Springtime marble

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Bra saker från gårdagen:

köpte nya tulpaner, vita och nätta, som nu står i mitt fönster och gör en glad

solen sken

köpte jordgubbar för tio kronor på ica och de smakade sommarlängtan

fick hem en blank, marmorerad skrivbok från Marbré i svart och silver som är så fin så fin
och skriver ni in koden KARIN vid köp på deras hemsida så får ni 20% rabatt under april, bra va?

på kvällen satt jag fredrick julia och erik nedträngda i en soffa på lilla hotellbaren och blandade samtal om mer allvarsamma ting med hysteriska gapskratt

fåglarna kvittrade i mörkret när vi gick hem från tunnelbanan

Translation:

Good things that happened yesterday and a new marbled notebook from Marbré. You can get one for yourself at 20% off by using the code KARIN on their website.

Glowfest

Å vad tröskeln blir kilometerhög in hit när en inte skrivit något på länge. Hoppas ni alla haft en fin påsk, även om det nu är mer helgen efter påsk än precis efter påskhelgen. Jag fick iväg den där novellen till slut och har nästan helt slutat ha ångest över den. I övrigt fotograferade jag inte en endaste bild på hela helgen med vanliga kameran, och nästan inte med telefonen heller. Jag vaknade mest med solen klockan sex om morgnarna och var obarmhärtigt hurtig och sprang varvet i naturreservatet intill vårt hus dagligen. På bara någon vecka gick kroppen från att vara ett vrak vid hemkomst till ny bästa snittid per kilometer (sedan appens begynnelse i alla fall) och även om det inte är så viktigt så är det något väldigt tillfredställande att känna hur kroppen orkar mer och mer längre och längre. I övrigt har jag ätit glass och spelat spel med familjen samt fikat fikor med allmänt bra människor som jag gillar och saknar. Har ägnat timmar åt knäpp humor och gamla anekdoter och nytt skvaller och framtidsplanering och filosoferande. Jag har tagit långa terräng-promenader med min nio veckor gamla systerdotter i en inte så terrängvänlig vagn samt stått med henne i famnen länge framför pappa & mammas bokhylla och förklarat det fina med böcker och läsning (det gäller att börja i tid ni vet). Jag har inte tänkt så mycket på bloggen men desto mer på det verkliga livet. Åter hemma i Stockholm insåg jag att körsbärsträden slagit ut vid Bysistorget. Tänk att det blev vår i år igen. Jag mår så ovanligt bra för att vara den här tiden på året och jag hoppas det håller i sig.

Klart slut på livsuppdatering. Hur mår ni?

Finns som nämnt inte så mycket att titta på från den här helgen men för några lördagar sedan var det Julias födelsedag. Den tjugoförste mars, närmare bestämt, då fyllde hon tjugofem år! Vi firade med att steka tusen miljoner pannkakor och äta dem med sådant som nutella bananslantar lime socker kokos sirap och flera olika sorters glass det vill säga vanlijglass och salted caramel, samt dricka kaffe och juice till. Nutella är nämligen Julias bästa (helt sjukt dock att vi fick leta – och be dem kolla på lagret – i typ tre olika butiker innan vi fick tag på det. Nutellabrist liksom, eller va?)

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Efter frukosten skrubbade vi hela lägenheten, varenda millimeter, och gick ut med återvinningen och dammsög och putsade tills vi var alldeles svettiga. På kvällen skulle vi nämligen fylla vårt hem till bredden med människor för att fira allt som var bra, såsom att jag, Anna och Julia alla tre fyllt år, att Erik har flyttat in, att Julia tagit examen och att det kändes som att det snartsnartsnart skulle bli vår.

Glömde nästan helt av kameran, såklart. Har blivit så glömsk/bekväm som ni märker. Men vi hade i alla fall glow-ballonger i hela taket och glowsticks och gnuggisar och de sedvanliga välkomstshotsen och mitt i natten bjöd vi på pizza och sedan fanns såklart whiskey och gin i överflöd att blanda drinkar på vilket gjordes samt att var och varannan kotte hade med sig bubbel att bjuda på. Ballongerna hänger fortfarande kvar nu tre-nånting veckor senare, också standard (men man blir ju lite glad av dem).

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Dagen efter simmade lägenheter i ballonger, tulpaner och falnande glowsticks. Bubbelflaskor stod i vart och vartannat hörn. Erik hade lovat att åka iväg och köpa finpizza åt oss alla bakisdagen till ära så all in all mådde jag oförskämt bra.

Karin Wåhlberg

Translation:

A little update on life and some pictures from a Saturday a few weeks ago when Julia turned 25 and we celebrated with a pancake brunch. In the evening our apartment was flooded with people and we celebrated all our birthdays, Erik’s moving in, Julia’s graduation, and the fact that spring was just around the corner. Glow balloons hung from the ceiling and we had glowsticks and fake tattoos and midnight pizzas and welcome shots and gin&tonics and whiskey sours and lots of bubbly. There were lovely ones everywhere and we laughed and danced and talked and were loud all night. The day after our home was an ocean of colour with endless amounts of tulip bouquets, balloons, and empty bottles.

Everyone discusses my art and pretends to understand, as if it were necessary to understand, when it is simply necessary to love.

Skjuter glasögonen högre upp på näsan och lägger orden efter varandra. Det går mindre trögt att författa idag, även om det fortfarande känns som om jag interpunkterar i blindo. Eller, nej förresten. Meningsbyggnaderna i sig dansar och sjunger, det är handlingen som stretar emot. Varför gör hon så? Varför lyssnar hon inte? Vad vill hon? Ja inte vet väl jag. För att hennes handlingar smälter vackert i munnen när de präntas ned? Räcker inte det? Jag orkar ej.

Anna R: “Sometimes it feels more poetic (paying more attention to imagery as an abstract) than focusing on the actual story.”

Jag vet. Jagvetjagvetjagvet. Är det okej att ibland bara vilja skriva, snarare än berätta? Just nu har jag ingenting att säga, men massvis att skriva. En ändlös mängd ord utan betydelse.

Jag är hemma hos mina föräldrar i Norrköping nu över påsk. Varje morgon knyter jag på mig de sönderfallande löparskorna och springer över fälten, längs med vattnet, genom ekskogen och ut på grusvägarna. Det dammar omkring mig och solen tränger sig in i min bleka hud. Luften är kall. Det sticker envist i bröstet på denna kropp som inte vaknat helt ännu ur sin otränade vinterdvala. Men det går lättare och lättare. Under tiden jag springer skriver jag dagbok i mitt huvud och tänker ut formuleringar till inlämning nummer två av short story:n till skrivkursen. Orden fullkomligt forsar genom mitt medvetande när jag springer. När jag kommer hem igen är det dock bara nio stycken som består, och de har ingenting med någon inlämning att göra. Jag loggar in på den plats som stått tom sedan den tjugofemte februari tjugohundratretton och skriver ned dem. Måste få dem ur mig.

Så. Nu. Den nio-ordiga bekännelsen är bevarad.
Jag kan åter tänka på annat.

Skriver vidare:

Ilse, who lives on the other side of the park, staggers off in the opposite direction with a drunken wave to them both, leaving Carl standing on his own. He looks crestfallen for a moment, muttering something inaudible under his breath, before resigning to the fact that he is going home alone.

Herregud. Öppnar en Facebook-flik. Uppdaterar Instagram-flödet. Stirrar ut genom fönstret. Uppdaterar Instagram-flödet en gång till. Gäspar lite. Går tillbaka till Word-dokumentet och läser igenom de textstycken som överlevt sig in i denna version. Suckar. Tänker på kaffe. Tänker att jag inte gillar att skriva i tredje person. Tvingar mina fingrar ned på tangentbordet igen. Ser att Erik lagt PRUTAR för 24 poäng på Wordfeud. Ska bara lägga något, lite snabbt. Uppdaterar Instagram-flödet.

Går ned på nedervåningen istället.

Spelar spel med familjen pussar på min systerdotter tar en lång promenad i skogen tillagar en asiatisk nudelsallad spelar mer spel dricker dagens fjärde kopp kaffe för att bli pigg tar en dusch går upp på mitt rum igen.

Nio timmar har gått sedan jag präntade ned början av detta inlägg. Med nio minuter kvar till midnatt kan konstateras att den här novellen inte blir klar idag. Tur jag har ytterligare två dygn kvar till inlämning. Synd att jag helst bara vill skriva om allt.

Translation:

I am at my parents’ for Easter. Other than taking cold but sunny morning runs and spending time with my family, I’m working on the second revision of a short story for my Creative Writing course, due Monday. I am making SUCH slow progress though, aahhh…