297. Prophet Cruzin release

Igår kväll hängde jag på Ljunggrens terrass på Götgatan, där min kompis Adam hade release party för sin ‘invisible’ skateboard. Jag ska inte ge mig in på några tech specs; i egenskap av en person som knappt förmår hålla balansen på en skateboard är jag nog inte rätt person för just det jobbet. Den är dock sjukt snygg! Jag skulle gärna ha en hemma av enbart den anledningen. Genomskinlig och liksom mycket mjukare än en skateboard i exempelvis trä.

Prophet Cruzin, Karin Wahlberg
Prophet Cruzin, Karin Wahlberg

Geniet bakom brädan, Adam.

Prophet Cruzin, Karin Wahlberg
Prophet Cruzin, Karin Wahlberg
Prophet Cruzin, Karin Wahlberg

Här kan man spana in Prophet Cruzin, som märket kallas, närmare.

Prophet Cruzin, Karin Wahlberg
Prophet Cruzin, Karin Wahlberg
Prophet Cruzin, Karin Wahlberg

Annie och Siduri var kvällens partners in crime. <3

Prophet Cruzin, Karin Wahlberg
 
Prophet Cruzin, Karin Wahlberg
Prophet Cruzin, Karin Wahlberg
Prophet Cruzin, Karin Wahlberg

Mellan ooh:andet och aah:andet över Cruzern hann vi dricka vin, prata om teknik då och nu, heja på en massa andra trevliga människor, diskutera företagsvisioner och emotionella jag-tycker-så-mycket-om-dig-fyllor, rita på planscherna och få oss en varsin goodiebag med tjusiga t-shirts och klistermärken. Bra kväll. Heja Adam!!!

296. Rastlöst blod

DSC_0044
DSC_0045
DSC_0047
DSC_0048

hennes mamma frågar om hon mår bättre nu och
det förflutna undrar om hon är lycklig än och
framtiden väntar på att hon ska bestämma sig
någon gång hon
får något hårt i blicken till svar och
hennes oförmåga verkar evig den där
oförmågan
att må bra vara lycklig och bestämma sig och
bara göra hon
drömmer om Monet och arrondissement i Paris
uppmuntrar främlingar att våga flytta till New York men
svarar inte på frågorna hon själv får nej
på något vis lyckas hon alltid
le och vända ämnet till något annat längre bort och han
där på trädgården klockan nollett tjugotre
påminner henne om någon annan någon
som hon älskade en gång
utan att sticka fullt så vasst under huden det
är inte fullt så mörkt och ömtåligt och därmed
lättare
att dansa kring
spinna lögner och förnekelse ty
han frågar inte om hon mår bra är lycklig eller har bestämt sig han
bara berättar för henne
om New York, drömmar och SVT:s kulturnyheter

295. Frukost, sommarstockholm och spelkväll.

I lördags inledde vi dagen med frukost på Urban Deli. Vi var lika med jag, Anna och Julia och frukosten var lika med surdegsbröd med smarriga pålägg, yoghurt med nöt-&müsliblandning, ägg, kaffe och juice.

Urban Deli, Karin Wahlberg
 
Urban Deli, Karin Wahlberg

Finaste frukostsällskapet må ni tro. Solen sken också, inte alls dumt.

Urban Deli, Karin Wahlberg
Urban Deli, Karin Wahlberg
 
Urban Deli, Karin Wahlberg
Urban Deli, Karin Wahlberg

Där satt vi länge och latade oss i solen, pratade om ditten och datten och var sådär lagom morgonsega.

Urban Deli, Karin Wahlberg
Urban Deli, Karin Wahlberg

Efter ett tag gick vi vidare, tittade in på Stadsmissionen och Grandpa och vinkade sedan hejdå till Julia. Anna och jag köpte på oss rit- och pysselsaker på Material på Folkungatan och sedan åkte vi hem. Fick ett ordentligt städinfall så efter att ha satt en surdeg på jäsning skrubbade jag och Anna hela lägenheten. Dammsög alla hörn och rengjorde varenda synlig yta. Jag putsade till och med alla soya-olivolja-honung-vinäger-etc-flaskorna, den nivån var det på (vilket jag lite sådär överdrivet nöjt också kände mig tvungen att påpeka för alla våra middagsgästern sedan också, sympatiskt…).

På kvällen var vi sedan jag, Anna, Julia, Julia, Erik, Fredrick, Kalle och en herrans massa surdegspizzadeg inklämda i vårt kök, med ugnen på 250 och fönstren på vid gavel. Vi mjölade ned i det nystädade köket och gjorde himmelskt goda pizzor med kombinationer såsom getost-valnötter-rödlök-cocktailtomter-honung, pesto-mozzarella-tomat, fetaost-oliver-rödlök-soltorkade tomater, aubergine-champinjoner-mozzarella…..ja och så vidare. Det var riktigt riktigt riktigt gott.

Karin Wahlberg
Karin Wahlberg
Karin Wahlberg
Karin Wahlberg

Vi åt tills vi var dundermätta. Sedan var det dags för sällskapsspel! Fredrick hade köpt med sig ett nytt spel, Arkham Horror, som jag börjat spela en gång i ett annat sammanhang och gett upp på efter en halvtimme eftersom jag inte riktigt orkade lära mig reglerna; men det skulle nu få sig ytterligare en chans. Det visade sig dock även denna gång inte vara det enklaste spelet att lära sig, kanske speciellt inte om man är sju fnissiga, otåliga personer med vin i kroppen och snacksskålar på spelplanen.

Karin Wahlberg

Men vi kämpade tappert på. Pluttade ut alla hundratals brickor och Erik tog sig an regelboken.

Karin Wahlberg
 
Karin Wahlberg

Någonstans när Julia och Fredrick började blanda Whiskey Sours istället för att lyssna på reglerna kunde en ju gissa sig till att det inte skulle bli så mycket spelande av…

Karin Wahlberg

Vi kom ett och ett halvt förvirrat varv innan vi gav upp och alla fick i läxa att läsa på till nästa spelkväll istället. Det verkade nämligen fortfarande roligt bara en lägger en dag eller två på att lära sig reglerna först, hehe. Som det var nu lyckades vi knappt komma till insikt om vad spelet gick ut på mer än typ *döda alla onda monster*.

Karin Wahlberg

Så istället körde vi ordlekar och ritlekar och drack vin tills klockan blev två-nånting, och skrattade tills tårarna rann.

Karin Wahlberg

<3

294. Rosendal

I fredags begav jag mig, efter sovmorgon och ett snabbt stopp på kontoret, till Rosendal. Där mötte jag upp min storebror och Alice, som är i stan ett par dagar för att se efter Alice systerson Harry, som också var med såklart. Efter att ha lekt med grus och vattentunnor ett tag kom vi fram till kafét.

Rosendal, Karin Wahlberg

Vi köpte kaffe och bakverk och satte oss sedan i äppelträdgården för att fika.

Rosendal, Karin Wahlberg
 
Rosendal, Karin Wahlberg
 
Rosendal, Karin Wahlberg

Morotskaka.

Rosendal, Karin Wahlberg
Rosendal, Karin Wahlberg
Rosendal, Karin Wahlberg
Rosendal, Karin Wahlberg

Efter fika och prat förflyttade vi oss till lekplatsen. Harry var nöjd.

Rosendal, Karin Wahlberg
Rosendal, Karin Wahlberg
Rosendal, Karin Wahlberg
 
Rosendal, Karin Wahlberg
Rosendal, Karin Wahlberg

Vi var rätt nöjda allihopa faktiskt.

Rosendal, Karin Wahlberg
Rosendal, Karin Wahlberg

Älskar Rosendal.

Rosendal, Karin Wahlberg
Rosendal, Karin Wahlberg

Fatta när pionbuskarna på bilden nedan slår ut sen också, kommer bli så fantastiskt fint.

Rosendal, Karin Wahlberg

Sedan skulle vi in mot stan igen, vilket inte var det enklaste eftersom kungafamiljen tydligen tänkt åka samma väg. Men fast i trafiken på Strandvägen hade en ju plötsligt helt oväntat utsikt över när hela gänget rullade förbi i häst och vagn.

Karin Wahlberg
 
Karin Wahlberg

Efter att ha vinkat hejdå till Andreas, Alice & Harry tog jag tunnelbanan till Söder och mötte upp Anna, Linn & Julia. Vi åt dumplings till fyndpris på Dim Sum 58 och drack billigt vin någonstans på Skånegatan ackompanjerat av livemusik från Make Musik Sthlm.

Dim Sum 58