117. Midsommar

Inleder midsommarafton i Östergötland med West Wing-avsnitt och ensamfrukost. Mamma och pappa har åkt till min storasyster, svåger och lillebror i Örebro. Himlen utanför är typiskt midsommargrå och instagramflödet svämmar över av obscent stora blomsterkransar. Äter upp nektarinerna som finns i kylskåpet och läser ungefär en halv sida i Brideshead Revisited innan koncentrationen sviker. Tittar på fler West Wing-avsnitt istället.

Klär mig i klänning och prickar. Min storebror, Alice och och ett gäng vänner anländer någon gång efter lunch, och plötsligt är huset och köket fullt av fixande och kokande och hackande och vispande och jordgubbsrensande och på altanen grillas det. Någon slags midsommarkänsla infinner sig och vi äter lunch runt köksbordet eftersom det vid dukningsdags regnade ute. Solen kommer dock fram, de andra sträcker ut sig på altanen och jag sätter mig i bilen.

Kör i cirka trekvart genom skogar och åkrar tills det istället blir vatten, hamn och båtar runtomkring mig. Sitter barbent längst ut på bryggan i Arkösund där det doftar hav, väntar in en trettonårig, våtdräktsklädd Axel och tre av hans kompisar som strax dyker upp med båten och tar mig med tillbaka till Hästö, som är Annas familjs sommarö.

DSC_0030
DSC_0032

Här hänger alla redan vid bryggan. Spelar musik. Ligger på filtar och i solstolar. Samlas runt bordet. Det är plötsligt strålande om än disig eftermiddagssol, Valle dyker efter en pinne han tappar ned i vattnet (gång på gång), Axel och hans kompisar åker outtröttligt wakeboard och ring efter båten och det är den där fantastiska, ojämförliga skärgårdsskänslan som genast infinner sig. Den där gå barfota över klipporna-sitta ute sent insvept i filtar-doften av hav-ljudet från båtmotorer-känslan.

DSC_0035

Dukar upp till ett halvt kollo på altanen, rotar i kökslådor som jag hittar lika väl i som de hemma hos mig och sitter på soffbordet med ett glas vin. Ön är nästan som vackrast såhär, i kvällssol och med människor och hundar i omlopp, i full aktivitet. Vincent, Valle och Simba jagar pinnar och varandra, tigger klappar och pussar samt placerar sig strategiskt intill grillen. Folk sitter på berget, bryggan, altanen, gräset, vid köksbordet och i soffan, man pratar om en sak här och en annan där, om dåtid, nutid och framtid.

DSC_0036
DSC_0038
DSC_0040
DSC_0041
DSC_0043
DSC_0046
DSC_0047
DSC_0049
DSC_0050
DSC_0052
DSC_0056

Kvällsolen står fortfarande ovan trädtopparna och den disiga havshorisonten när vi slår oss ned för att äta. Det bjuds på grillad oxfilé, lammracks, ugnsgratinerade grönsaker och fetaost, råsallad, grillad lök, sås och vin. Anna hittar en bra hatt mot mygg och efter en stund dyker ett gäng grabbar upp för att grilla burgare.

DSC_0057
DSC_0060
DSC_0061
DSC_0063
DSC_0068
DSC_0070
DSC_0075
DSC_0077

Vi sitter kvar ute, länge. En klotröd sol sjunker bortom horisonten, vi samsas med en miljon mygg, dricker mer vin, samtalar och äter mörk choklad. Någonstans i gränslandet mellan sommarkväll, skärgårdsidyll och en obegriplig verklighet. Niklas tröttnar på myggen och iklär sig en rustning av keps, jacka och stövlar (med tveksam framgång) och alla sprejar vi oss med myggmedel för att slippa gå in.

DSC_0080
DSC_0082
DSC_0083
DSC_0099
DSC_0106
DSC_0107

Tillsist röjer vi ändå undan. Tar farväl, vissa åker hem, vissa går och lägger sig, andra dansar på bryggan och du och jag går ned till din lilla stuga.

Vi kryper ned i sängen någon gång efter midnatt. Fåglarna sover, mörkret har fallit, havet utanför fönstret är stilla och ord kan liksom inte riktigt linda in verkligheten. Vi försöker ändå. Att tala om det omöjliga. Att tala om framtid i en avstannad nutid utan att förglömma en tidigare så självklar dåtid. Eller kanske, att tala om en nutid med en avstannad framtid när man helst vill hålla fast vid en mindre komplicerad dåtid. Det är kolsvart och nästintill knäpptyst och vi försvinner under tjocka täcken, murar av kuddar, ned i en molnmjuk madrass isolerade från omvärlden. Jag försöker förklara att du aldrig kommer bli lämnad kvar. Att jag aldrig kommer låta hela världen gå vidare utan dig. Att: det finns inget bäst före-datum efter vilket du förväntas vara hel igen, efter vilket jag någonsin kommer ha tröttnat. Vi ligger tysta, och låter tystnaden tillsist byta samtalsämne. Du försöker förklara för mig andra saker, saker som jag behöver förstå. Jag tror att vi låter evighetsminuter av tystnad passera mellan alla våra ord, som om vi vore knackiga grammofonskivor och hoppar över hela strofer. Det gör ingenting. Efter snart tretton år finns mening även i tystnaderna, tystnaderna som tar vid när orden tar slut. Jag säger att jag inte vet, att jag har ingen aning, om vad som är rätt eller fel beslut att ta nu. Två timmar utan tidsuppfattning. Tillslut rinner orden iväg, vi diskuterar sömnigt hur småfåglar lär sig flyga och somnar någonstans mellan raderna.

Efter nio timmar-nånting vaknar vi av fågelkvitter, gnuggar gruset ur ögonen och det är som att det tar lite extra lång tid att blinka tillbaka sig till vakenhet här. Uppe i stora huset sitter redan en skara nyvakna runt köksbordet och även vi fixar frukost och ockuperar varsin fåtölj. Dricker kaffe. Pratar och skrattar och njuter av skärgårdsmorgonen trots en tung, mulen himmel utanför.

DSC_0113
DSC_0115
DSC_0116

Vid klockan ett kryper vi barbenta upp i soffor och fåtöljer med balkongdörren öppen mot de gråa skyarna och ändå ljummen sommardagsluft, dricker ännu mer kaffe och lyssnar på Jonas Gardell när han inleder årets Sommar i P1.

DSC_0127
DSC_0128
DSC_0129
DSC_0130
DSC_0132
DSC_0133
DSC_0135

Tillbringar resten av dagen med bergspromenader (de där vägarna över klipporna som man skulle kunna gå med stängda ögon vid det här laget). Gosar med favoritlabradoren Valle. Äter sesamfrömarinerad sötpotatis och grönsallad, färskpotatis, tomater och färsk lax från fisk-Eva. Dricker lite mer kaffe på det.

DSC_0162
DSC_0166
DSC_0167
DSC_0168
DSC_0169
DSC_0175
DSC_0178
DSC_0188
DSC_0190
DSC_0193
DSC_0199
DSC_0201
DSC_0212
DSC_0221
DSC_0224
DSC_0226
DSC_0228
DSC_0236

Sedan skjutsar Gurra över mig, Eric och Patricia till fastlandet igen,
jag far in mot stan för att säga hej till några fler bra personer
och det ungefär var midsommar tjugohundratretton.

DSC_0237

116. The path that heaven runs through miles of clouded hell

I måndags hämtade jag Julia, Philip och Philips kompis Ludde efter dagis och skola. Fixade mellis, packade vattenflaskor, knöt fotbollsskor och sedan var vi på pojkarnas fotbollsmatch och hejade.

På tisdagen lunchade jag först med Felicia från min gamla klass, alltså pre-Berghs, och sedan mötte jag upp Jonas och Fredrick. Vi satte oss på Kulturhusets tak och fikade, njöt av solen och pratade om allt möjligt.

DSC_0001
DSC_0002
DSC_0003
DSC_0006
DSC_0010

Tycker himlans mycket om dessa två alltså.

DSC_0012

Sedan skulle Fredrick iväg så jag och Jonas begav oss istället ut på jakt efter snören, knappar, spännen och dylikt till ett projekt han håller på med.

DSC_0034

När jag sedan satt på tunnelbanan hem smsade pappa och sa att han var i Stockholm, och hade en timme lite senare innan hans tåg skulle gå. Så efter en sväng hemma och jordgubbsätarpaus begav jag mig in till staden igen.

DSC_0036
DSC_0037

Omsluts av en pappa-famn och äter cappuccinoskum med sked medan vi pratar om böcker. Pappa säger att han föredrar böcker där det tar tvåhundra sidor att lära sig allas namn, som Tolstoj, skrattar jag. Frågar om han läst Brideshead Revisited och säger att Anna Karenina nog står härnäst på min läslista. Pratar om framtid och jobb och födelsedagar med han som gett mig lockar och skrattgropar och kärleken till att läsa. Sedan promenerar vi till stationen, stannar till på Pocket Shop en sväng och skiljs sedan åt.

pappa

115. Söndagsdejter

Torsdag och jag försöker hålla om dig över telefon,
fredag och tiden står still,
lördag och Jonas övertalar mig att sol och park visst är en bättre idé än soffan,
söndag och någon slags ordning är ändå återställd.

.

Du står som Lång Kort Kort, Kort Lång, Kort Kort Kort Lång, Kort Kort, Lång Kort Kort i min telefonbok (ingen konstighet), jag frågar hur länge du blir kvar i Stockholm och du informerar att du väl tänkte stanna tills strax efter att vi tagit en förmiddagsfika på söndag. Jag skickar jublande emoticons till svar.

På Espresso House i frukosttider finns sen inte bara David, utan även Jonatan och Linn. Vi sjunker ned i sofforna, dricker kaffe och skrattar hela vägen till magknip. Ett slitet post-Hultsfred-gäng men man kommer ganska långt tydligen med torrschampo och bekväma cafésoffor.

DSC_0009
DSC_0024
DSC_0026
DSC_0011
DSC_0020

Tåg går åt olika håll och kvar är jag i ett soligt Stockholm. Promenerar på bekanta gator och intill glittrande vatten, möter sedan upp Natalie och Sophia på Svenskt Tenn för att äta lunch i tesalongen.

DSC_0001
DSC_0006
DSC_0005
DSC_0004
DSC_0002
DSC_0007
DSC_0009 2

Bra lunch, plats och framförallt människor. Efter detta intog jag fönsterplats på Birger Jarls-gatan och var produktiv i ett par timmar. På trottoaren utanför passerade plöstsligt tre sheriffklädda personer på varsin häst som om det vore det naturligaste i världen. Ena stunden sken solen, i nästa kom en störtskur och sedan från ingenstans en hagelstorm. Högst oklart.

9369b864d6ad11e2939b22000a1f9251_7

På kvällen mötte jag upp de andra två medlemmarna i det vi nu kallar Berghs IC Biokommitté, Fredrick och Jonas, för att kolla på Sofia Coppolas The Bling Ring. Även David och Emma anslöt sig till biokvällen. Det känns dock som att vi i kommittén sitter lite löst, vi lyckas nämligen oftare än inte välja filmer som inte är särskilt bra, och även Bling Ring var något av en besvikelse. Nåväl, bättre lycka nästa gång. Efter det tog vi farväl och sedan for jag hem, mycket nöjd med min söndag.

114. Onsdag

En onsdag. Jag var trött, men det var likväl en rätt fin onsdag innan den blev mer en onsdag av den sorgliga sorten. Efter ett par timmars barnvaktande, pusslande, middagslagande, inomhusbasket och barnkindspussande tog jag tunnelbanan till Zinken för att hänga en liten stund med några fina personer från klassen. Platons flickvän Lotta fyllde år och bjöd på tårta. Stockholm bjöd på kvällssol. Vännerna bjöd på skratt.

DSC_0015
DSC_0018

Allas älskling, Frank, var där. Okej alltså hunden bakom Robin.

DSC_0020
DSC_0023
DSC_0024

Jag har ganska många bilder på Frank, som tyvärr var mer intresserad av tårta, att leka med en kork och inspektera take-away-ris än att snällt sitta och gosa. Typiskt.

DSC_0027
DSC_0029
DSC_0034
DSC_0035
DSC_0036
DSC_0044
DSC_0045
DSC_0052
  
DSC_0064
DSC_0066
DSC_0067
DSC_0073

Värdig onsdagskväll ändå.