324. Trettiogradiga slott

Någon lördag (kanske var det förra eller förförra) åkte jag ut till Bjärka efter att ha jobbat natt och sedan sovit på förmiddagen. Dagar och nätter flyter ihop numera; sol, sömn och bad med en dygnsrytm som vänds och vrids på blir till en enda lång parad av mekaniska sommardagar och jobbnätter med någon slags tillvaratagande på livet där emellan. Det är ett mirakel att jag på något sätt för det mesta ändå lyckas hålla reda på vilket datum det är och infinna mig på rätt plats vid rätt tid.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Helgen blev en kavalkad av allting jag gillar. Spelade spel i gräset med min storasyster, bland rabatter och odlingar. Åt kvällsmat med familjen. När jag sedan behövde en andningspaus drog jag mig undan och stängde om mig en stund i ett tyst och alldeles för varmt bibliotek. Slog upp balkongdörrarna på vid gavel och drog fram en fåtölj till öppningen för att sedan sitta där och läsa. På kvällen satt jag med mamma och pappa på terrassen och spelade spel. När det började skymma hämtade vi alla kandelabrar som fanns i närheten och efter ett tag fylldes mörkret av regnskurar och avlägset åskdunder. Vi satt kvar där under taket, insvepta i filtar. Vid midnatt hade vädret lugnat sig något och med ficklampor i hand gick vi genom mörkret ned till sjön och avslutade dagen med ett nattdopp, jag, mamma och min lillebror.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Söndagen bestod mest av glassätande och att ligga på gräset nere vid sjön. Det var minst trettiotre grader och allting var varmt. Vattnet var varmt, slottet var varmt, luften var varm och vindarna var varma. Fönstren stod på vid gavel och fläktarna på max. Läste om löpning på terrassen ett tag men det var för varmt för att kunna koncentrera sig någon längre stund. Vandrade omkring i slottet och svettades. Tog ytterligare dopp nere vid sjön.

Vi lämnade Bjärka på söndagseftermiddagen och mamma och jag stannade på vägen hem till i Linköping för att uträtta ärenden på IKEA. Efter ett besök i en skoaffär som hade utförsäljning på hela sitt sortiment på grund av ägarbyte blev vi båda med varsitt par nya skor, utöver sådant som lakan och kuddar som var den egentliga planen.

Helt rimligt ändå, att köpa vinterskor på årets kanske varmaste dag.

Translation:

24 hours of summer escape to Bjärka with the family. It was too warm everywhere and I mostly laid in the grass, went for swims, ate ice cream, read books, played board games, and sweltered in the heat.

323. Josef & Linnea

Jag har känt Josef sedan vi var ingen ålder alls, eftersom hans föräldrar känt mina föräldrar och hans syskon känt mina syskon och vi hängt med samma kompisar under vår uppväxt, ända tills han flyttade till Oskarshamn när vi var sexton någonting. Jag har känt honom sedan vi var brudnäbbar tillsammans när vi var fem-sex år gamla, iklädda skogsgrönt siden, och han tyckte det var bedrövligt att behöva hålla mig i handen. Vi satt sedan längst fram i kyrkan med brudparet och åt ur varsin tablettask. Jag har känt honom sedan sommarläger och konfirmation och dåliga skämt och konstiga miner, och vi gick i samma klass en vecka på mellanstadiet. Jag har känt honom sedan vi satt uppe hela nätter som tonåringar och pratade om livet och skrämde upp varandra i mörkret.

Lördagen den tjugosjätte juli (dagen efter hemkomst från Skåne) var det något så galet och fint och självklart som hans bröllopsdag.

Linnea & Josef, Karin Wåhlberg
Linnea & Josef, Karin Wåhlberg
Linnea & Josef, Karin Wåhlberg

I Västra Tunhems kyrka utanför Trollhättan fick han sin Linnea. Och sedan skulle det firas!

Linnea & Josef, Karin Wåhlberg

Alltså får. ej. nog. av hur fina de var. Det fullkomligt strålade om dem, ja ni ser ju:

Linnea & Josef, Karin Wåhlberg
Linnea & Josef, Karin Wåhlberg
Linnea & Josef, Karin Wåhlberg
Linnea & Josef, Karin Wåhlberg
Linnea & Josef, Karin Wåhlberg
DSC_0271

Linneas klänning var magiskt fin.

Linnea & Josef, Karin Wåhlberg
Linnea & Josef, Karin Wåhlberg

Också vi gäster var pepp. Dennis och Emil lokaliserade hattar vid gästboks-fotograferingen.

Linnea & Josef, Karin Wåhlberg
Linnea & Josef, Karin Wåhlberg

Jag bar klänning från Ida Sjöstedt för Monki, Anna Sui-väska, luftfuktighetspåverkat hår, ett stort leende och nostalgi i all oändlighet.

Linnea & Josef, Karin Wåhlberg
 
Linnea & Josef, Karin Wåhlberg

Magisk dag!

Translation:

I’ve known Josef since we were little kids, and on the 26th of july he got married to Linnea. Magical day.

322. Concerns with humanity and our existence and how to live takes up too much of my time yet never nearly enough to ever solve any of it.

VSCO Cam, Karin Wåhlberg

Du sa att det var den varmaste sommaren i mannaminne men det jag minns tydligast är hur vi satt fyra timmar i bilen längs med en ambivalent Europaväg, med luftkonditioneringen som enda barriär mellan oss och verkligheten där utanför. Från stad till stad pratade vi om domedagen och om ansvar och om vägval och om konsekvenser och om meningen med allting (någonting). Jag ifrågasatte vad orsakerna spelar för roll och du ställde vad mot varför. Vi pratade om ansvaret att ta ansvar i relation till förståelse men hur orkar man? (Jag slutade orka för minst fem år sedan.) Allting kändes hoppfullt och hopplöst om vartannat men det var ändå som ett djupt andetag att diskutera med någon som förstod det jag sa, som förstod min egen oförståelse. Du som vanligtvis är i periferin av mitt liv men ändå på något sätt sammanvävd med mitt förflutna.

Motorvägen dammar i hettan, eller så är det bara jag som åldras. Det har inte regnat på flera veckor.

Klickar runt på Bokus där Ann Heberlein vid en av sina böcker skriver: “Att vara människa innebär inte bara rättigheter, utan också skyldigheter. Den främsta av dessa skyldigheter är att ta ansvar för sitt liv, sina val och sina handlingar, i relation till sina medmänniskor och för vår gemensamma framtid”

Rättigheter. Skyldigheter. Ansvar. Lycka som biprodukt av våra beslut, snarare än något att som självändamål jaga. Vad är de nämnda begreppen ens för något?

Klockan är 3 och istället för att sova handlar jag böcker på internet, för att hålla mig vaken och för att jag bara har tjugo sidor kvar av boken som ligger bredvid mig. Det blir visst en om samhällsansvar i relation till köttätande, en om löpning och en om ångest. Vilken amatör som helst skulle ju kunna diagnostisera mig med livskris. Dricker sedan kaffe och spelar Candy Crush istället för att fundera på meningen med livet. Ibland är det enklast så. Ibland är det vad en orkar.

Translation:

Diary excerpts. Concerns with humanity and our existence and how to live takes up too much of my time yet never nearly enough to ever solve any of it.

321. Badhytter och hemfärd

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Efter frukost på vårt B&B sista dagen i Skåne satte vi oss i bilen för att så sakteligen bege oss hemåt. Egentligen hade vi tänkt åka längs med Österlenskusten hem och stanna på favoritställen och sådant vi inte hunnit med. Dock hade vi ovetandes lyckats pricka in O-ringen med sina 25 000 nånting deltagare och de trafikköer vi bevittnat i motsatt riktning när vi åkte ned avskräckte oss lite från att ta den vägen. Lite av en besvikelse, men men. Istället åkte vi vägen om Skanörs havsbad för att ligga på stranden där istället. Vattnet var nästan turkost och raderna av badhytter var bland det gulligaste jag sett, men annars föll det mig inte riktigt i smaken. Det var lite för mycket rapsvivlar på stranden, stillastående vind och maneter i vattnet. Jag är mer för vilda vågor, havsbriser och breda, vita stränder men nåväl, en ska inte klaga. I trettio plus grader är cirka alla dopp bra dopp. Väl på väg igen stannade vi och åt lunch vid hamnen i Helsingborg och badade än en gång (det var ju så sinnessjukt varmt), precis innan det började regna. På sista bilden kan ni se hur regnet faller över havet mellan Helsingborg och Helsingør strax innan det når land. Vi kom hem någon gång på kvällen och sedan hade jag åtta timmar att packa om och sova innan det var dags att fara iväg igen. Translation: Pictures from our last few stops on the Skåne trip.