mig än hur jag känner inför att känna det. Det känns i alla fall.

119. Ödekyrkan, födelsedagsfirande och spelkväll

I söndags förmiddag åkte jag till Ödekyrkan i Krokek med Alicia och Thina, min kusin och moster. Alicia ska nämligen gifta sig med sin Jacob där nu i augusti och jag ska fota, så vi skulle se oss omkring och planera lite.

DSC_0001
DSC_0003
DSC_0009
DSC_0014

Tror att det kommer bli så himla tjusigt! Hoppas verkligen att vädret tillåter en utomhusvigsel.

DSC_0016
DSC_0028
DSC_0029

Sedan på eftermiddagen kom kusinerna, morfar, farmor och ett par andra bekanta hem till oss för att fira min lillebrors, Elias, trettonårsdag.

DSC_0041
DSC_0045

Jag har en sådan fantastisk släkt. Vi åt tårta, drack kaffe och skrattade så himla mycket. Sedan, som alltid, styrde jag och Dennis upp lekar. Man skulle kunna se oss som släktens inofficiella lekledare, något alla sedan länge gett upp på att förändra. Barn som vuxna har accepterat att det är lekdags när vi ses, allt från fyra man i soffan till maffia till diverse andra lekar eller spel. Den här gången blev det en slags gissningslek där man är i två lag, alla skriver ned några namn på figurer och personer var, och sedan ska man på tid och olika sätt gissa vem som beskrivs. I första rundan genom att man i ord förklarar, sedan genom charader, sedan genom enbart ett ord och sist men inte minst genom enbart ett ansiktsuttryck. Ungefär. En anledning till att jag och Dennis älskar sådant här kan vara att vi tänker nästan på pricken på samma sätt, och därför är väldigt bra på att kommunicera i dessa situationer (= goda odds för vinst).

DSC_0052
DSC_0053
DSC_0056
DSC_0057
DSC_0058
DSC_0061

Sedan blev det mat.

DSC_0068
DSC_0069

Efter att regnet satt stopp för släkt-brännbolls-planerna på ängen begav sig de flesta framåt kvällen hemåt. Dennis, George och morfar stannade dock kvar och spelade Mah Jong på altanen med mig och Andreas.

DSC_0070
DSC_0072

Att bygga upp spelet samt räkna poäng efter varje omgång tar nästan lika lång tid som själva spelomgången. Typiskt bra komplicerat och intressant spel med andra ord.

DSC_0074

DSC_0075

Efter ett tag började det regna, så vi körde klart rundan med paraplyer och flyttade sedan in i köket. De blev kvar och spelade tills det blev mörkt, sedan var den söndagen förbi. Att ha släkten på annan ort är helt klart en av de sämre sakerna med att bo i Stockholm.

118. Husvagnskyrkan

Efter att jag lämnat Hästö och skärgården åkte jag in till stan en snabbis för att hälsa på Linn, Olle, Lisa och Kristin som hängde i Folkparken. De har renoverat en gammal husvagn, döpt den till Husvagnskyrkan och öppnat ett rullande café nu över sommaren. Dit kan man bege sig för lite Frid, Fröjd & Smörgås, fika lite, hänga lite, prata lite. Så himla tjusigt har de ordnat det, se bara:

DSC_0241
DSC_0239
DSC_0242
DSC_0245
DSC_0247
DSC_0248
DSC_0249
DSC_0250
DSC_0251
DSC_0253
DSC_0256
DSC_0257
DSC_0258
DSC_0260
DSC_0262

Så mysigt!