208. Bad habits, you

nishe

nishe

What you’ve become, is a series of bad habits.
You’ve stopped going to bed, filling your blood stream with caffeine and letting your phone go to voicemail every time it rings. You treat your hurts with painkillers and forget to water the plants. Someone should remind you, that you’re an adult now. Remind you that yoghurt for dinner isn’t good enough and that no one else is going to take out the trash.
Listening to Bon Iver at one twenty-eight in the morning isn’t a cure for anything, and it doesn’t help you sleep. It only makes you sadder.
Stop clinging to your sadness.
Yes, happiness is scary. It’s more unpredictable than sadness and tends to, at least initially, drain you of all energy. But, come on. You were never a quitter. Cling to the future the way you cling to your bad habits. Replace your bad habits with hope.
Call your mother back and stop fleeing the scene. Let your guard down.
Love until it hurts.
Love because it hurts.
Love because.
Love.
You cherish your bad habits as if they were secret weapons. You are convinced you could throw them all out, if only you wanted to, which incidentally, you don’t. You’ll find out however, soon but not nearly soon enough, that this isn’t true. Your bad habits nearly kill you, and you are not in control.
You once went an entire week without coffee, because you could. You once went an entire week on nothing but coffee, because you could. You shut out the person you want the closest, because as you’re sitting across from his patient gaze, you find yourself unable to tell him anything at all. You stare out the window, incapable of answering his questions, utterly paralysed by the realisation that your bad habits have gone rogue on you. They built a wall around your heart and your truths, stronger than authorised, and you realise as you sit there wanting nothing more than to let the other person in – that you can’t. You’ve been outmanoeuvred by the very bad habits you once took such pride in.
They’ve locked you up, and discarded the key.

207. IKI IKE AW

Det slog mig när jag skulle sätta ihop det här inlägget att jag inte direkt nämnt vad jag ägnar mina dagar åt nu för tiden, mer än möjligtvis i förbifarten. Och min “About”-sida är ju också den lite utdaterad. Det är ju knäppt, till helgen är det ett helt fricking halvår sedan jag tog examen. Jag vet knappt om jag tycker det känns som lång eller kort tid förvisso, men Berghs känns i vilket fall som ett helt annat liv vid det här laget.

Den korta versionen är att jag och tre andra fenomenala kvinnor från min Berghs-klass (Annie, Martina & Siduri) har startat eget. Vi driver en digital affärsutvecklingsbyrå, IKI IKE, och tror på innovation framför reklam för att uppnå lönsamhet. Vi tycker att det är dags att bedriva sin verksamhet på användares och konsumenters villkor, genom att vidareutveckla sitt erbjudande och erbjuda bättre tjänster med smartare affärsmodeller (som alltså inte kräver tiotusen pop-up-banners för att existera), snarare än att bara skrika högst i det offentliga rummet. Vi har mycket fokus på tjänsteutveckling – tror på att utveckla sådant som folk har nytta av snarare än att bara försöka ompaketera det man har och alltid haft, för att folk ska tro sig vilja ha det. Vi har som krav på allt det vi tar fram i lösningsväg att det ska vara lönsamt för avsändaren (och att den lönsamheten ska gå att faktiskt räkna hem), vara av nytta för användaren och ha positiv avkastning på samhället i stort. Vi lever med ena foten i startup-världen, och tenderar applicera det tänket på dem vi jobbar med. Vi anser, för att sätta det hela i lite perspektiv, att iTunes är Apples smartaste kampanj någonsin. Visste ni det, att det var en kampanj från början, för att lansera iPods? Alltså mjukvara utvecklad med syfte att sälja hårdvaran, en “kampanj” som alltså 1) är av konkret nytta för användaren 2) är lönsam för avsändaren 3) smart inte minst pga används även av människor som sitter vid pc framför mac 4) lever kvar och drar in pengar även efter att hårdvaran (iPoden) i princip helt ersatts av nästa produkt i ledet (iPhonen). Långt mer intressant än annonser i tunnelbanan, tycker jag i alla fall. Kommunikation genom innovation, och “kampanjen” gör ju min användarupplevelse bättre, tillhandahåller en service.

Kort och gott tror vi på att göra det lönsamt för företag att göra good shit. Där exempelvis reklambyråer levererar kortlivade reklamkampanjer som talar om för användaren hur hen ska bete sig (om man hårddrar det), ser vi till varumärkens interaktiva möjligheter: utforskar ny teknik, nya affärsmodeller och nya affärskoncept, för att på samma tid (om inte kortare) ta fram långsiktiga lösningar som innoverar varumärkets erbjudande till kund, på kundens villkor. Detta snarare än att isolerat lösa ett kommunikationsproblem, för att temporärt driva upp säljsiffrorna (innan de dalar igen, och miljoner slängs ut på en ny kampanj).

Okej. Vet inte om det blev så himla kort, men vi skippade i alla fall en sammanfattning av de senaste sex månaderna. Hur som haver, vi delar lokaler med en digital designbyrå som heter Söderhavet och som ligger på Drottninggatan. I fredags styrde vi upp en After Work på kontoret, kombinerat ‘bonda med alla trevliga människor som en stressar förbi varje dag’ och lite ‘försenad kontorsinflyttningsfest’ samt en dos ‘företagslanseringsfirande’. Vi var så himla pepp, för att uttrycka sig som en sann bloggare!

DSC_0049
DSC_0051
DSC_0052
DSC_0054

Och det flöt på så himla bra. Det är så många trevliga människor i omlopp om dagarna, som en inte alltid hinner ta tid att prata med. Till en början var det mest folk från just Söderhavet och Nansen (som också sitter i lokalerna) på plats, så det var fint att få prata mer med dem.

DSC_0056
DSC_0059

Efter ett tag trillade det dock även in en massa vänner och familj.

DSC_0065
DSC_0070
DSC_0073
DSC_0075
DSC_0076
DSC_0077
DSC_0082

Visade runt kompisarna på kontoret, drack vin, minglade runt och skrattade en hel massa. Så himla lyckat. De andra höll igång ganska länge, men jag, Anna, Julia och Julia smet iväg framåt sju. Vi skulle nämligen på Thanksgiving-middag hos Annas föräldrar, men mer om det vid annat tillfälle.

Translation:

On Friday we hosted an After Work/belated launch&moving in party at our offices.

206. Gulddjur

Ibland får man kreativitetspanik och måste veckla ut tidningspapper på hallgolvet klockan 00.30 en torsdagsnatt och måla plastdjur med guldig sprayfärg. Så kan det i alla fall kännas lite bättre sen.

DSC_0087

Även om man får färg på hela händerna eftersom man inte inser att någon slags handskar vore en god idé. Och så måste man skrubba tills det nymålade nagellacket ryker också, vilket är irriterande nog att man sedan ska få för sig att man måste måla på nytt på stört. Så blir klockan typ två på natten. Som vanligt. Som alla andra nätter.

DSC_0099

DSC_0085

Med hjälp av guldspray och superlim har jag efter lite fix och lite tålamod (alltså att vänta på färg som torkar är </3) i skrivande stund tre små djurljusstakar i mitt fönster. Förvisso är de fortfarande inte heeeeeelt torra men man kan faktiskt inte förväntas orka vänta hur många dagar som helst. Det är ju inte rimligt att de inte torkat klart på söndagskvällen när de sprayades natten till fredag? Måste ha sprayat på hur tjockt som helst…

DSC_0143

Här bor de nu.

DSC_0052
DSC_0060

DSC_0049

Måste damma fönsterbrädet……..

Translation:

Sometimes one might get a burst of creativity-panic, and so the only thing to do is make golden animal candle holders in the middle of the night and get paint all over one’s hands.

205. Pysselkväll, -natt, & paj.

I torsdags var jag i Uppsala för att ha pysselkväll med Natalie på Papper.

DSC_0050
DSC_0053
DSC_0055

Vi gjorde lite allt möjligt, julpåsar och kort och lacksigill och vek och klippte och klistrade och stämplade och skar.

DSC_0058

Och så bjöds det på julfika också, mitt i.

DSC_0059
DSC_0068

Hemskt mysigt var det! Även om jag och Natalie tenderade sitta och tjattra väldigt mycket i vårt lilla hörn, med konsekvensen att vi halkade efter de mer rutinerade pysslarna i cirka varje pyssel. Och kanske blev allt inte helt rakt och symmetriskt men vi fnissade mycket och var väldigt nöjda likväl.

När jag sedan kom tillbaka till Stockholm och hem till lägenheten hade klockan nästan hunnit bli elva på kvällen. Att Anna och Julia stod i köket och bakade pumpkin pie, med julmusik på högsta volym, var inte överdrivet chockerande. Jag ställde mig på en pall och hjälpte till genom att peka och ha åsikter om saker. Var mycket behjälplig. Sedan satt jag på hallgolvet och pysslade med andra pysselprojekt halva natten, men mer om det vid annat tillfälle. Är inte klar än.

Translation:

On thursday I went to Uppsala for an evening of Christmas crafts with Natalie