212. Konstfacks julmarknad

För att fortsätta på temat sådant som legat och skräpat på mitt minneskort; förra helgen var jag, Fredrick, Anna och två klasskompisar till henne på Konstfacks julmarknad. Det fanns mycket fint men var tyvärr lite för hetsigt och trångt för att verkligen vara mysigt.

DSC_0058
 
DSC_0060
 
DSC_0064

Det var något med att Fredrick började skratta åt mig precis när jag tog den här bilden. Är inte helt säker på vad men har för mig att jag backade in i en massa grankvistar precis när jag knäppte, därav suddigt och han tycker väl jag ser kul ut.

DSC_0070

Älskade för övrigt illustrationerna på bordet ovan. Och ljudvisualiseringsplanscherna nedan.

DSC_0073
DSC_0076

Sedan satt vi hela gänget och pustade ut på en bänk en liten stund, hämtade andan.

DSC_0077

Utmattade av trängseln for sedan Fredrick och jag till Mellqvists för lite kaffe, lunch och livsuppdatering. Mysigt.

DSC_0079

Och det var den lördagsförmiddagen. Har ni gjort några julmarknadsfynd än?

Translation:

Last weekend, a few friends and I went to Konstfack’s yearly Christmas Market. They had lots of lovely things, but unfortunately it was a bit too crowded and hectic to be properly Christmas cosy. Afterwards, Fredrick and I went for a coffee to catch up with each other’s lives.

211. Lite blandat

Jag är inne i en period då jag är hemskt dålig på att dokumentera. Tycker för närvarande det är roligare att ta bilder med iPhonen när festen har dött ut; klockan slagit fyra på natten och kvarvarande gäster ligger i varsin soffa och filosoferar. Eller på Anna och Julia när de bakar mitt i natten eller sitter och fnittrar på köksgolvet, vår ojämförliga konsumtion av stearinljus såhär i vintertider och koncentrerade kontorsstunder, snarare än att jag kommer mig för att med systemkameran ordentligt dokumentera julmarknader, vackra dukningar, skogspromenader, middagar och adventsfester. Det är så himla mycket som inte kommer med längre, eller som i alla fall inte kommer med ordentligt, vilket ofta är lite synd i efterhand. Likväl. Här kommer i alla fall lite allt möjligt som hänt de senaste tre veckorna.

Det här var nog bara en dag då jag gillade att det var ljust i mitt rum. Annars är det ju nästan alltid mörkt, nu för tiden. Efter detta dammade jag också min byrå. Insåg att det behövdes pga ser ju bedrövlig ut nedan.

DSC_0056
DSC_0057 2
DSC_0062

Mika kom hem efter tre månader i Vietnam. Jag hade hennes lägenhetsnyckel och därmed första tjing på att krama om henne när hon kom till Stockholm.

DSC_0057
DSC_0055

(Jag skulle dokumentera hennes fina rosett på klänningen, det gick visst inget bra alls, med tanke på att den inte ens syns)

DSC_0063

Samma kväll hade vi mexikansk afton i kollektivet. Drack vin och åt mexikansk majssoppa, quesadillas och guacamole.

DSC_0064

Dagen efter promenerade jag och Julle i skogen och samlade sådant som behövs när man ska julpynta. Kottar och grenar ni vet. Kanske inte helt enligt allemansrätten, förlåt. Närodlat är bra?

DSC_0072

På kvällen kom Mika och Julia över till kollektivet för middag och Vietnam-berättelser. Vi lagade saffransrisotto med räkor, tomater och bladspenat.

DSC_0084
DSC_0089

Efter maten koordinerade allas vår lekledare Julia bak av saffransbullar inför adventsfesten vi skulle ha helgen därpå. Framförhållning! Drack vin, åt mörk choklad och bakade.

DSC_0103
DSC_0115
DSC_0122
DSC_0124

Riktigt bra blev det.

DSC_0134

Och så en annan gång hängde jag på golvet och Google Hangout:ade med två av mina favoritpersoner, Fredrick och Jonas. Gullisar.

TrioSkype

Förra helgen firade vi in första advent med adventsfest hemma hos oss. Vi var väl en tjugofem stycken som klämde in oss i lägenheten, drack glögg, vin och drinkar, åt julgodis, spelade julmusik, hade gnuggistatueringsverkstad i köket och annat knäppt men kul. I samma anda som spretigheten i det här inlägget dokumenterade jag de som trillade in tidigt och hängde innan vi drog igång, samt de som var kvar när klockan slog fyra och de flesta åkt hem, och ingenting alls under själva adventsfirandet. Var upptagen med att vara där, antar jag. Men ja, det var mysigt i alla fall.

Innan:

DSC_0085
DSC_0092
DSC_0096
DSC_0098

DSC_0103

Efter:

DSC_0112

Sen så har jag pysslat en del också. Lite julklappar och lite åt mig själv och lite experiment. Helst mitt i natten. Gärna på vettiga platser som i sängen eller på min golvmatta. Har blivit beroende av guldsprayen, den är bland det roligaste jag äger och jag vill använda den jämt. Kommer bli förgiftad.

DSC_0115

Kladdpapper.

DSC_0117

Translation:

A little bit of everything from the past few weeks.

210. Thanksgiving

För ett tag sedan, innan det egentligen var Thanksgiving på riktigt, var vi bjudna på Thanksgiving-middag hemma hos Annas föräldrar. Det var jag, Anna, Julia, Julia, Annas familj och några vänner till hennes föräldrar. Vi kom dit och bjöds på vin, sedan hängde vi i soffan en stund tills det var middagsdags.

DSC_0085
DSC_0086

DSC_0087

Välkomsttal och skål, och sedan var det dags för mat. Det bjöds på alla möjliga lyxigheter som hör högtiden till, kalkon och sweet potatoes och cranberry sauce och allt det där.

DSC_0090
DSC_0091
DSC_0092
  
DSC_0095
DSC_0097
DSC_0098

Sedan satt vi kvar länge runt bordet och drack mer vin och tjattrade. Axel övergav oss för andra aktiviteter.

DSC_0102

Jag, Anna och Julia hade kvällen innan bakat pumpkin pie, vi var nämligen efterättsansvariga. Eller, okej. Anna och Julia bakade pumpkin pie kring midnatt, jag stod på en pall och pekade och hade åsikter. Men det blev gott och bra och allt sådant i vilket fall.

DSC_0103
DSC_0111
DSC_0112
DSC_0123

Vi körde på en, ahem, “rustik” uppläggning. Täckte vissa sprickor som uppstod vid förflyttningen till fat med florsocker och valnötter.

DSC_0133
DSC_0148
DSC_0152
DSC_0157
DSC_0168
DSC_0173
DSC_0174
DSC_0178

Vi förflyttade oss slutligen med kaffe och vin till soffan i något slags obligatoriskt matkoma och pratade om både det ena och det andra till långt efter midnatt, sedan åkte vi hem och S-O-V. Var så himla trött efter en lång vecka, men, det var en oerhört trevlig kväll och bra tradition!

Translation:

A while back now (a little early, admittedly) we celebrated a Swedish-American Thanksgiving at Anna’s parents’ house. 

209. Överlevnad

nische

nishe

“Ibland förstår jag inte hur vi överlevde. Båda två. Att det gick.” Inte jag heller. Är det det här som är det alltså? Överlevnad. Är december tjugohundratretton någon slags andra sidan? Kanske. Vi ligger tätt intill varandra, raklånga i en soffa för tre, på adventssidan av midnatt.
Jag kan andas. Så lever, det gör jag ju i alla fall.
Alla överlevde nämligen inte tjugohundratretton. Och i takt med att fler bud trillar in så önskar jag inget hellre än att det här jävla året bara ska vara över nu. Över så att vi kan leva. Jag vill inte överleva något mer, jag vill bara få leva.

Klockan blir fyra på natten. Jag kryper ned i en renbäddad säng och hör er pyssla med det sista inne i köket. Ni diskar vinglas till tonerna av Band of Horses som stillsamt sjunger genom min sovrumsdörr att no one’s ever gonna love you more than I do. Jag leker med tanken på att älska dig. Oförståndigt och mot alla odds. Vet att jag är förlorad när jag ser dig skala potatis i mitt kök. Vem som helst kan förlora sig i det stora, i milstolparna. Men när du lägger gaffeln intill kniven på mitt köksbord, då är jag ute på djupt vatten.

Jaha, och vad har det med överlevnad att göra? Jag vet inte. Tjugohundratretton skulle ju bli året vi fick rätsida på allt. Inte året då allt krossades, om och om igen. Men i förfallet fanns också, faktiskt, något mer. Satt ju trots allt på Centralstationen i juli ackompanjerad av ångesten och överlevde. Tvingade i mig hallonyoghurt som smakade papper och tog tåget hem. For hem och inte bort och åt varenda jävla hallon. Och någonstans på andra sidan allt limmande och lagande återfanns, ja jag vet inte vad, förmågan att känna alltdetdär av blotta tanken på dig vid mitt köksbord?

Klockan tre i soffan. “Vad händer egentligen?”
Jag säger att jag inte vet, men att det för en gångs skull inte heller gör någonting.
Jag kan ju andas.

Bara fyra veckor till nu. Sedan får vi kalla tiden som är för något annat, när tretton tillslut blir fjorton. Vända blad. Vi flyttar till en annan del av stan och jag ska rensa garderoben på gamla lik. Slå in porslinet varsamt och lämna bort nycklarna till lägenheten som varit vårt hem, dammsuga i alla hörn och skrubba känslorna från golven. Golven som mellan skrattattacker och spilld mjölk antagligen tagit emot fler sanningar än vad ord någonsin skulle kunnat förklara.

Du berättar om ditt dåliga samvete och din oroskänsla när ni åkte bort. Att du inte visste hur det skulle gå. Jag visste inte heller, svarar jag. Men det blev december tjugohundratretton och vi lever.

Det får räcka.

Translation:

About surviving and being beyond ready for 2013 to be over already.