190. Solkatter

Ship on WallOcean
 
DSC_0002b

Bjuder dig på pasta med pesto i mitt kök och så pratar vi i nästan åtta timmar. Vi dricker sanningar och utbyter vitt vin, klockan slår två och jag somnar innan du ens hunnit till tunnelbanan. Jag tar minst ett fotografi om dagen på solkatterna på min vägg, de är nämligen aldrig helt lika från dag till dag. Ljuset filtreras genom träd med minskande mängd löv på grenarna, vinklade persienner och spetsgardiner för att sedan lämna temporära ärr på mina vita väggar. Det är söndag och jag äter lunch sittandes på sovrumsgolvet, somnar två timmar mitt på dagen ovanpå prickiga lakan och sätter upp bilder på min vägg med randig tejp. Har höstsol på kinderna och stickat mot huden när jag försvinner in i skogen, promenerar i en timme på de fallna lönnlöv som täcker stigarna. Köper päron, mjölk och färska blommor på ICA och fyller sedan alla glasvaser jag kan hitta med sköra, pastelliga kvistar. Ställer dem på byrån, på skrivbordet och i fönstret. När kvällen sedan faller på tänder jag alla levande ljus jag äger, allt för att fylla mitt rum,

med sådant som inte är dött.

DSC_0017
 
DSC_0002

189. Jag vill bara skriva om förändring

DSC_0057
 
DSC_0073

Tänker att jag inte riktigt förstår varför det är
våren
som står för nytt liv när det är
höst
och jag bara vill skriva om förändring.

Om hur allting ändrar färg och gröna linjen kör extra
långsamt eftersom det är löv på spåren,
om hur jag håller på att lära mig vilja
vara glad och att det är
utmattande och
skrämmande men ändå lite
spännande.

Jag samlar citat på hög i ett
dokument som är längre än en kandidatuppsats och
skulle jag forska om livet skulle jag börja
där men jag vill ju bara skriva,
bara sätta ord på allting som händer just
nu men det går inte riktigt jag är för
trött och det går så fort.

Det är höst och jag försöker utan framgång
sätta fingret på de trånga hissfärderna,
den sköra fullkomligheten,
stunderna på köksgolvet som gör allting komplett och
en verklighet utanför min bekvämlighetszon.

Din spellista stannade för länge
sedan på tjugotre låtar, slängdes in i
en undermapp titulerad perioder i mitt liv,
slumpmässigt under januarilycka och
ovanför i denna ljuva sommartid (2013).

Det är höst och allting blir till något
annat, jag blir varm av att frysa och
varm av att bära halsduk och
varm av moccamaster-kaffe på kontoret.

Hade en klump i magen i fem dagar men
den försvann med förkylningen så
kanske var det inte
du
utan bara iprenen.

I köket skrattar de och jag
äter yoghurt vid mitt skrivbord en
fredagskväll i ett upplyst kontorslandskap med
pennor, block, akvarellfärg, designjobb och css-kod
runt omkring mig har
huvudvärk sprungen ur trötthet men vill ändå
knappt åka härifrån.

Det är den sortens dag då jag bara fastnar
med blicken och säger samma sak tre gånger,
tänker att allt nog går över snart och är på min vakt
efter stupet men regnblöt asfalt ger envist vika
åt höstsol och jag blir bjuden
på kaffe som plötsligt sträcker sig
en och en halv timma och jag går
därifrån med förnyat förtroende och
en visshet om att jag kanske kan
överleva
på riktigt den här gången eftersom
jag gör allting annorlunda nu.

188. Torsdagsjazz

Världens finaste David var i Stockholm på kurs förra veckan, så i torsdags kväll möttes vi upp för o dricka vin och prata om livet på Morfar Ginko.

DSC_0014

Helt ovetandes hade vi tajmat det så sjukt bra, det var nämligen livejazz hela kvällen. Helt fantastiskt!

DSC_0021
  
DSC_0029

Hade en sådan himla bra kväll. Pratade om precis allt. Livet och förhållanden och spännande saker och framtid och jobb och sorgliga saker och saker som borde pratats om för länge sen, jobbiga saker och roliga saker, drack mer vin och njöt av jazzen. Det är något ovärderligt med människor som liksom känt en hela ens liv. Som kan förstå saker de kanske inte egentligen kan relatera till, enbart för att de känner en, för att de liksom alltid varit med.

DSC_0044
DSC_0045
DSC_0047
DSC_0053

Världsbra torsdag. Sån himla favoritperson. <3

Translation:

On Thursday I met up with David for wine at Morfar Ginko. We had unknowingly timed the day perfectly, and they played live jazz all evening! It was absolutely brilliant. We drank lots of wine and talked endlessly about everything of importance and all nonsensical things in between. There’s something so special about people who’ve known you forever. I adore this person so much.

187. Livet just nu och en födelsedag

Alltså ursäkta. Så himla dött här inne. Är upptagen med att starta företag och flytta in på vårt nya kontor, göra allt klart inför lansering, jobba extra på en barnrättsorganisation tre kvällar i veckan, frilansa med olika design-/kreatörsuppdrag, få min dagliga dos Aaron Sorkin-geni i form av Studio 60 (behövde, tro det eller ej, west wing-variation!), utstå en dunderförkylning, samt dricka kaffe och måla med vattenfärg 23.30 en vanlig tisdagskväll. Min kropp är i stort behov av sömn och min garderob av en tvättstugebokning, men det är med undantag av förkylningen en bra sorts trötthet när jag stupar i säng någon gång efter midnatt. Och inte finns det någon ångest måndag morgon heller.

Likväl. Förförra söndagen (tror jag det blir, söndagen som kom efter lördagen i mitt senaste inlägg i alla fall, hehe) var jag ju fortfarande på Norrköpingsvisit, fast på morgonen satte vi oss i bilen för att åka till Örebro för att fira min storasysters födelsedag. Sedvanligt kaos när hela familjen ska in i bilen och iväg, blir mer sitcom av resan än fridfull färd, så att säga. Inledde dagen på Boda Borg (min 29:åriga systers önskemål, barnasinnet kvar och sådant där ni vet), det blev faktiskt himlans kul och fortsatte ungefär i samma skratt-kaos anda som bilfärden dit. Ex antal klarade rum, ömmande knän och blåmärken senare kom vi i alla fall hem till min syster och svåger.

DSC_0104

Jag och Andreas var tvungna att kollapsa av trötthet en stund.

DSC_0114

Jag frågade honom varför han låg sådär med armarna, han sa att det var trångt.

DSC_0125

Sedan bjöds det på middag. Vi skrattade och hade det trevligt och sedan blev det paketöppning.

DSC_0135
 
DSC_0130
  
DSC_0138
DSC_0141

Elias var mest koncentrerad på att leka med Mini-Hopp, Elins och Jockes kanin, Elin väntar nedan nervöst på en överraskning.

DSC_0143
DSC_0146

Pappa.

DSC_0147

Mamma och Andreas.

DSC_0181
DSC_0185
DSC_0193
DSC_0194
DSC_0199
DSC_0208
DSC_0212

Efter tårta, kaffe och sällskapsspel satte vi oss sedan i bilen och åkte tillbaka till Norrköping. Bra och fin familjedag! Dagen efter tog jag morgontåget tillbaka till Stockholm.

Translation:

I apologize for how boring it’s been in here lately. I’ve been busy starting a company and moving into our new offices, preparing everything for next week’s launch, working extra three evenings a week at a children’s development organisation, doing freelance design work, getting my daily dose of Aaron Sorkin’s genius in the form of Studio 60, enduring the cold from hell, and drinking coffee and painting with watercolours at 11.30pm. My body needs sleep and my wardrobe a visit to the laundry room, but other than the cold it’s been a good kind of tired when I fall into bed sometime after midnight. And Monday mornings are nowadays pain free.

Anyways; the Sunday following my last post the entire family drove to visit my sister and celebrate her 29th birthday. It was a lovely, typically chaotic, laughter-filled day with the family. Was dead tired when we got home, then the following day I took the train back to Stockholm.