165. Förlåt att jag är sen

DSC_0381

Sitter i en solig stentrappa och staden lever men jag hör
inte främlingarna som skrålar runt omkring, nej jag
fokuserar på orden mellan pärmarna i mina händer och
väntar ju på dig.

Du är sen och säger vi hel så är
jag alltid
den som tar tunnelbanan som är framme tre minuter i och
du alltid
den som tar tunnelbanan som är framme tre minuter över.
Du brukar bli sen och jag har alltid med en bok;
ingen av oss byter någonsin tunnelbana.

DSC_0390

Jag vet att du alltid hittar mig så jag har
blicken i boken och inte ut över Sergels torg och
dessutom har jag redan slutat låta min blick
ständigt söka sig till dig.
Så plötsligt en arm som läggs runt
mina axlar och jag tittar upp
(stänger boken)
och ler soligt.

hej

Vi visste inte att dagen skulle sluta med bortvända blickar,
de korsade armarna frusna trots gassande sol eller att du
skulle kunna stå tio centimeter ifrån mig med
handen på min arm och ändå kännas
längre bort än någonsin.
Och på stentrappan utbyttes en enkel hälsning
för sista gången om det ens var enkelt då för
konsekvenserna hängde nog redan i luften bara
att ingen av oss ville säga någonting
men älskling
förnekelsen förde oss hit och
till slut måste vi faktiskt använda ord.

DSC_0384

Efter fyra timmar skiljs vi åt utan att skiljas åt,
orden blottlade luftslottet och
konsekvenserna slog slint.
Du bad om tid där jag bad om verklighet men du
hade ingen sanning att erbjuda och
mina batterier var redan förbrukade.
Du skulle aldrig igen så obrytt kunna
sätta dig intill mig på ett soligt stentrappsteg,
lägga armen runt mig och säga

hej
förlåt att jag är sen

med lättsam ton och sedan fråga vad jag
läser för något för vi sade orden högt till slut, och jag
vänder mig ju inte längre om när jag går.

164. Grolsch x Radar

I fredags (för en vecka sedan nu) var det ju Grolsch Block Party vilket inleddes på angenämast möjliga vis med vin, popcorn i prickiga påsar och parkhäng vid Nytorget med annat fint folk från Radar Magazine.

DSC_0948

Som Mattias, Louise och Annizeth

DSC_0955

Yulia (i en rätt representativ pose för bloggare på picknick, vågar jag påstå)

DSC_0956

Sonja och Max

DSC_0958
  
DSC_0960

Hanna

DSC_0962
DSC_0965

Sedan gick vi vidare till Weekday, där mötte jag upp ytterligare ett gäng bra personer, exempelvis Julia & Julia nedan samt en massa fler som visst inte kom med på bild.

DSC_0982
DSC_0987

Resten av kvällen kilade vi runt kring kvarteret, var en sväng på Södra Terrassen, Kägelbanan och så vidare. Gillar det här med block party alltså!

Translation:

Last friday I went to Grolsch Block Party. Started the fun with wine and popcorn in the park with the Radar Magazine crew, followed by festivities at Weekday, Södra Teatern, and Kägelbanan. Had a great time with lots of friends and happy Stockholmers enjoying the Swedish summer’s last few breaths.

163. We are not in love and I allow you not to love me

26732443faf74e956e7176d5128daa67

source

We catalogue our memories like flowers pressed between books,
let them bleed dry in preservation,
categorise them as if they were never special,
put them on a shelf to gather dust and be forgotten.

We label the nature of our recollections:
this is when you kissed me and
this is when I lost you
this is when I broke my arm and
this is when my baby brother was born
this is when I started walking away without looking back and
this is when I swore at you in the middle of the night
this is when I nearly missed my flight and
this is when the child called out for me instead of his parents
this is when I told you I didn’t care anymore and
this is when I went home and cried because it was a lie

I write ink-less letters in the July rain and
bind together words which will never be said out loud.
I shout, explain, defend, deny, and I
eventually say goodbye;
decide us over with.

We were never as afraid as we ought to have been of
the things that could truly hurt us.
We feared not climbing on rooftops or
water in our lungs or the strength of ocean waves.
We feared not driving too fast or saying
words we could never take back or
pushing our bodies to the
irreversible.

Instead we were afraid of failing exams and
falling in love; but we are not in love and
I allow you not to love me.
Instead we feared we would never leave and so we
fled the scene prematurely, and
we feared caring too much so we made sure
that we would never let anyone in.

And words mean nothing after
three hours of sleepless sleep yet
they set fire to our world and
the sky explodes into a storm even
though it all sprung from
artificial thoughts.

We grew up and we were always afraid,
but never afraid enough of
the things that would
actually kill us.

We made every mistake in the book
because we were always avoiding the wrong things,
but waking up each morning is also how we heal,
and this is why we’re dangerous:
we just keep on surviving.

162. Det finns en smula sommar kvar

Smider planer på uteserveringar med dovt gröna bord och fjärilsbesök, beträder tunn is och hösten känns spännande och läskig på samma gång när vi dricker kaffe i solen, ackompanjerade av Stockholmstrafik.

DSC_0929
DSC_0930
DSC_0933

Promenerar från city genom Gamla Stan och till Söder för att sluta upp med Robin och Christian på Skinnarviksberget. Sommardagarna har tickat på men denna fina extrafamilj jag funnit i mina klasskamrater det gångna året finns kvar och det är så himla enkelt att sitta på höjden med dem och blicka ut över vår stad. Okomplicerat och skrattfyllt.

DSC_0935
 
DSC_0940
 
DSC_0938

DSC_0942
DSC_0943

När kvällen börjar svalna plockar vi ihop våra tillhörigheter och promenerar långsamt nedför, studsandes över klipporna och fnittrandes i solen. Promenerar till La Neta för en matbit och beger oss sedan till Supper för någon slags fortsatt torsdagslyx. Hade tänkt åka hem långt tidigare men ville hela tiden hänga med dessa bra personer lite till, bara en liten stund till.

Translation:

On thursday I had coffee in the sun with Annie and Michelle and made scary but exciting plans for the future. We then met up with Christian and Robin atop Skinnarviksberget and enjoyed the view of our beautiful city and each others uncomplicated company. Ended the day with Mexican food at La Neta and then wine at Supper.